Denna handbok avser TI-Nspire programvara version 1.4.
För att erhålla den senaste versionen av dokumentationen, besök
education.ti.com/guides.
Viktigt information
Med undantag för vad som uttryckligen anges i den licens som medföljer
ett program lämnar Texas Instruments inga garantier, vare sig uttryckliga
eller underförstådda, inklusive garantier avseende säljbarhet eller
lämplighet för visst ändamål beträffande något program- eller
bokmaterial, och tillhandahåller sådant material "i befintligt skick".
Under inga omständigheter skall Texas Instruments hållas ansvarigt för
några speciella, indirekta eller tillfälliga skador eller följdskador i
samband med inköpet eller användningen av materialet, och Texas
Instruments:s enda och uteslutande skadeståndsskyldighet, oberoende
av anspråkets form, skall inte överstiga det belopp som anges i licensen
för programmet. Inte heller skall Texas Instruments hållas ansvarigt för
anspråk av något som helst slag beträffande användningen av materialet
av annan part.
Licens
Se den fullständiga licensen som installerats i C:\Program Files\TI
Education\TI-Nspire CAS.
Felkoder och meddelanden
Service och garanti för TI-
produkter
vi
TI-Nspire™
Denna handbok beskriver de mallar, funktioner, kommandon och operatorer som är
tillgängliga för utvärdering av matematiska uttryck.
CAS Referenshandbok
Mallar för uttryck
Mallar för uttryck erbjuder ett enkelt sätt att mata skriva in uttryck med matematiska
standardtecken. När du matar in en mall visas den på inmatningsraden med små block i
positioner där du kan skriva in element. En markör visar vilket element du kan skriva in.
Använd piltangenterna eller tryck på
ett värde eller uttryck för det aktuella elementet. Tryck på
utvärdera uttrycket.
Mall för Bråk
Obs: Se även / (dela) på sidan 128.
e för att flytta till varje elements position, och skriv
· eller /· för att
/p tangenter
Exempel:
Mall för Exponent
Obs: Skriv in det första värdet, tryck på l och skriv sedan in
exponenten. För att återföra markören till basraden, tryck på
högerpilen (¢).
Obs: Se även ^ (potens) på sidan 129.
Mall för Kvadratrot
Obs: Se även
Mall för N:te rot
‡
() (kvadratrot) på sidan 135.
Obs: Se även root() på sidan 90.
l tangent
Exempel:
/q tangenter
Exempel:
/l tangenter
Exempel:
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok1
e exponent mall
Basen för den naturliga logaritmen e upphöjd till
Obs: Se även e^() på sidan 36.
u tangenter
Exempel:
Mall för Log
Beräknar logaritmen till en specificerad bas. För en förinställning av
bas 10, utelämna basen.
Obs: Se även log() på sidan 62.
Stegvis mall (2 steg)
Låter dig skapa uttryck och villkor för en stegvis funktion med två
steg.- För att lägga till ett steg, klicka i mallen och upprepa mallen.
Obs: Se även stegvis() på sidan 78.
Stegvis mall (N steg)
Låter dig skapa uttryck och villkor för en stegvis funktion med N steg.Promptar för N.
Exempel:
Exempel:
Exempel:
Se exemplet på Stegvis mall (2 steg).
/s tangent
Katalog >
Katalog >
Obs: Se även stegvis() på sidan 78.
2TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
Mall för System med 2 ekvationer
Skapar ett system med två ekvationer. För att lägga till en rad i ett
befintligt system, klicka i mallen och upprepa mallen.
Obs: Se även system() på sidan 108.
Katalog >
Exempel:
Mall för System med N ekvationer
Låter dig skapa ett system med N ekvationer. Promptar för N.
Obs: Se även system() på sidan 108.
Mall för Absolutbelopp
Obs: Se även abs() på sidan 6.
Mall för dd°mm’ss.ss’’
Låter dig skriva in vinklar i formatet dd°mm’ss.ss’’, där dd är
antalet decimala grader, mm är antalet minuter och ss.ss är antalet
sekunder.
Matrismall (2 x 2)
Katalog >
Exempel:
Se exemplet på mall för Ekvationssystem (2 ekvationer).
Katalog >
Exempel:
Katalog >
Exempel:
Katalog >
Exempel:
Skapar en 2 x 2-matris.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok3
Matrismall (1 x 2)
.
Katalog >
Exempel:
Matrismall (2 x 1)
Matrismall (m x n)
Mallen visas när du har uppmanats att specificera antalet rader och
kolumner.
Obs: Om du skapar en matris med många rader och kolumner kan
det ta några sekunder innan den visas.
Mall för Summa (G)
Katalog >
Exempel:
Katalog >
Exempel:
Katalog >
Exempel:
Mall för Produkt (Π)
Exempel:
Obs: Se även Π() (produkt) på sidan 135.
Katalog >
4TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
Mall för Första derivata
Katalog >
Exempel:
Obs: Se även
d() (derivata)
på sidan 134.
Mall för N:te derivata
Obs: Se även
d() (derivata)
på sidan 134.
Mall för Bestämd integral
Obs: Se även ‰() integrera() på sidan 134.
Mall för obestämd integral
Obs: Se även ‰() integrera() på sidan 134.
Mall för Gränsvärde
Katalog >
Exempel:
Katalog >
Exempel:
Katalog >
Exempel:
Katalog >
Exempel:
Använd N eller (N) för det vänstra gränsvärdet. Använd + för det
högra gränsvärdet.
Obs: Se även gränsvärde() på sidan 55.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok5
Alfabetisk lista
Poster som inte är alfabetiska (t.ex. +, ! och >) listas i slutet av detta avsnitt och börjar på sidan
127. Om inget annat anges har alla exempel i detta avsnitt utförts i det förinställda
återställningsläget och alla variabler betraktas som odefinierade.
A
abs()
abs(Expr1) ⇒ uttryck
abs(
List1) ⇒ lista
abs(Matrix1) ⇒ matris
Ger argumentets absolutbelopp.
Obs: Se även Mall för Absolutbelopp på sidan 3.
Om argumentet är ett komplext tal erhålls talets modul.
Obs: Alla odefinierade variabler behandlas som reella variabler.
Amorteringsfunktion som ger en matris i form av en
amorteringstabell för en uppsättning av TVM-argument.
NPmt är antalet inbetalningar som skall inkluderas i tabellen.
Tabellen börjar med den första inbetalningen.
N, I, PV, Pmt, FV, PpY, CpY och PmtAt beskrivs i tabellen över
TVM-argument, se sidan 117.
• Om du utelämnar Pmt används förinställningen
Pmt=tvmPmt(N,I,PV,FV,PpY,CpY,PmtAt).
• Om du utelämnar FV används förinställningen FV=0.
• Förinställningarna av PpY, CpY och PmtAt är desamma som för
TVM-funktionerna.
roundValue anger antalet decimaler för avrundning. Förinställning: 2.
Kolumnerna i resultatmatrisen har följande ordning:
Inbetalningsnummer, räntebelopp, kapitalbelopp och balans.
Balansen som visas på rad n är balansen efter inbetalning n.
Du kan använda resultatmatrisen som indata för de andra
amorteringsfunktionerna GInt() och GPrn(), se sidan 137, och
bal(), se sidan 11.
Katalog
Katalog
>
>
and (och)
BooleanExpr1 and BooleanExpr2 ⇒ Booleskt uttryck
BooleanList1 and BooleanList2 ⇒ Boolesk lista
BooleanMatrix1 and BooleanMatrix2 ⇒ Boolesk matris
Ger resultatet sant eller falskt eller en förenklad form av den
ursprungliga inmatningen.
Katalog
>
6TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
and (och)
Integer1 and Integer2 ⇒ heltal
Jämför två reella heltal bit för bit med en
omvandlas båda heltalen till 64-bitars binära tal. När motsvarande
bitar jämförs blir resultatet 1 om båda bitarna är 1, annars blir
resultatet 0. Det erhållna värdet representerar bitresultatet och visas
enligt Bas-läget.
Du kan skriva in heltalen i valfri talbas. För en binär eller hexadecimal
inmatning måste du använda prefixet 0b respektive 0h. Utan prefix
behandlas heltalen som decimala (bas 10).
Om du skriver in ett decimalt heltal som är alltför stort för att anges i
64-bitars binär form används en symmetrisk moduloberäkning för att
få ned värdet till lämplig nivå.
och-operation. Internt
Katalog
>
I hexadecimalt basläge:
Viktigt: Noll, inte bokstaven O.
I binärt basläge:
I decimalt basläge:
Obs: En binär inmatning kan ha upp till 64 siffror (exklusive
prefixet 0b). En hexadecimal inmatning kan ha upp till 16 siffror.
angle()
angle(Expr1) ⇒ uttryck
Ger argumentets vinkel med argumentet tolkat som ett komplext tal.
Obs: Alla odefinierade variabler behandlas som reella variabler.
vinkel(List1) ⇒ lista
vinkel(Matrix1) ⇒ matris
Ger en lista eller matris över vinklarna hos elementen i List1 eller
Matrix1, där varje element tolkas som ett komplext tal som
representerar en tvådimensionell rektangulär koordinatpunkt.
ANOVA
ANOVA List1,List2[,List3,...,List20][,Flag]
Utför en 1-vägs variansanalys för att jämföra medelvärdena hos 2 till
20 populationer. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln
stat.results. (Se sidan 105.)
Flag=0 för Data, Flag=1 för Statistik
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Radianer:
Katalog
Katalog
>
>
ResultatvariabelBeskrivning
stat.FVärdet på F-statistiken
stat.PValLägsta signifikansnivå vid vilken nollhypotesen kan förkastas
stat.dfFrihetsgrader hos grupperna
stat.SSKvadratsumma hos grupperna
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok7
ResultatvariabelBeskrivning
stat.MSKvadratmedelvärde hos grupperna
stat.dfErrorFrihetsgrader hos felen
stat.SSErrorKvadratsumma hos felen
stat.MSErrorKvadratmedelvärde hos felen
stat.spSammanslagen (pooled) standardavvikelse
stat.xbarlistMedelvärdet på listornas indata
stat.CLowerList95 % konfidensintervall för medelvärdet hos varje indatalista
stat.CUpperList95 % konfidensintervall för medelvärdet hos varje indatalista
ANOVA2way
ANOVA 2-vägsList1,List2[,List3,…,List20][,LevRow]
Beräknar en 2-vägs variansanalys för att jämföra medelvärdena hos 2
till 20 populationer. En sammanfattning av resultaten visas i
variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
LevRow=0 för Block
LevRow=2,3,...,Len-1, for Two Factor, where
Len=length(List1)=length(List2) = … = length(List10) and
Len / LevRow ∈ {2,3,…}
Utdata: Block Design
ResultatvariabelBeskrivning
stat.FF statistik för kolumnfaktorn
stat.PValLägsta signifikansnivå vid vilken nollhypotesen kan förkastas
stat.dfFrihetsgrader hos kolumnfaktorn
stat.SSKvadratsumma hos kolumnfaktorn
stat.MSKvadratmedelvärde hos kolumnfaktorn
Statistik.FBlockF statistik för faktor
stat.PValBlockLägsta sannolikhet vid vilken nollhypotesen kan förkastas
stat.dfBlockFrihetsgrader hos faktor
stat.SSBlockKvadratsumma hos faktor
stat.MSBlockKvadratmedelvärde hos faktor
stat.dfErrorFrihetsgrader hos felen
stat.SSErrorKvadratsumma hos felen
stat.MSErrorKvadratmedelvärde hos felen
stat.sStandardavvikelse hos felet
Katalog
>
8TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
Utdata för KOLUMNFAKTOR
ResultatvariabelBeskrivning
stat.FcolF statistik för kolumnfaktorn
stat.PValColSannolikhetsvärde på kolumnfaktorn
stat.dfColFrihetsgrader hos kolumnfaktorn
stat.SSColKvadratsumma hos kolumnfaktorn
stat.MSColKvadratmedelvärde hos kolumnfaktorn
Utdata för RADFAKTOR
ResultatvariabelBeskrivning
stat.FRowF statistik för radfaktorn
stat.PValRowSannolikhetsvärde på radfaktorn
stat.dfRowFrihetsgrader hos radfaktorn
stat.SSRowKvadratsumma hos radfaktorn
stat.MSRowKvadratmedelvärde hos radfaktorn
Utdata för INTERAKTION
ResultatvariabelBeskrivning
stat.FInteractF statistik för interaktionen
stat.PValInteractSannolikhetsvärde på interaktionen
stat.dfInteractFrihetsgrader hos interaktionen
stat.SSInteractKvadratsumma hos interaktionen
stat.MSInteractKvadratmedelvärde hos interaktionen
Utdata för FEL
ResultatvariabelBeskrivning
stat.dfErrorFrihetsgrader hos felen
stat.SSErrorKvadratsumma hos felen
stat.MSErrorKvadratmedelvärde hos felen
sStandardavvikelse hos felet
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok9
Ans (svar)
Ans ⇒ värde
Ger resultatet på det senast beräknade uttrycket.
/v
tangenter
approx()
approx(Expr1) ⇒ uttryck
Visar resultatet av beräkningen av argumentet som ett uttryck med
decimala värden, när så är möjligt, oavsett den aktuella inställn ingen
av Auto eller Ungefärlig .
Detta motsvarar att skriva in argumentet och trycka på
/
·.
approx(List1) ⇒ lista
approx(Matrix1) ⇒ matris
Ger en lista eller matris där varje element har beräknats till ett
decimalt värde, när så är möjligt.
Ger argumentet som ett bråk med hjälp av toler ansen hos tol. Om tol
utelämnas används en tolerans på 5.E-14.
arcLen()
arcLen(Expr1,Var ,St art,End) ⇒ uttryck
Ger båglängden hos Expr1 från Start till End med hänsyn till
variabeln Var .
Båglängden beräknas som en integral baserat på ett definierat
funktionsläge.
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
arcLen(List1,Var ,Start,End) ⇒ lista
Ger en lista på båglängden hos varje element i List1 från Start till
End med hänsyn till Va r.
augment()
augment(List1,List2) ⇒ lista
Ger en ny lista med List2 inlagd i slutet på List1.
Katalog
>
10TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
augment()
augment(Matrix1, Matrix2) ⇒ matris
Ger en ny matris med Matrix2 fogad till Matrix1. När kommatecknet
(,) används måste matriserna ha samma raddimensioner och Matrix2
fogas till Matrix1 som nya kolumner. Ändrar inte Matrix1 eller
Matrix2.
Katalog
>
avgRC()
avgRC(Expr1, Va r [=värde] [, H]) ⇒ uttryck
avgRC(Expr1, Va r [=värde] [, List1]) ⇒ lista
avgRC(List1, Va r [=värde] [, H]) ⇒ lista
avgRC(Matrix1, Var [=värde] [, H]) ⇒ matris
Ger differenskvoten i positiv riktning.
Expr1 kan vara ett användardefinierat funktionsnamn (se Func).
När värde specificeras övertar det eventuella tidigare
variabeltilldelningar eller aktuella ersättningar av typ “så att” för
variabeln.
H är stegvärdet. Om H uelämnas används förinställningen 0.001.
Observera att den liknande funktionen nDeriv() använder den
cFactor(Expr1) ger en faktorisering av Expr1 baserad på uttryckets
alla variabler med en gemensam nämnare.
Expr1 faktoriseras så långt det går till linjära, rationella faktorer även
om detta inför nya icke-reella tal. Detta alternativ är lämpligt om du
vill ha en faktorisering baserad på mer än en variabel.
cFactor(Expr1,Var ) ger en faktorisering av Expr1 baserad på
variabeln Var .
Expr1 faktoriseras så långt det går till faktorer som är linjära i Va r ,
med kanske icke-reella konstanter, även om detta inför irrationella
konstanter eller deluttryck som är irrationella i andra variabler.
Faktorerna och deras termer sorteras med Va r som huvudvariabel.
Liknande potenser av Va r samlas in i varje faktor. Inkludera Va r om
faktorisering baserad på endast denna variabel behövs och du är villig
att acceptera irrationella uttryck i andra variabler för att öka
faktoriseringen baserad på Va r . Viss tillfällig faktorisering kan ske
vad gäller andra variabler.
Med inställningen Auto i läge Auto eller Ungefärlig medger
inkludering av Va r också en uppskattning med koefficienter med
flytande decimalkomma när irrationella koefficienter inte explicit kan
uttryckas kortfattat med termerna i de inbyggda funktionerna. Även
med endast en variabel kan inkludering av Va r ge en mer fullständig
faktorisering.
Obs: Se även faktor().
Katalog
>
Katalog
>
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
¢ för att flytta markören.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok13
char()
char(Integer) ⇒ tecken
Ger en teckensträng som innehåller tecknet med numret Integer från
handenhetens teckenuppsättning. Det giltiga området för Integer är
0–65535.
Ger det karakteristiska polynomet för squareMatrix. Det
karakteristiska polynomet för n×n matris A, betecknat pA(l), är
polynomet definierat av
pA(l) = det(l• INA)
där I betecknar enhetsmatrisen n×n.
squareMatrix1 och squareMatrix2 måste ha samma dimensioner.
2
c
2way
2
c
2way ObsMatrix
chi22way ObsMatrix
Beräknar ett c2-test för association på 2-vägstabellen öv er antal i den
observerade matrisen ObsMatrix. En sammanfattning av resultaten
visas i variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
ResultatvariabelBeskrivning
stat.c2 Chi-kvadratstatistik: summa (observerad - förväntad)2/förväntad
stat.PValLägsta signifikansnivå vid vilken nollhypotesen kan förkastas
stat.dfFrihetsgrader hos chi-kvadratstatistiken
stat.ExpMatMatris över förväntad elementräknetabell, baserad på nollhypotesen
stat.CompMatMatris över elementbidrag till chi-kvadratstatistiken
Katalog
Katalog
>
>
2
c
Cdf()
2
c
Cdf(lowBound,upBound,df) ⇒ tal om lowBound och
upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor
chi2Cdf(
lowBound,upBound,df) ⇒ tal om lowBound och
upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor
Beräknar sannolikheten för c2-fördelning mellan lowBound och
upBound för den specificerade frihetsgraden df.
Katalog
>
För P(X upBound), sätt lowBound = 0.
14TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
2
c
GOF
2
c
GOF obsList,expList,df
chi2GOF obsList,expList,df
Utför ett test för att bekräfta att urvalsdata är från en population som
följer en specificerad fördelning. obsList är en lista med data och
måste innehålla heltal. En sammanfattning av resultaten visas i
variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
ResultatvariabelBeskrivning
stat.c2 Chi-kvadratstatistik: summa (observerad - förväntad)2/förväntad
stat.PValLägsta signifikansnivå vid vilken nollhypotesen kan förkastas
stat.dfFrihetsgrader hos chi-kvadratstatistiken
stat.CompListElementbidrag till chi-kvadratstatistiken
2
c
Pdf()
2
c
Pdf(XVal,df) ⇒ tal om XVal är ett tal, lista om XVal är en
lista
chi2Pdf(
XVal,df) ⇒ tal om XVal är ett tal, lista om XVal är en
lista
Beräknar värde hos täthetsfunktionen (pdf) för c2-fördelningen vid
ett specificerat XVal-värde för den specificerade frihetsgraden df.
Katalog
Katalog
>
>
ClearAZ
ClearAZ
Rensar alla variabler som har ett enda tecken i det aktuella
problemet.
ClrErr
ClrErr
Rensar felstatusen och ställer in systemvariabeln errCode på noll.
Villkoret Else i blocket Try...Else...EndTry bör använda ClrErr
eller PassErr. Om felet skall processas eller ignoreras, använd
ClrErr. Om det är okänt hur felet skall hanteras, an vänd PassErr för
att skicka felet vidare till nästa felhanterare. Om det inte finns någon
ytterligare felhanterare för Try...Else...EndTry visas feldialogrutan
som normal.
Obs: Se även PassErr på sidan 78 och Try på sidan 115.
Anmärkning om inmatningen av exemplet: I
handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
För ett exempel på ClrErr, se exempel 2 under kommandot Try
på sidan 115.
Katalog
Katalog
>
>
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok15
colAugment()
colAugment(Matrix1, Matrix2) ⇒ matris
Ger en ny matris med Matrix2 fogad till Matrix1. Matriserna måste
ha samma kolumndimensioner och Matrix2 fogas till Matrix1 som
nya rader. Ändrar inte Matrix1 eller Matrix2.
Katalog
>
colDim()
colDim(Matrix) ⇒ uttryck
Ger antalet kolumner i Matrix.
Obs: Se även rowDim().
colNorm()
colNorm(Matrix) ⇒ uttryck
Ger maximum av summorna av absolutbeloppen på elementen i
kolumnerna i Matrix.
Obs: Odefinierade matriselement är ej tillåtna. Se även
rowNorm().
comDenom(Expr1) ger en reducerad kvot mellan en fullt
expanderad täljare och en fullt expanderad nämnare.
comDenom(Expr1,Va r) ger en reducerad kvot mellan täljare och
nämnare som expanderats enligt Va r . Termerna och deras faktorer
sorteras med Var som huvudvariabel. Liknande potenser av Va r
samlas in. Viss tillfällig faktorisering kan ske av de insamlade
koefficienterna. Jämfört med att utesluta Va r sparar detta ofta tid,
minne och skärmutrymme, vilket gör uttrycket mer begripligt. Det gör
också att påföljande operationer på resultatet går snabbare och med
mindre risk att minnet tar slut.
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
Om Va r inte förekommer i Expr1 ger comDenom(Expr1,Va r ) en
reducerad kvot mellan en oexpanderad täljare och en oexpanderad
nämnare. Sådana resultat sparar i regel ännu mer tid, minne och
skärmutrymme. Sådana delvis faktoriserade resultat gör också att
påföljande operationer på resultatet går mycket snabbare och med
mycket mindre risk att minnet tar slut.
16TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
comDenom()
Även om det inte finns någon nämnare är funktionen comden ofta
ett snabbt sätt att erhålla en delvis faktorisering om factor() är för
långsam eller om den utarmar minnet.
Tips: Mata in denna comden() funktionsdefinition och prova den
rutinmässigt som ett alternativ till
comDenom() och factor().
Katalog
>
conj()
conj(Expr1) ⇒ uttryck
conj(List1) ⇒ lista
conj(Matrix1) ⇒ matris
Ger argumentets komplexkonjugat.
Obs: Alla odefinierade variabler behandlas som reella variabler.
constructMat()
constructMat(Expr,Var 1 ,Var 2 ,numRows,numCols)
⇒ matris
Ger en matris baserad på argumenten.
Expr är ett uttryck i variablerna Va r 1 och Va r2 . Element i den
resulterande matrisen skapas genom att utvärdera Expr för varje
ökat värde på Va r1 och Va r 2 .
Var 1 ökas automatiskt från 1 till och med numRows. Inom varje rad
ökas Va r2 från 1 till och med numCols.
CopyVar
CopyVar Var 1 , Va r 2
CopyVar Var 1 ., Var 2 .
CopyVar Var 1 , Va r2 kopierar värdet på variabel Var 1 till variabel
Var 2 , och skapar Va r 2 vid behov. Variabeln Va r1 måste ha ett värde.
Om Va r1 är namnet på en befintlig användardefinierad funktion
kopieras definitionen på denna funktion till funktionen Va r 2 .
Funktionen Va r1 måste vara definierad.
Var 1 måste uppfylla kraven för namngivning av variabler eller måste
vara ett indirection-uttryck som förenklas till ett variabelnamn som
uppfyller kraven.
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok17
CopyVar
CopyVar Var 1 ., Var 2 . kopierar alla led i variabelgruppen Va r 1 . till
gruppen Var 2
Var 1 . måste vara namnet på en befintlig variabelgrupp, t.ex. den
statistiska stat.nn-resultaten, eller variabler skapade med funktionen
LibShortcut(). Om Var 2 . redan finns ersätter detta kommando alla
led som är gemensamma för båda grupperna och lägger till de led
som inte redan finns. Om en enkel variabel (icke-grupp) med namnet
Var 2 finns inträffar ett fel.
. och skapar Va r2 . vid behov.
Katalog
>
corrMat()
corrMat(List1,List2[,…[,List20]])
Beräknar korrelationsmatrisen för den sammanfogade matrisen
[List1,List2, ..., List20].
4
cos
4
Expr
cos
Representerar Expr i termer av cosinus. Detta är en
omvandlingsoperator för visning. Den kan endast användas i sl utet av
inmatningsraden.
4
cos reducerar alla potenser av
sin(...) modulo 1Ncos(...)^2
så att eventuella återstående potenser av cos(...) har exponenter i
området (0, 2). Resultatet kommer sålunda att vara fritt från sin(...)
om, och endast om, sin(...) finns i det givna uttrycket vid jämna
potenser.
Obs: Denna omvandlingsoperator stöds inte i vinkellägena Grader
och Nygrader. Innan du använder den, kontrollera att vinkelläget är
inställt på Radianer och att Expr inte innehåller explicita referenser
till vinklar i grader eller nygrader.
Katalog
Katalog
>
>
18TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
cos()
cos(Expr1) ⇒ uttryck
cos(List1) ⇒ lista
cos(Expr1) ger argumentets cosinus som ett uttryck.
cos(List1) ger en lista på cosinus för alla element i List1.
Obs: Argumentet tolkas som en vinkel i grader, nygrader eller
radianer enligt det inställda vinkelläget. Du kan använda ó,G eller
ôför att tillfälligt överstyra vinkelläget.
n tangent
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Radianer:
cos(squareMatrix1) ⇒ kvadratMatris
Ger matrisen med cosinus för squareMatrix1. Detta är inte
detsamma som att beräkna cosinus för varje element.
När en skalär funktion f(A) används på squareMatrix1 (A) beräknas
resultatet med algoritmen:
Beräkna egenvärdena (li) och egenvektorerna (Vi) för A.
squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Den får inte
heller ha symboliska variabler som inte har tilldelats ett värde.
Forma matriserna:
Då är A = X B Xêoch f(A) = X f(B) Xê. Exempelvis cos(A) = X cos(B)
Xê där:
cos(B) =
Alla beräkningar utförs med flyttalsaritmetik.
I vinkelläget Radianer:
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok19
cosê()
cosê(Expr1) ⇒ uttryck
cosê(List1) ⇒ lista
/n tangenter
I vinkelläget Grader:
cosê(Expr1) ger den vinkel vars cosinus är Expr1 som ett uttryck.
cosê(List1) ger en lista på invers cosinus för varje element i List1.
Obs: Resultatet erhålls som en vinkel i grader, nygrader eller radianer
beroende på det aktuella vinkelläget.
cosê(squareMatrix1) ⇒ squareMatrix
Ger matrisen med invers cosinus för squareMatrix1. Detta är inte
detsamma som att beräkna invers cosinus för varje element. Se cos()
för information om beräkningsmetoden.
squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Resultatet visas
alltid i flyttalsform.
cosh()
cosh(Expr1) ⇒ uttryck
cosh(List1) ⇒ lista
cosh(Expr1) ger argumentets hyperboliska cosinus som ett uttryck.
cosh(List1) ger en lista på hyperbolisk cosinus för varje element i
List1.
cosh(squareMatrix1) ⇒ kvadratMatris
Ger matrisen med hyperbolisk cosinus för squareMatrix1. Detta är
inte detsamma som att beräkna hyperbolisk cosinus för varje
element. Se cos() för information om beräkningsmetoden.
squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Resultatet visas
alltid i flyttalsform.
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Radianer:
I vinkelläget Radianer och i Rektangulärt komplext format:
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
¢ för att flytta markören.
Katalog
>
I vinkelläget Radianer:
coshê()
coshê(Expr1) ⇒ uttryck
coshê(List1) ⇒ lista
ê
cosh
(Expr1) ger argumentets inversa hyperboliska cosinus som ett
uttryck.
ê
cosh
(List1) ger en lista på invers hyperbolisk cosinus för varje
element i List1.
Katalog
>
20TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
coshê()
coshê(squareMatrix1) ⇒ kvadratMatris
Ger matrisen med invers hyperbolisk cosinus för squareMatrix1.
Detta är inte detsamma som att beräkna invers hyperbolisk cosinus
för varje element. Se
squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Resultatet visas
alltid i flyttalsform.
cos() för information om beräkningsmetoden.
Katalog
I vinkelläget Radianer och i Rektangulärt komplext format:
>
cot()
cot(Expr1) ⇒uttryck
cot(List1) ⇒lista
Ger cotangens för Expr1 eller en lista på cotangens för alla element i
List1.
Obs: Argumentet tolkas som en vinkel i grader, nygrader eller
radianer enligt det inställda vinkelläget. Du kan använda ó,G
ellerôför att tillfälligt överstyra vinkelläget.
cotê()
cotê(Expr1) ⇒ uttryck
cotê(List1) ⇒ lista
Ger den vinkel vars cotangens är Expr1 eller en lista på invers
cotangens för varje element i List1.
Obs: Resultatet erhålls som en vinkel i grader, nygrader eller radianer
beroende på det aktuella vinkelläget.
För att se hela resultatet, tryck på
¢ för att flytta markören.
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Radianer:
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Radianer:
£ och använd sedan ¡ och
Katalog
>
Katalog
>
coth()
coth(Expr1) ⇒ uttryck
coth(List1) ⇒ lista
Ger hyperbolisk cotangens för Expr1 eller en lista på hyperbolisk
cotangens för alla element i List1.
Katalog
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok21
cothê()
cothê(Expr1) ⇒ uttryck
cothê(List1) ⇒ lista
Ger den inversa hyperboliska cotangensen för Expr1 eller en lista på
invers hyperbolisk cotangens för alla element i List1.
Katalog
>
count()
count(Val u e 1 or L i s t1 [,Value2orList2 [,...]]) ⇒ värde
Ger det totala ackumulerade antalet element i argumenten som
utvärderas till numeriska värden.
Varje argument kan vara ett uttryck, ett värde, en lista eller en matris.
Du kan blanda datatyper och använda argument med olika
dimensioner.
För en lista, en matris, eller ett område av celler, utvärderas varje
element för att bestämma om det skall inkluderas i räkningen.
I applikationen Listor och kalkylblad kan du använda ett område av
celler i stället för ett argument.
countif()
countif(List,Criteria) ⇒ värde
Ger det totala ackumulerade antalet element i List som uppfyller
specificerade Criteria.
Criteria kan vara:
• Ett värde, ett uttryck eller en sträng. Som exempel räknar 3
endast de element i List som förenklas till värdet 3.
• Ett booleskt uttryck som innehåller symbolen ? fungerar som
platshållare för varje element. Som exempel räknar ?<5 endast
de element i List som är lägre än 5.
I applikationen Listor och kalkylblad kan du använda ett område av
celler i stället för List.
Obs: Se även sumIf() på sidan 108 och frequency() på sidan 45.
Katalog
>
I det sista exemplet räknas endast 1/2 och 3+4*i. De
återstående argumenten, förutsatt att x är odefinierad,
utvärderas inte till numeriska värden.
Katalog
>
Räknar antalet element som är lika med 3.
Räknar antalet element som är lika med “def.”
Räknar antalet element som är lika med x. I detta exempel
förutsätts att variabeln x är odefinierad.
Räknar 1 och 3.
Räknar 3, 5 och 7.
Räknar 1, 3, 7 och 9.
22TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
crossP()
crossP(List1, List2) ⇒ lista
Ger vektorprodukten av List1 och List2 som en lista.
List1 och List2 måste ha samma dimension och dimensionen måste
vara antingen 2 eller 3.
crossP(Vector1, Vector2) ⇒ vektor
Ger en rad- eller kolumnvektor (beroende på argumenten) som är
vektorprodukten av Vector1 och Vector2.
Både Vector1 och Vector2 måste vara radvektorer eller båda måste
vara kolumnvektorer. Båda vektorerna måste ha samma dimension
och dimensionen måste vara antingen 2 eller 3.
Katalog
>
csc()
csc(Expr1) ⇒ uttryck
csc(List1) ⇒ lista
Ger cosekanten för Expr1 eller en lista på cosekanten för alla
element i List1.
cscê()
cscê(Expr1) ⇒uttryck
cscê(List1) ⇒lista
Ger den vinkel vars cosekant är Expr1 eller en lista på den inversa
cosekanten för varje element i List1.
Obs: Resultatet erhålls som en vinkel i grader, nygrader eller radianer
beroende på det aktuella vinkelläget.
csch()
csch(Expr1) ⇒uttryck
csch(List1) ⇒lista
Ger den hyperboliska cosekanten för Expr1 eller en lista på den
hyperboliska cosekanten för alla element i List1.
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Radianer:
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Radianer:
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok23
cschê()
cschê(Expr1) ⇒uttryck
cschê(List1) ⇒lista
Ger den inversa hyperboliska cosekanten för Expr1 eller en lista på
den inversa hyperboliska cosekanten för alla element i List1.
Katalog
>
cSolve()
cSolve(Equation, Va r ) ⇒ Booleskt uttryck
cSolve(Equation, Va r =G u e s s) ⇒ Booleskt uttryck
cSolve(Inequality, Va r ) ⇒ Booleskt uttryck
Ger möjliga komplexa lösningar på en ekvation eller olikhet för Va r.
Målet är att producera "kandidater" för alla reella och icke-reella
lösningar. Även om Equation är reell medger cSolve() icke-reella
resultat i Real Complex Format.
Även om alla odefinierade variabler som inte slutar med ett
understrykningstecken (_) behandlas som om de vore reella kan
cSolve() lösa polynomekvationer för komplexa lösningar.
cSolve() ställer temporärt in området på komplext under lösningen
även om det aktuella området är reellt. I det komplexa området
använder rationella potenser med udda nämnare principaldelen
framför den reella delen. Följaktligen är lösningar från solve() på
ekvationer som innehåller sådana rationella potenser inte
nödvändigtvis deluppsättningar av lösningarna från cSolve().
cSolve() börjar med exakta symboliska metoder. cSolve()
använder om nödvändigt också iterativ ungefärlig komplex
polynomfaktoruppdelning.
Obs: Se även cZeros(), solve() och zeros().
Obs: Om Equation är ett icke-polynom med funktioner såsom
abs(), angle(), conj(), real() eller imag() bör du placera ett
understrykningstecken (tryck på /_) i slutet på Va r . Som
förinställning behandlas en variabel som ett reellt värde.
Om du använder var_ behandlas variabeln som komplex.
Du bör också använda var_ för övriga variabler i Equation som kan
ha icke-reella värden. Annars kan du få oväntade resultat.
Katalog
>
I läge Display Digits (Visa siffror) för Fix 2:
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
Ger möjliga komplexa lösningar på ekvationssystem där varje
VarOrGuess specificerar en variabel som du vill lösa.
Du kan som alternativ specificera en initial gissning för en variabel.
Varje VarOrGuess måste ha formen:
variable
– eller –
variable = reellt eller icke-reellt tal
Som exempel är x giltigt och likaså x=3+i.
Om alla ekvationer är polynom och om du INTE specificerar några
initiala gissningar använder cSolve() eliminationsmetoden Gröbner/
Buchberger för att försöka bestämma alla komplexa lösningar.
Komplexa lösningar kan innehålla både reella och icke-reella
lösningar, som i exemplet till höger.
Ekvationssystem som innehåller polynom kan ha extra variabler som
saknar värden, men representerar givna numeriska värden som kan
ersättas senare.
Du kan också inkludera lösningsvariabler som inte visas i
ekvationerna. Dessa lösningar visar hur familjer av lösningar kan
innehålla godtyckliga konstanter med formen ck där k är ett
heltalssuffix från 1 till och med 255.
För polynomsystem kan beräkningstiden och användningen av minne
i hög grad bero på i vilken ordning du listar lösningsvariabler. Om ditt
första val utarmar minnet, eller tar på ditt tålamod, kan du försöka
med att arrangera om variablerna i ekvationerna och/eller i listan
VarOrGuess.
Om du inte inkluderar några gissningar och om någon ekvation är ett
icke-polynom i någon variabel, men alla ekvationer är linjära i alla
lösningsvariabler, använder cSolve() Gauss eliminationsmetod för
att försöka bestämma alla lösningar.
Katalog
>
Obs: I följande exempel används ett understrykningstecken
(tryck på /_) så att variablerna behandlas som
komple xa.
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
¢ för att flytta markören.
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
¢ för att flytta markören.
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
¢ för att flytta markören.
Om ett system är varken polynomt i alla dess variabler eller linjärt i
dess lösningsvariabler bestämmer cSolve() högst en lösning med en
ungefärlig iterativ metod. För att göra detta måste antalet
lösningsvariabler vara lika med antalet ekvationer och alla övriga
variabler i ekvationerna måste förenklas till tal.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok25
cSolve()
En icke-reell gissning är ofta nödvändig för att bestämma en icke-reell
lösning. För konvergens kan en gissning behöva vara ganska nära en
lösning.
Katalog
>
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
¢ för att flytta markören.
CubicReg
CubicReg X, Y[, [Freq] [, Category, Include]]
Utför en tredjegrads regressionsanalys y = a·x3+b· x2+c·x+d på
listorna X och Y med frekvensen Freq. En sammanfattning av
resultaten visas i variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xoch Y-data.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
stat.a, stat.b, stat.c,
stat.d
2
stat.R
stat.ResidResidualer från regressionsanalysen
stat.XRegLista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.YRegLista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.FreqRegLista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg
Regressionsekvation: a·x3+b·x2+c·x+d
Regressionskoefficienter
Determinationskoefficient
Freq, Category List och Include Categories
Freq, Category List och Include Categories
Katalog
>
cumSum()
cumSum(List1) ⇒ lista
Ger en lista på de kumulativa summorna av elementen i List1 och
börjar med element 1.
Katalog
>
26TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
cumSum()
cumSum(Matrix1) ⇒ matris
Ger en matris över de kumulativa summorna av elementen i Matrix1.
Varje element är den kumulativa summan av kolumnen uppifrån och
ned.
Katalog
>
Cycle
Cycle
Överför omedelbart kontroll till nästa iteration i den aktuella slingan
(For, While eller Loop).
Cycle tillåts inte utanför de tre slingstrukturerna (For, While eller
Loop).
Anmärkning om inmatningen av exemplet: I
handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
Cylind
4
Vec t o r 4Cylind
Visar rad- eller kolumnvektorn i cylindrisk form [r,q, z].
Vec t o r måste ha exakt tre element. Den kan vara antingen en rad
eller en kolumn.
cZeros()
cZeros(Expr, Va r ) ⇒ lista
Ger en lista på möjliga reella och icke-reella värden på Va r som gör
Expr=0. cZeros() gör detta genom att beräkna
exp4list(cSolve(Expr=0,Var ),Va r ). Annars är cZeros() lika
zeros().
Obs: Se även cSolve(), solve() och zeros().
Obs: Om Expr är ett icke-polynom med funktioner såsom abs(),
angle(), conj(), real() eller imag() bör du placera ett
understrykningstecken (tryck på /_) i slutet på Va r . Som
förinställning behandlas en variabel som ett reellt värde. Om du
använder var_ behandlas variabeln som komplex.
Du bör också använda var_ för övriga variabler i Expr som kan ha
icke-reella värden. Annars kan du få oväntade resultat.
cZeros({Expr1, Expr2[, … ]},
{
VarOrGuess1,VarOrGuess2 [, … ]}) ⇒ matris
Ger möjliga positioner där uttrycken är noll samtidigt. Varje
VarOrGuess specificerar en okänd vars värde du söker.
Katalog
>
Funktion som listar heltal från 1 till 100 utom 50.
Katalog
>
Katalog
>
I läge Display Digits (Visa siffror) för Fix 3:
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
¢ för att flytta markören.
z behandlas som reellt:
z_ behandlas som komplext:
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok27
cZeros()
Du kan som alternativ specificera en initial gissning för en variabel.
Varje VarOrGuess måste ha formen:
variable
– eller –
variable = reellt eller icke-reellt tal
Som exempel är x giltigt och likaså x=3+i.
Om alla ekvationer är polynom och om du INTE specificerar några
initiala gissningar använder cZeros() eliminationsmetoden Gröbner/
Buchberger för att försöka bestämma alla komplexa nollställen.
Komplexa nollställen kan innehålla både reella och icke-reella
nollställen, som i exemplet till höger.
Varje rad i den resulterande matrisen representerar ett alternativt
nollställe, med komponenterna ordnade på samma sätt som i listan
VarOrGuess. För att extrahera en rad, indexera matrisen med [row].
System av polynom kan ha extra variabler som saknar värden, men
representerar givna numeriska värden som kan ersättas senare.
Katalog
>
Obs: I följande exempel används ett understrykningstecken _
/_) så att variablerna behandlas som
(tryck på
komple xa.
Extrahera rad 2:
Du kan också inkludera okända variabler som inte visas i uttrycken.
Dessa nollställen visar hur familjer av nollställen kan innehålla
godtyckliga konstanter med formen ck, där k är ett he ltalssuffix från 1
till och med 255.
För polynomsystem kan beräkningstiden och användningen av minne
i hög grad bero på i vilken ordning du listar okända. Om ditt första val
utarmar minnet, eller tar på ditt tålamod, kan du försöka med att
arrangera om variablerna i uttrycken och/eller i listan VarOrGuess.
Om du inte inkluderar några gissningar och om något uttryck är ett
icke-polynom i någon variabel, men alla uttryck är linjära i alla
okända, använder cZeros() Gauss eliminationsmetod för att försöka
bestämma alla nollställen.
Om ett system är varken polynomt i alla dess variabler eller linjärt i
dess okända bestämmer cZeros() högst ett nollställe med en
ungefärlig iterativ metod. För att göra detta måste antalet okända
vara lika med antalet uttryck och alla övriga variabler i uttrycken
måste förenklas till tal.
28TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
cZeros()
En icke-reell gissning är ofta nödvändig för att bestämma ett ickereellt nollställe. För konvergens kan en gissning behöva vara ganska
nära ett nollställe.
D
Katalog
>
dbd()
dbd(date1,date2) ⇒ värde
Ger antalet dagar mellan date1 och date2 med dagräkningsmetoden.
date1 och date2 kan vara tal eller listor på tal inom den normala
kalendern. Om både date1 och date2 är listor måste de vara lika
långa.
date1 och date2 måste vara mellan 1950 och 2049.
Du kan mata in datumen i ett av två format. Decimalplaceringen
skiljer sig mellan de två datumformaten.
MM.DDYY (format som ofta används i USA)
Ger den decimala ekvivalenten till argumentet uttryckt i grader.
Argumentet är ett tal, en lista eller en matris som tolkas av
vinkelläget i nygrader, radianer eller grader.
4Decimal
Expression1
List1
Matrix1
Visar argumentet i decimal form. Operatorn kan endast användas i
slutet av inmatningsraden.
4Decimal
4Decimal
4
Decimal
⇒ uttryck
⇒ uttryck
⇒ uttryck
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Radianer:
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok29
Define (Definiera)
Define Var = Uttryck
Define Function(Param1, Param2, ...) = Uttryck
Definierar variabeln Va r eller den användardefinierade funktionen
Function.
Parametrar såsom Param1 utgör platshållare för att överföra
argument till funktionen. När du anropar en användardefinierad
funktion måste du ha argument (t.ex. värden eller variabler) som
överensstämmer med parametrarna. När funktionen anropas
beräknar den Expression med de givna argumenten.
Var och Function får inte vara namnet på en systemvariabel eller
inbyggd funktion eller ett kommando.
Obs: Denna form av Define är ekvivalent med att exekvera
uttrycket: expression &Function(Param1,Param2).
Define Function(Param1, Param2, ...) = Func
Block
EndFunc
Program(Param1, Param2, ...) = Prgm
Define
Block
EndPrgm
I denna form kan den användardefinierade funktionen eller
programmet exekvera ett block av flera påståenden.
Block kan vara antingen ett enstaka påstående eller en serie av
påståenden på separata rader. Block kan även inkludera uttryck och
instruktioner (t.ex. If, Then, Else och For).
Anmärkning om inmatningen av exemplet:
I handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
Obs: Se även Define LibPriv på sidan 30 och Define LibPub på
Fungerar på samma sätt som Define förutom att en privat
biblioteksvariabel, funktion eller program definieras. Privata
funktioner och program visas inte i Katalogen.
Obs: Se även Define på sidan 30 och Define LibPub på
Fungerar på samma sätt som Define förutom att en allmän
biblioteksvariabel, funktion eller program definieras. Allmänna
funktioner och program visas i Katalogen när biblioteket har sparats
och uppdaterats.
Obs: Se även Define på sidan 30 och Define LibPriv på
sidan 30.
Program(Param1, Param2, ...) = Prgm
Katalog
>
DelVar
DelVar Var 1 [, Va r 2] [, Va r 3 ] ...
DelVar
Var .
Tar bort den specificerade variabeln eller variabelgruppen från
minnet.
DelVar Var . tar bort alla led i variabelgruppen Var . variabelgrupp
(t.ex. den statistiska stat.nn-resultaten eller variabler skapade med
funktionen LibShortcut()). Punkten (.) i denna form av DelVarkommandot begränsar kommandot till borttagning av en
variabelgrupp: den enkla variabeln Va r påverkas inte.
deSolve()
deSolve(1stOr2ndOrderODE, Var , depVar)
⇒ en allmän lösning
Ger en ekvation som explicit eller implicit specificerar en generell
lösning på den ordinära differentialekvationen (ODE) av 1:a eller 2:a
ordningen. I ODE:
• Använd en primsymbol (tryck på ') för att beteckna
förstaderivatan av den beroende variabeln med avseende på den
oberoende variabeln.
• Använd två primsymboler för att beteckna motsvarande
andraderivata.
Primsymbolen används endast för derivata inom deSolve().
Använd d() i övriga fall.
Den generella lösningen på en ekvation av 1:a ordningen innehåller
en godtycklig konstant med formen ck, där k är ett heltalssuffix från 1
till och med 255. Lösningen på en ekvation av 2:a ordningen
innehåller två sådana konstanter.
Katalog
Katalog
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok31
deSolve()
Använd solve() på en implicit lösning om du vill försöka konvertera
den till en eller flera ekvivalenta explicita lösningar.
När du jämför dina resultat med lösningar i läroböcker eller egna
lösningar för hand, tänk på att olika metoder inför godtyckliga
konstanter på olika ställen i beräkningen, vilket kan ge olika
generella lösningar.
deSolve(1stOrderODE and initCond, Var , depVar)
⇒ en partikulärlösning
Ger en partikulärlösning som uppfyller 1stOrderODE och initCond.
Detta är vanligen enklare än att bestämma en allmä n lösning, ersätta
initiala värden, lösa den godtyckliga konstanten och sedan ersätta
värdet i den allmänna lösningen.
initCond är en ekvation med formen:
depVar (initialIndependentValue) = initialDependentValue
initialIndependentValue och initialDependentValue kan vara
variabler såsom x0 och y0 som saknar lagrade värden. Implicit
derivering kan underlätta verifieringen av implicita lösningar.
deSolve(2ndOrderODE and initCond1 and initCond2,
Var , depVar) ⇒ en partikulärlösning
Ger en partikulärlösning som uppfyller 2nd Order ODE och har ett
specificerat värde på den beroende variabeln och dess förstaderivata i
en punkt.
För initCond1, använd formen:
depVar (initialIndependentValue) = initialDependentValue
För initCond2, använd formen:
depVar (initialIndependentValue) = initial1stDerivativeValue
Katalog
>
deSolve(2ndOrderODE and bndCond1 and
bndCond2, Var , depVar) ⇒ en partikulärlösning
Ger en partikulärlösning som uppfyller 2ndOrderODE och har
specificerade värden i två punkter.
32TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
det()
det(squareMatrix[, Tolerance]) ⇒ uttryck
Ger determinanten för squareMatrix.
Alternativt behandlas varje matriselement som noll om dess
absolutvärde är mindre än Tolerance. Denna tolerans används
endast om matrisen har inmatning i flyttalsform och inte innehåller
några symboliska variabler som inte har tilldelats ett värde. Annars
ignoreras Tolerance.
/
• Om du använder
Approximate
flyttalsaritmetik.
• Om Tolerance utelämnas eller inte används beräknas
standardtoleransen som:
Ger en matris med värdena i argumentlistan eller matrisen i dess
huvuddiagonal.
diag(squareMatrix) ⇒ radMatris
Ger en radmatris som innehåller elementen från huvuddiagonalen
hos squareMatrix.
squareMatrix måste vara kvadratisk.
dim()
dim(List) ⇒ heltal
Ger dimensionen på List.
dim(Matrix) ⇒ lista
Ger dimensionerna på en matris som en list a med två element {rader,
kolumner}.
dim(Strin g) ⇒ heltal
Ger antalet tecken i teckensträngen Stri ng.
Katalog
Katalog
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok33
Disp
Disp [exprOrString1] [, exprOrString2] ...
Visar argumenten i Calculator-historiken. Argumenten visas i
ordningsföljd med utslutning som separatorer.
Huvudsakligen användbart i program och funktioner för att
säkerställa visningen av mellanliggande beräkningar.
Anmärkning om inmatningen av exemplet: I
handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
DMS
4
Expr 4DMS
List 4DMS
Matrix 4DMS
Tolkar argumentet som en vinkel och visar motsvarande DMS-värde
(DDDDDD¡MM'SS.ss''). Se ¡, ', '' på sidan 139för DMS-format (grad,
minuter, sekunder).
Obs: 4DMS konverterar från radianer till grader vid användning i
läget radianer. Om inmatningen följs av en gradsymbol ¡ sker ingen
konvertering. Du kan bara använda 4DMS i slutet av en
inmatningsrad.
I vinkelläget Grader:
Katalog
Katalog
>
>
34TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
dominantTerm()
dominantTerm(Expr1, Va r[, Point]) ⇒ uttryck
dominantTerm(Expr1, Va r[, Point]) | Va r >Point
⇒ uttryck
dominantTerm(Expr1, Va r[, Point]) | Va r <Point
⇒ uttryck
Ger den dominanta termen i en potensserierepresentation av Expr1
expanderat kring Point. Den dominanta termen är den term som
snabbast ökar i storlek nära Va r = Point. Den resulterande potensen
av (Var N Point) kan ha en negativ och/eller exponent i bråkform.
Koefficienten för denna potens kan inkludera logaritmer av (Va r NPoint) och andra funktioner av Va r som domineras av alla potenser
av (Var N Point) som har samma exponenttecken.
Point förinställs till 0. Point kan vara ˆ eller Nˆ, varvid den
dominanta termen kommer att vara den term som har den största
exponenten av Va r snarare än den minsta exponenten av Va r .
dominantTerm(…) ger “dominantTerm(…)” om den inte kan
bestämma en sådan representation, t.ex. för essentiel la singulariteter
såsom sin(1/z) vid z=0, e
Om serien eller någon av dess derivator har en språngdiskontinuitet
vid Point innehåller resultatet troligen deluttryck i formen sign(…)
eller abs(…) för en reell expansionsvariabel, eller (-
floor(…angle(…)…)
1)
med "_". Om du tänker använda den dominanta termen endast för
värden på ena sidan av Point, bifoga då till dominantTerm(...)
den lämpliga av "| Va r > Point", "| Va r < Point", "| "Va r ‚ Point"
eller "Va r Point" för att erhålla ett enklare resultat.
dominantTerm() fördelas över 1:a-argumentlistor och matriser.
dominantTerm() kan användas när du vill veta det enklaste
uttrycket som är asymptotiskt med ett annat uttryck såsom
Var " Point. dominantTerm() kan också användas när det inte är
uppenbart vilken grad den första icke-nolltermen i en serie kommer
att ha, och du inte vill gissa varken iterativt eller interaktivt eller
använda en programslinga.
Obs: Se även series() på sidan 94.
N1/z
vid z=0, eller ez vid z = ˆ eller Nˆ.
för en komplex expansionsvariabel, vilken slutar
Katalog
>
dotP()
dotP(List1, List2) ⇒ uttryck
Katalog
>
Ger “prick”-produkten av två listor.
dotP(Vector1, Vector2) ⇒ uttryck
Ger “prick”-produkten av två vektorer.
Båda måste vara radvektorer eller båda måste vara kolumnvektorer.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok35
E
e^()
e^(Expr1) ⇒ uttryck
Ger e upphöjt till potensen Expr1.
Obs: Se även e exponentmall på sidan 2.
Obs: Att trycka på u för att visa
tecknet E på tangentbordet.
Du kan skriva in ett komplext tal i den polära formen re
dock denna form endast i vinkelläget Radianer: den orsakar ett
områdesfel i vinkelläget Grader eller Nygrader.
e^(List1) ⇒ lista
Ger e upphöjt till potensen för varje element i List1.
e^(squareMatrix1) ⇒ kvadratMatris
Ger matrisen med exponenten för squareMatrix1. Detta är inte
detsamma som att beräkna e upphöjt till potensen för varje element.
Se cos() för information om beräkningsmetoden.
squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Resultatet visas
alltid i flyttalsform.
eff()
eff(nominalRate,CpY) ⇒ värde
Finansiell funktion som konverterar den nominella räntan
nominalRate till en årlig effektiv ränta, given av CpY som antalet
ränteperioder per år.
nominalRate måste vara ett reellt tal och CpY måste vara ett reellt
tal > 0.
Obs: Se även nom() på sidan 73.
eigVc()
eigVc(squareMatrix) ⇒ matris
Ger en matris som innehåller egenvektorerna för en reell eller
komplex squareMatrix där varje kolumn i resultatet motsvarar ett
egenvärde. Observera att en egenvektor inte är unik: den kan vara
skalad med vilken konstant faktor som helst. Egenvektorerna är
normaliserade, vilket innebär att om V = [x1, x2, …, xn], så är:
2
2
+ … + x
2
= 1
n
x
+x
1
2
squareMatrix balanseras först med liknande transformationer tills
rad- och kolumnnormerna har så nära samma värde som möjligt.
squareMatrix reduceras sedan till övre Hessenberg-form och
egenvektorerna beräknas med en Schur-faktorisering.
e
^( skiljer sig från att trycka på
i
q
. Använd
u-tangent
Katalog
>
Katalog
>
I Rektangulärt komplext format:
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
¢ för att flytta markören.
36TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
eigVl()
eigVl(squareMatrix) ⇒ lista
Ger en lista på egenvärdena för en reell eller komplex squareMatrix.
squareMatrix balanseras först med likhetstransformationer tills rad-
och kolumnnormerna har så nära samma värde som möjligt.
squareMatrix reduceras sedan till övre Hessenberg-form och
egenvektorerna beräknas från den övre Hessenberg-matrisen.
I läget Rektangulärt komplext format:
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
Använder det aritmetiska läget Exact för att, när så är möjligt,
ge argumentet som ett rationellt tal.
Tolerance specificerar konverteringens tolerans: förinställningen
är 0 (noll).
Exit
Exit
Avslutar det aktuella blocket For, Whileeller Loop.
Exit tillåts inte utanför de tre slingstrukturerna (For, While eller
Loop).
Anmärkning om inmatningen av exemplet: I
handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
Funktionslista:
Katalog
Katalog
>
>
4
exp
4
Expr
exp
Representerar Expr i termer av basen för den naturliga logaritmen e.
Detta är en omvandlingsoperator för visning. Den kan endast
användas i slutet av inmatningsraden.
exp()
exp(Expr1) ⇒ uttryck
Ger e upphöjt till potensen Expr1.
Obs: Se även e exponentmall på sidan 2.
i
Du kan skriva in ett komplext tal i den polära formen re
dock denna form endast i vinkelläget Radianer: den orsakar ett
områdesfel i vinkelläget Grader eller Nygrader.
q
. Använd
Katalog
>
u-tangent
38TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
exp()
exp(List1) ⇒ lista
Ger e upphöjt till potensen för varje element i List1.
exp(squareMatrix1) ⇒ kvadratMatris
Ger matrisen med exponenten för squareMatrix1. Detta är inte
detsamma som att beräkna e upphöjt till potensen för varje element.
Se
cos() för information om beräkningsmetoden.
squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Resultatet visas
alltid i flyttalsform.
u-tangent
exp4list()
exp4list(Expr,Va r ) ⇒ lista
Undersöker Expr för ekvationer som är separerade med ordet “eller,”
och ger en lista med de högra sidorna av ekvationerna med formen
Var = E x pr . Detta ger dig en enkel metod att extrahera vissa
lösningsvärden i resultaten från funktionerna solve(), cSolve(),
fMin() och fMax().
Obs: exp4list() behövs inte med funktionerna zeros och
cZeros() eftersom de direkt ger en lista på lösningsvärden.
expand()
expand(Expr1 [, Va r ]) ⇒ uttryck
expand(List1 [,Va r ]) ⇒ lista
expand(Matrix1 [,Var ]) ⇒ matris
expand(Expr1) ger Expr1 utvecklat med avseende på alla dess
variabler. Utvecklingen är en polynomutveckling för polynom och
partiell bråkutveckling för rationella uttryck.
Målsättningen med expand() är att transformera Expr1 till en
summa av och/eller skillnad mellan enkla termer. Som kontrast är
målsättningen med factor() att transformera Expr1 till en produkt
av och/eller kvot mellan enkla faktorer.
expand(Expr1,Va r) ger Expr1 utvecklat med avseende på Va r.
Liknande potenser av Va r samlas in. Termerna och deras faktorer
sorteras med Var som huvudvariabel. Viss tillfällig faktorisering eller
utveckling kan ske av de insamlade koefficienterna. Jämfört med att
utesluta Va r sparar detta ofta tid, minne och skärmutrymme, vilket
gör uttrycket mer begripligt.
Katalog
Katalog
>
>
Även med endast en variabel kan användning av Va r göra den
faktorisering av nämnare som används för partialbråks utveckling mer
fullständig.
Tips: För rationella uttryck är propFrac() ett snabbare, men mindre
extremt alternativ till expand().
Obs: Se även comDenom() för en expanderad täljare över en
expanderad nämnare.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok39
expand()
expand(Expr1,[Va r]) fördelar också logaritmer och rationella
potenser oberoende av Va r . För ökad fördelning av logaritmer och
rationella potenser kan olikhetsbegränsningar vara nödvändiga för
att säkerställa att vissa faktorer är naturliga tal.
expand(Expr1, [Va r]) fördelar också absolutvärden, sign() och
exponentialer oberoende av Va r .
Obs: Se även tExpand() för utveckling av trigonometriska utryck.
Katalog
>
expr()
expr(Stri ng) ⇒ uttryck
Ger teckensträngen i Str ing som ett uttryck och exekverar det
omedelbart.
ExpReg
ExpReg X, Y [, [Freq] [, Category, Include]]
Beräknar den exponentiella regressionen y = a·(b)xpå listorna X
och Y med frekvensen Freq. En sammanfattning av resultaten visas i
variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xoch Y-data.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
Regressionsekvation: a·(b)
x
stat.a, stat.bRegressionskoefficienter
stat.r
2
Koefficient för linjär bestämning av transformerade data
stat.rKorrelationskoefficient för transformerade data (x, ln(y))
stat.ResidResidualer associerade med den exponentiella modellen
Katalog
Katalog
>
>
40TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
ResultatvariabelBeskrivning
stat.ResidTransResidualer associerade med linjär anpassning av transformerade data
stat.XRegLista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.YRegLista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.FreqRegLista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg
Freq, Category List och Include Categories
Freq, Category List och Include Categories
F
factor()
factor(Expr1[, Va r ]) ⇒ uttryck
factor(List1[,Va r ]) ⇒ lista
factor(Matrix1[,Var ]) ⇒ matris
factor(Expr1) ger en faktorisering av Expr1 baserad på uttryckets
alla variabler med en gemensam nämnare.
Expr1 faktoriseras så långt det går till linjära, rationella fak torer utan
att införa nya icke-reella deluttryck. Detta alternativ är lämpligt om
du vill ha en faktorisering baserad på mer än en variabel.
factor(Expr1,Var ) ger en faktorisering av Expr1 baserad på
variabeln Var .
Expr1 faktoriseras så långt det går till reella faktorer som är linjära i
Var , även om detta inför irrationella konstanter eller deluttryck som
är irrationella i andra variabler.
Faktorerna och deras termer sorteras med Va r som huvudvariabel.
Liknande potenser av Va r samlas in i varje faktor. Inkludera Va r om
faktorisering baserad på endast denna variabel behövs och du är villig
att acceptera irrationella uttryck i andra variabler för att öka
faktoriseringen baserad på Va r . Viss tillfällig faktorisering kan ske
vad gäller andra variabler.
Med inställningen Auto i läge Auto or Approximate medger
inkludering av Va r en uppskattning med koefficienter i flyttalsform
när irrationella koefficienter inte explicit kan uttryckas kortfattat med
termerna i de inbyggda funktionerna. Även med endast en variabel
kan inkludering av Va r ge en mer fullständig faktorisering.
Obs: Se även comDenom() för ett snabbt sätt att erhålla partiell
faktorisering när factor() inte är snabb nog eller om den utarmar
minnet.
Obs: Se även cFactor() för faktorisering hela vägen till komplexa
koefficienter i sökningen efter linjära faktorer.
factor(rationalNumber) ger det rationella talet faktoriserat i
primtal. För sammansatta tal ökar beräkningstiden exponentiel lt med
antalet siffror i den näst största faktorn. Som exempel kan
faktorisering av ett 30-siffrigt heltal ta mer än en dag och
faktorisering av ett 100-siffrigt tal kan ta mer än 100 år.
Obs: För att stoppa (avbryta) en beräkning, tryck på w.
Om du endast vill bestämma om ett tal är ett primtal, använd
isPrime() i stället. Detta går mycket fortare, särskilt om
rationalNumber inte är ett primtal och om den näst största faktorn
har mer än fem siffror.
Katalog
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok41
FCdf()
FCdf(lowBound,upBound,dfNumer,dfDenom) ⇒ number om
lowBound och upBound är tal, lista om lowBound och upBound
är listor
FCdf(
lowBound,upBound,dfNumer,dfDenom) ⇒ tal om
lowBound och upBound är tal, lista om lowBound och upBound
är listor
Beräknar sannolikheten för F-fördelning mellan lowBound och
upBound för specificerad dfNumer (frihetsgrader) och dfDenom.
För P(X upBound), sätt lowBound = 0.
Katalog
>
Fill
Fill Expr, matrixVar ⇒ matris
Ersätter varje element i variabeln matrixVar med Expr.
matrixVar måste redan existera.
Fill Expr, listVar ⇒ lista
Ersätter varje element i variabeln listVar med Expr.
listVar måste redan existera.
FiveNumSummary
FiveNumSummaryX[,[Freq][,Category,Include]]
Ger en förkortad version av envariabelstatistiken för listan X.
En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se
sidan 105.)
X representerar en lista på aktuella data.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X-värde. Det
förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xvärden.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
ResultatvariabelBeskrivning
stat.MinXMinsta x-värde
stat.Q1XUndre kvartil för x
stat.MedianXMedian för x
stat.Q3XÖvre kvartil för x
stat.MaxXStörsta x-värde
Katalog
Katalog
>
>
42TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
floor()
floor(Expr1) ⇒ heltal
Ger det största heltal som är { argumentet. Denna funktion är
identisk med int().
Argumentet kan vara ett reellt eller ett komplext tal.
floor(List1) ⇒ lista
floor(Matrix1) ⇒ matris
Ger en lista eller matris med golvvärden för varje element.
Obs: Se även ceiling() och int().
Katalog
>
fMax()
fMax(Expr, Var) ⇒ Booleskt uttryck
fMax(Expr, Va r,lowBound)
fMax(
Expr, Va r,lowBound,upBound)
fMax(
Expr, Va r) | lowBound<Va r <upBound
Ger ett booleskt uttryck som specificerar möjliga värden på Va r som
maximerar Expr eller lokaliserar dess lägsta övre gräns.
Du kan använda operatorn “|” för att begränsa lösningsintervallet
och/eller specificera andra begränsningar.
Med inställningen Approximate i läge Auto or Approximate
söker fMax() iterativt efter ett ungefärligt lokalt maximum. Detta
går ofta fortare, särskilt om du använder operatorn “|” för att
begränsa sökningen till ett relativt litet intervall som innehåller exakt
ett lokalt maximum.
Obs: Se även fMin() och max().
fMin()
fMin(Expr, Var) ⇒ Booleskt uttryck
fMin(Expr, Var ,lowBound)
fMin(
Expr, Va r,lowBound,upBound)
fMin(
Expr, Va r) | lowBound<Va r <upBound
Ger ett booleskt uttryck som specificerar möjliga värden på Va r som
minimerar Expr eller lokaliserar dess största nedre gräns.
Du kan använda operatorn “|” för att begränsa lösningsintervallet
och/eller specificera andra begränsningar.
Med inställningen Approximate i läge Auto or Approximate
söker fMin() iterativt efter ett ungefärligt lokalt minimum. D etta går
ofta fortare, särskilt om du använder operatorn “|” för att begränsa
sökningen till ett relativt litet intervall som innehåller exakt ett lokalt
minimum.
Obs: Se även fMax() och min().
Katalog
Katalog
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok43
For
For Var , Low, High[, St ep]
Block
EndFor
Exekverar iterativt påståendena i Block för varje värde på Va r , från
Low till High, i steg enligt Step.
Var får inte vara en systemvariabel.
Step kan vara positivt eller negativt. Det förinställda värdet är 1.
Block kan vara antingen ett enstaka påstående eller en serie av
påståenden separerade med tecknet “:”.
Anmärkning om inmatningen av exemplet: I
handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
Katalog
>
format()
format(Expr[, formatString]) ⇒ sträng
Ger Expr som en teckensträng baserad på formatmallen.
Expr måste förenklas till ett tal.
formatString är en sträng och måste ha formen: “F[n]”, “S[n]”,
“E[n]”, “G[n][c]”, där [ ] indikerar frivilliga delar.
F[n]: Fast format. n är antalet siffror som skall visas efter
decimalpunkten.
S[n]: Scientific format (Grundpotensform). n är antalet siffror som
skall visas efter decimalpunkten.
E[n]: Engineering format. n är antalet siffror efter den första
signifikanta siffran. Exponenten justeras till en multipel av tre och
decimalpunkten flyttas åt höger med noll, en eller två siffror.
G[n][c]: Samma som fast format, men separerar också siffor till
vänster om basen i grupper om tre. c specificerar det
gruppseparerande tecknet och är förinställt på kommatecken. Om c
är en punkt visas basen som ett kommatecken.
[Rc]: Samtliga ovanstående specifikationssymboler kan förses med
suffix med Rc-basflaggan, där c är ett enstaka tecken som specificerar
vad som skall ersättas för baspunkten.
fPart()
fPart(Expr1) ⇒ uttryck
fPart(List1) ⇒ lista
fPart(Matrix1) ⇒ matris
Ger argumentets bråkdel.
Ger, för en lista eller matris, elementens bråkdelar.
Argumentet kan vara ett reellt eller ett komplext tal.
FPdf()
FPdf(XVal,dfNumer,dfDenom) ⇒ tal om XVal är ett tal, lista
om
XVal är en lista
Beräknar sannolikheten för F-fördelning vid XVal för
specificerad dfNumer (frihetsgrader) och dfDenom.
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
44TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
freqTable4list()
freqTable4list(List1,freqIntegerList) ⇒ lista
Ger en lista som innehåller elementen från List1 expanderad enligt
frekvenserna i freqIntegerList. Denna funktion kan användas för att
skapa en frekvenstabell för applikationen Data & Statistik.
List1 kan vara vilken giltig lista som helst.
freqIntegerList måste ha samma dimensioner som List1 och får
endast innehålla icke-negativa heltalselement. Varje element
specificerar antalet gånger motsvarande List1-element kommer att
upprepas i resultatlistan. Ett värde på noll utesluter motsvarande
List1-element.
Katalog
>
frequency()
frequency(List1,binsList) ⇒ lista
Ger en lista med antalet element i List1. Talen baseras på områden
(bins = staplar) som du definierar i binsList.
Om binsList är {b(1), b(2), …, b(n)} är de specificerade områdena
{?{b(1), b(1)<?{b(2),…,b(n-1)<?{b(n), b(n)>?}. Den resulterande
listan är ett element längre än binsList.
Varje element i resultatet motsvarar antalet element från List1 som
är i området för denna stapel. Uttryckt enligt funktionen countIf()
är resultatet { countIf(list, ?{b(1)), countIf(list, b(1)<?{b(2)), …,
countIf(list, b(n-1)<?{b(n)), countIf(list, b(n)>?)}.
Element i List1 som inte kan “placeras i en stapel” ignoreras.
I applikationen Listor och kalkylblad kan du använda ett område av
celler i stället för båda argumenten.
Obs: Se även countIf() på sidan 22.
FTest_2Samp
FTest_2Samp List1,List2[,Freq1[,Freq2[,Hypoth]]]
FTest_2Samp
(Indatalista)
List1,List2[,Freq1[,Freq2[,Hypoth]]]
FTest_2Samp sx1,n1,sx2,n2[,Hypoth]
FTest_2Samp
(Summary stats indata)
Utför ett 2-sampel F test. En sammanfattning av resultaten visas i
variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
eller Ha: s1 > s2, sätt Hypoth>0
För Ha: s1 ƒs2 (förinställning), sätt Hypoth =0
För Ha: s1 < s2, sätt Hypoth<0
sx1,n1,sx2,n2[,Hypoth]
Katalog
>
Förklaring av resultat:
2 element från Datalist är {2.5
4 element från Datalist är >2.5 och {4.5
3 element från Datalist är >4.5
Elementet "hello" är en sträng och kan inte placeras i någon av
de definierade staplarna.
Katalog
>
ResultatvariabelBeskrivning
stat.F
stat.PValLägsta signifikansnivå vid vilken nollhypotesen kan förkastas
stat.dfNumertäljare, frihetsgrader = n1-1
stat.dfDenomnämnare, frihetsgrader = n2-1
stat.sx1, stat.sx2Standardavvikelser hos urvalet i datasekvenserna i List 1 och List 2
Beräknad ó-statistik för datasekvensen
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok45
ResultatvariabelBeskrivning
stat.x1_bar
stat.x2_bar
stat.n1, stat.n2Storlek på urvalen
Medelvärden hos urvalet i datasekvenserna i List 1 och List 2
Func
Func
Block
EndFunc
Mall för att skapa en användardefinierad funktion.
Block kan vara ett enstaka påstående, en serie av påståenden
separerade med tecknet “:” eller en serie av påståenden på separata
rader. Funktionen kan använda instruktionen Return för att ge ett
specifikt resultat.
Anmärkning om inmatningen av exemplet: I
handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
G
gcd()
gcd(Val ue 1, Value2 ) ⇒ uttryck
Ger den största gemensamma delaren för de två argumenten.
gcd för två bråk är gcd för deras täljare dividerat med lcm för deras
nämnare.
I läge Auto eller Approximate (Ungefärlig) är gcd 1.0 för bråktal i
flyttalsform.
gcd(List1, List2) ⇒ lista
Ger största gemensamma delare för motsvarande element i List1 och
List2.
gcd(Matrix1, Matrix2) ⇒ matris
Ger största gemensamma delare för motsvarande element i
Matrix1 och Matrix2.
Definiera en stegvis funktion:
Resultat från plottning av g(x)
Katalog
Katalog
>
>
geomCdf()
geomCdf(p,lowBound,upBound) ⇒ tal om lowBound och
upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor
geomCdf(
p,upBound) ⇒ tal om upBound är ett tal, lista om
upBound är en listaBeräknar en kumulativ geometrisk sannolikhet från lowBound till
upBound med den specificerade sannolikheten p för att lyckas.
För P(X upBound), sätt lowBound = 1.
Katalog
>
46TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
geomPdf()
geomPdf(p,XVal) ⇒ tal om XVal är ett tal, lista om XVal är
en lista
Beräknar en sannolikhet vid XVal, vid vilket försök i
försöksomgången som man lyckas första gången, för den diskreta
geometriska fördelningen med den specificerade sannolikheten p för
att lyckas.
Katalog
>
getDenom( )
getDenom(Expr1) ⇒ uttryck
Transformerar argumentet till ett uttryck med reducerad gemensam
nämnare och ger sedan dess nämnare.
getLangInfo( )
getLangInfo() ⇒ sträng
Ger en sträng som motsvarar det korta namnet på det aktuella aktiva
språket. Du kan exempelvis använda den i ett program eller i en
funktion för att bestämma det aktuella språket.
Engelska = "en"
Danska = "da"
Tyska = "de"
Finska = "fi"
Franska = "fr"
Italienska = "it"
Holländska = "nl"
Belgisk holländska = "nl_BE"
Norska = "no"
Portugisiska = "pt"
Spanska = "es"
Svenska = "sv"
getMode()
getMode(ModeNameInteger) ⇒ värde
getMode(0) ⇒ lista
getMode(ModeNameInteger) ger ett värde som representerar den
aktuella lägesinställningen för ModeNameInteger.
getMode(0) ger en lista på talpar. Varje par består av ett
lägesheltal och ett inställningsheltal.
Se nedan för en lista på lägen och deras inställningar.
Om du sparar inställningarna med getMode(0) &var kan du
använda setMode(var) i en funktion eller ett program för att
temporärt återställa inställningarna endast inom exekveringen av
funktionen eller programmet. Se setMode() på sidan 95.
Transformerar argumentet till ett uttryck med reducerad gemensam
nämnare och ger sedan dess täljare.
Katalog
>
48TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
getVarInfo()
getVarInfo() ⇒ matris eller sträng
getVarInfo(LibNameString) ⇒ matris eller sträng
getVarInfo() ger en matris med information (variabelnamn, typ
och åtkomlighet till bibliotek) för alla variabler och biblioteksobjekt
som är definierade i det aktuella problemet.
Om inga variabler är definierade ger
"NONE".
getVarInfo(LibNameString) ger en matris med information för
alla biblioteksobjekt som är definierade i bibliotek et LibNameString.
LibNameString måste vara en sträng (text omsluten med
citationstecken) eller en strängvariabel.
getVarInfo() strängen
Om biblioteket LibNameString inte finns uppstår ett fel.
Se exemplet till vänster där resultatet av getVarInfo() tilldelas
variabeln vs. Ett försök att visa rad 2 eller rad 3 av vs ger ett “Ogiltig
lista eller matris”-fel eftersom minst ett av elementen i dessa rader
(t.ex. variabel b) omvärderas till en matris.
Detta fel kan också inträffa när Ans används för att utvärdera ett
getVarInfo()-resultat på nytt.
Systemet ger ovanstående fel eftersom den aktuella versionen av
programvaran inte stöder en generaliserad matrisstruktur där ett
element i en matris kan vara antingen en matris eller en lista.
Katalog
>
Goto
Goto labelName
Katalog
>
Överför kontroll till etiketten labelName.
labelName måste definieras i samma funktion med en Lbl-
instruktion.
Anmärkning om inmatningen av exemplet: I
handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok49
Grad
4
4 Grad ⇒ uttryck
Expr1
Konverterar Expr1 till en vinkelmätning i nygrader.
I
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Radianer:
Katalog
>
identity()
identity(Integer) ⇒ matris
Ger enhetsmatrisen med ett mått på Integer (Heltal).
Integer måste vara positivt heltal.
If
If BooleanExpr Statement
If BooleanExpr Then
Block
EndIf
If BooleanExpr utvärderar till sant och exekverar sedan det enstaka
påståendet Statement eller blocket av påståenden Block innan
exekveringen fortsätter.
If BooleanExpr utvärderar till falskt och fortsätter exekveringen utan
att exekvera påståendet eller blocket av påståenden.
Block kan vara antingen ett enstaka påstående eller en serie av
påståenden separerade med tecknet “:”.
Anmärkning om inmatningen av exemplet: I
handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
If BooleanExpr Then
Block1
Else
Block2
EndIf
If BooleanExpr utvärderar till sant, exekverar Block1 och hoppar
sedan över Block2.
If BooleanExpr utvärderar till falskt, hoppar över Block1 och
exekverar Block2.
Medger förgrening. If BooleanExpr1 utvärderar till sant och
exekverar Block1. If BooleanExpr1 utvärderar till falskt, utvärderar
BooleanExpr2, etc.
Katalog
>
ifFn()
ifFn(BooleanExpr,Val u e _ If _ t r ue [,Value_If_false
[,
Value_If_unknown]]) ⇒ uttryck, lista eller matris
Utvärderar det booleska uttrycket BooleanExpr (eller varje element
från BooleanExpr) och producerar ett resultat baserat på följande
regler:
• BooleanExpr kan testa ett enstaka värde, en lista eller en
matris.
• Om ett element i BooleanExpr utvärderas som sant erhålls
motsvarande element från Value_If_true.
• Om ett element i BooleanExpr utvärderas som falskt erhålls
motsvarande element från Value_If_false. Om du utelämnar Value_If_false erhålls undef.
• Om ett element i BooleanExpr är varken sant eller falskt erhålls
motsvarande element från Value_If_unknown. Om du
utelämnar Value_If_unknown erhålls undef.
• Om det andra, tredje eller fjärde argumentet i funktionen ifFn()
är ett enstaka uttryck tillämpas det booleska testet på varje
position i BooleanExpr.
Obs: Om det förenklade påståendet BooleanExpr inbegriper en lista
eller matris måste alla övriga list- eller matrisargument ha samma
dimensioner, och resultatet får då samma dimensioner.
imag()
imag(Expr1) ⇒ uttryck
Ger argumentets imaginärdel.
Obs: Alla odefinierade variabler behandlas som reella variabler. Se
även real() på sidan 88
Katalog
>
Testvärdet på 1 är mindre än 2.5, varför dess motsvarande Value_If_True element 5 kopieras till resultatlistan.
Testvärdet på 2 är mindre än 2.5, varför dess motsvarande Value_If_True element 6 kopieras till resultatlistan.
Testvärdet på 3 är inte mindre än 2.5, varför dess motsvarande
Value_If_False element 10 kopieras till resultatlistan.
Value_If_true är ett enstaka värde och motsvarar varje vald
position.
Value_If_false är ej specificerat. Undef används.
Ett valt element från Value_If_true. Ett valt element från Value_If_unknown.
Katalog
>
imag(List1) ⇒ lista
Ger en lista på elementens imaginärdelar.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok51
imag()
imag(Matrix1) ⇒ matris
Ger en matris på elementens imaginärdelar.
Katalog
>
impDif()
impDif(Equation, Var , dependVar[,Ord])
⇒ uttryck
där ordern Ord förinställs på 1.
Beräknar den implicita derivatan för ekvationer i vilka en variabel är
implicit definierad med termer från en annan.
IndirectionSe
inString()
inString(srcString, subString[, Start]) ⇒ heltal
Ger teckenpositionen i strängen srcString där den första förekomsten
av strängen subString börjar.
Start, om inkluderad, specificerar teckenpositionen inom srcString
där sökningen börjar. Förinställning = 1 (det första tecknet i
srcString).
Återgår till noll om srcString inte innehåller subString eller om Start
är > längden på srcString.
int()
int(Expr) ⇒ heltal
int(List1) ⇒ lista
int(Matrix1) ⇒ matris
Ger det största heltalet som är mindre än eller lika med argumentet.
Denna funktion är identisk med floor().
Argumentet kan vara ett reellt eller ett komplext tal.
Ger, för en lista eller matris, det största heltalet för varje element.
Ger heltalsdelen av (Number1 ÷ Number2).
Ger, för listor och matriser, heltalsdelen av
(argument 1 ÷ argument 2) för varje elementpar.
integrate
Se
på sidan 134.
‰()
52TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
invc2()
invc2(Area,df)
Area,df)
invChi2(
Beräknar den inversa kumulativa sannolikhetsfunktionen c2 (chikvadrat) specificerad av frihetsgraden df för en given Area under
kurvan.
Katalog
>
invF()
invF(Area,dfNumer,dfDenom)
Area,dfNumer,dfDenom)
invF(
Beräknar den inversa kumulativa fördelningsfunktionen F
specificerad av dfNumer och dfDenom för en given Area under
kurvan.
invNorm()
invNorm(Area[,m[,s]])
Beräknar den inversa kumulativa normalfördelningsfunktionen för en
given Area under normalfördelningskurvan specificerad av m och s.
invt()
invt(Area,df)
Beräknar den inversa kumulativa sannolikhetsfunktionen student-t
specifierad av Degree of Freedom (Frihetsgrad), df, för en given Area
under kurvan.
iPart()
iPart(Number) ⇒ heltal
iPart(List1) ⇒ lista
iPart(Matrix1) ⇒ matris
Ger argumentets heltalsdel.
Ger, för listor och matriser, heltalsdelen för varje element.
Argumentet kan vara ett reellt eller ett komplext tal.
irr()
irr(CF0,CFList [,CFFreq]) ⇒ value
Finansiell funktion som beräknar internräntan på en investering.
CF0 är det initiala kassaflödet vid tidpunkt 0 och måste vara e tt reellt
tal.
CFList är en lista på kassaflödesbelopp efter det initiala kassaflödet
CF0.
CFFreq är en frivillig lista i vilken varje element specificerar
frekvensen för ett grupperat (konsekutivt) kassaflödesbelopp, vilket
är det motsvarande elementet i CFList. Förinställningen är 1. Om du
vill mata in värden måste de vara positiva heltal < 10.000.
Obs: Se även mirr() på sidan 68.
Katalog
Katalog
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok53
isPrime()
isPrime(Number) ⇒ Booleskt konstantuttryck
Ger sant eller falskt för att indikera om number är ett heltal ‚ 2 som
är jämnt delbart endast med sig självt och 1.
Om Number överskrider cirka 306 siffror och saknar faktorer
visar isPrime(Number) ett felmeddelande.
Om du endast vill bestämma om Number är ett primtal, använd
isPrime() i stället för factor(). Detta går mycket fortare, särskilt
om Number inte är ett primtal och dess näst största faktor har mer än
cirka fem siffror.
Anmärkning om inmatningen av exemplet: I
handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
{1021
L
Katalog
>
Funktion för att hitta nästa primtal efter ett specificerat tal:
Lbl
Lbl labelName
Definierar en etikett med namnet labelName inom en funktion.
Du kan använda en GotolabelName-instruktion för att överföra
kontroll till instruktionen direkt efter etiketten.
labelName måste uppfylla samma krav på namngivning som ett
variabelnamn.
Anmärkning om inmatningen av exemplet: I
handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
Ger den minsta gemensamma multipeln för de två argumenten. lcm
för två bråk är lcm för deras täljare dividerat med gcd för deras
nämnare. lcm för tal i flyttalsform är deras produkt.
Ger, för två listor eller matriser, den minsta gemensamma multipeln
för de motsvarande elementen.
Katalog
Katalog
>
>
54TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
left()
left(sourceString[, Num]) ⇒ sträng
Ger Num-tecknen längst till vänster i teckensträngen sourceString.
Om du utelämnar Num erhålls alla i sourceString.
left(List1[, Num]) ⇒ lista
Ger Num-elementen längst till vänster i List1.
Om du utelämnar Num erhålls alla i List1.
left(Comparison) ⇒ uttryck
Ger den vänstra sidan av en ekvation eller olikhet.
Katalog
>
libShortcut()
libShortcut(LibNameString, ShortcutNameString[, LibPrivFlag]) ⇒ lista på variabler
Skapar en variabelgrupp i det aktuella problemet som innehåller
referenser till alla objekt i det specificerade biblioteksdokumentet
libNameString. Lägger också till gruppmedlemmarna på menyn
Variables. Du kan sedan referera till varje objekt med hjälp av dess
ShortcutNameString.
Ställ LibPrivFlag=0 för att utesluta privata biblioteksobjekt
(förinställning)
Ställ LibPrivFlag=1 för att inkludera privata biblioteksobjekt
För att kopiera en variabelgrupp, se CopyVar på sidan 17.
För att ta bort en variabelgrupp, se DelVar på sidan 31.
limit() eller lim()
limit(Expr1, Va r, Point [,Direction]) ⇒ uttryck
limit(List1, Va r, Point [, Direction]) ⇒ lista
limit(Matrix1, Var , Point [, Direction]) ⇒ matris
Ger det begärda gränsvärdet.
Obs: Se även Limit template på sidan 5.
Direction (Riktning): negativ=från vänster, positiv=från höger,
annars=båda. (Om Direction utelämnas förinställs den till båda.)
Katalog
>
Detta exempel förutsätter ett korrekt lagrat och uppdaterat
biblioteksdokument med namnet linalg2 och som innehåller
objekt definierade som clearmat, gauss1 och gauss2.
Katalog
>
Gränsvärden vid positiv ˆ och vid negativ ˆ konverteras alltid till
ensidiga gränsvärden från den ändliga sidan.
Beroende på omständigheterna ger limit() sig självt eller undef när
den inte kan bestämma ett unikt gränsvärde. Detta innebär
nödvändigtvis inte att ett unikt gränsvärde inte existerar. "undef"
innebär att resultatet antingen är ett okänt tal med ändlig eller
oändlig storlek, eller hela uppsättningen av sådana tal.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok55
limit() eller lim()
limit() använder metoder såsom L’Hopital’s regel, så det finns unika
gränsvärden som den inte kan bestämma. Om Expr1 innehåller
odefinierade variabler utöver Va r kan du behöva begränsa dem för
att erhålla ett mer kortfattat resultat.
Gränsvärden kan vara mycket känsliga för avrundningsfel. Undvik om
möjligt inställningen Approximate (Ungefärlig) i läge Auto or
Approximate
Annars har gränsvärden som skulle vara noll eller ha oändlig storlek
sannolikt inte dessa egenskaper, och gränsvärden som skulle ha
ändlig icke nollstorlek kanske inte har detta.
och ungefärliga tal när du beräknar gränsvärden.
Katalog
>
LinRegBx
LinRegBx X,Y[,[Freq][,Category,Include]]
Utför den linjära regressionsanalysen y = a+b·x på listorna X och
Y med frekvensen Freq. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
Katalog
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xoch Y-data.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
Regressionsekvation: a+b·x
stat.a, stat.bRegressionskoefficienter
stat.r
2
Determinationskoefficient
stat.rKorrelationskoefficient
stat.ResidResidualer från regressionen
stat.XRegLista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.YRegLista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i
Freq, Category List och Include Categories
Freq, Category List och Include Categories
stat.FreqRegLista på frekvenser som motsvarar stat.FreqReg och stat.YReg
>
56TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
LinRegMx
LinRegMx X,Y[,[Freq][,Category,Include]]
Beräknar den linjära regressionen y = m·x+b på listorna X och Y
med frekvensen Freq. En sammanfattning av resultaten visas i
variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
Katalog
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xoch Y-data.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
Regressionsekvation: m·x+b
stat.m, stat.bRegressionskoefficienter
stat.r
2
Determinationskoefficient
stat.rKorrelationskoefficient
stat.ResidResidualer från regressionen
stat.XRegLista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.YRegLista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i
Freq, Category List och Include Categories
Freq, Category List och Include Categories
stat.FreqRegLista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg
>
LinRegtIntervals
LinRegtIntervals X,Y[,Freq[,0[,CLev]]]
För Slope (Lutning). Beräknar ett nivå-C-konfidensintervall för
lutningen.
LinRegtIntervals X,Y[,Freq[,1,Xval[,CLev]]]
För Response (Svar). Beräknar ett prognostiserat y-värde, ett nivå-Cprediktionsintervall för en enstaka observation och ett nivå-Ckonfidensintervall för medelvärdet på svaret.
En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se
sidan 105.)
Katalog
>
Alla listor måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Utför en linjär regressionsanalys på listorna X och Y och ett t-test på
lutningens värde b samt korrelationskoefficienten r för ekvationen
y=a+bx. Det testar nollhypotesen H0:b=0 (equivalently, r=0) mot
en av tre alternativa hypoteser.
Alla listor måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Hypoth är ett valfritt värde som specificerar en av tre alternativa
hypoteser mot vilka nollhypotesen (H0:b=r=0) kommer att testas.
För Ha: bƒ0 och rƒ0 (förinställning), ställ Hypoth=0
För Ha: b<0 och r<0, ställ Hypoth<0
För Ha: b>0 och r>0, ställ Hypoth>0
En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se
sidan 105.)
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
stat.tt-Statistik för signifikanstest
stat.PValLägsta signifikansnivå vid vilken nollhypotesen kan förkastas
stat.dfFrihetsgrader
stat.a, stat.bRegressionskoefficienter
stat.sStandardfel hos linjen
stat.SESlopeStandardfel hos lutning
2
stat.r
stat.rKorrelationskoefficient
stat.ResidResidualer från regressionen
Regressionsekvation: a + b·x
Determinationskoefficient
Katalog
>
List()
@
Katalog
>
@List(List1) ⇒ lista
Ger en lista på skillnaderna mellan konsekut iva element i List1. Varje
element i List1 subtraheras från nästa element i List1. Den
resulterande listan är alltid ett element kortare än den ursprungliga
List1.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok59
list4mat()
list4mat(List[, elementsPerRow]) ⇒ matris
Ger en matris fylld rad efter rad med elementen från List.
elementsPerRow, om inkluderad, specificerar antalet element per
rad. Förinställningen är antalet element i List (en rad).
Om List inte fyller den resulterande listan läggs nollor till.
ln
4
Expr 4ln ⇒ uttryck
Medför att inmatningen Expr konverteras till ett uttryck som endast
innehåller naturliga logaritmer (ln).
Katalog
Katalog
>
>
ln()
ln(Expr1) ⇒ uttryck
ln(List1) ⇒ lista
Ger argumentets naturliga logaritm.
Ger, för en lista, elementens naturliga logaritmer.
ln(squareMatrix1) ⇒ kvadratMatris
Ger matrisen med naturlig logaritm för squareMatrix1. Detta är inte
detsamma som att beräkna den naturliga logaritmen för varje
element. För information om beräkningsmetoden, se cos().
squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Resultatet visas
alltid i flyttalsform.
LnReg
LnReg X, Y[, [Freq] [, Category, Include]]
Utför en en logaritmisk regressionsanalys y = a+b·ln(x) på listorna X
och Y med frekvensen Freq. En sammanfattning av resultaten visas i
variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
The default value is 1. All elements must be integers | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xoch Y-data.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
/u
Om det komplexa formatläget är Real:
Om det komplexa formatläget är Rectangular:
I vinkelläget Radianer och i Rektangulärt komplext format:
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
tangenter
¢ för att flytta markören.
Katalog
>
60TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
Regressionsekvation: a+b·ln(x)
stat.a, stat.bRegressionskoefficienter
stat.r
2
Koefficient för linjär bestämning av transformerade data
stat.rKorrelationskoefficient för transformerade data (ln(x), y)
stat.ResidResidualer associerade med den logaritmiska modellen
stat.ResidTransResidualer associerade med linjär anpassning av transformerade data
stat.XRegLista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.YRegLista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i
Freq, Category List och Include Categories
Freq, Category List och Include Categories
stat.FreqRegLista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg
Local
Local Var 1 [, Va r 2] [, Va r 3 ] ...
Betecknar specificerade vars som lokala variabler. Dessa variabler
existerar endast under utvärderingen av ett uttryck och tas bort när
exekveringen av uttrycket är klar.
Obs: Lokala variabler sparar minne eftersom de endast existerar
tillfälligt. De stör heller inga befintliga globala variabe lvärden. Lokala
variabler måste användas för For-slingor och för att temporärt spara
värden i en flerradig funktion eftersom modifieringar av globala
värden inte är tillåtna i en funktion.
Anmärkning om inmatningen av exemplet:
I handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
Katalog
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok61
log()
log(Expr1[,Expr2]) ⇒ uttryck
log(List1[,Expr2]) ⇒ lista
Ger bas-Expr2-logaritmen för det första argumentet.
Obs: Se även Log template på sidan 2.
Ger, för en lista, bas-Expr2-logaritmen för elementen.
Om det andra argumentet utelämnas används 10 som bas.
s
/
Om det komplexa formatläget är Real:
Om det komplexa formatläget är Rectangular:
tangenter
log(squareMatrix1[,Expr]) ⇒ kvadratMatris
Ger matrisen med bas-Expr-logaritm för squareMatrix1. Detta är
inte detsamma som att beräkna bas-Expr-logaritmen för varje
element. Se cos() för information om beräkningsmetoden.
squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Resultatet visas
alltid i flyttalsform.
Om basargumentet utelämnas används 10 som bas.
logbase
4
Expr 4logbase(Expr1) ⇒ uttryck
Medför att inmatningen Expression förenklas till ett uttryck med
basen Expr1.
I vinkelläget Radianer och i Rektangulärt komplext format:
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
¢ för att flytta markören.
Katalog
>
62TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
Logistic
Logistic X, Y[, [Freq] [, Category, Include]]
Utför den logistiska regressionsanalysen y = (c/(1+a·e
listorna X och Y med frekvensen Freq. En sammanfattning av
resultaten visas i variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
-bx
)) på
Katalog
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xoch Y-data.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
Regressionsekvation: c/(1+a·e
-bx
)
stat.a, stat.b, stat.cRegressionskoefficienter
stat.ResidResidualer från regressionen
stat.XRegLista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.YRegLista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i
Freq, Category List och Include Categories
Freq, Category List och Include Categories
stat.FreqRegLista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg
>
LogisticD
LogisticD X, Y [, [Iterations], [Freq] [, Category, Include] ]
Utför den logistiska regressionsanalysen y = (c/(1+a·e
listorna X och Y med frekvensen Freq, med ett specificerat antal
Iterationer. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln
stat.results. (Se sidan 105.)
-bx
)+d) på
Katalog
>
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Iterations är ett valfritt värde som specificerar det maximala antalet
gånger en lösning kommer att provas. Om denna utelämnas används
64. Normalt ger större värden bättre noggrannhet, men längre
exekveringstider, och vice versa.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xoch Y-data.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok63
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
stat.a, stat.b, stat.c,
stat.d
Regressionsekvation: c/(1+a·e
Regressionskoefficienter
-bx
)+d)
stat.ResidResidualer från regressionen
stat.XRegLista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.YRegLista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i
Freq, Category List och Include Categories
Freq, Category List och Include Categories
stat.FreqRegLista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg
Loop
Loop
Block
EndLoop
Exekverar påståendena i Block upprepade gånger. Observera att
slingan upprepas i all oändlighet såvida inte en Goto- eller Exitinstruktion exekveras inom Block.
Block är en serie av påståenden separerade med tecknet “:”.
Anmärkning om inmatningen av exemplet:
I handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
Katalog
>
64TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
LU
LU Matrix, lMatName, uMatName, pMatName[, Tol ]
Beräknar uppdelningen Doolittle LU (undre-övre) av en reell eller
komplex matris. Den undertriangulära matrisen lagras i lMatName,
den övre triangulära matrisen lagras i uMatName och
permutationsmatrisen (som beskriver radväxlingarna som har gjorts
under beräkningen) lagras i pMatName.
lMatName · uMatName = pMatName · matris
Alternativt behandlas varje matriselement som noll om dess
absolutvärde är mindre än To l. Denna tolerans används endast om
matrisen har inmatning med tal i flyttalsform och inte innehåller
några symboliska variabler som inte har tilldelats ett värde. Annars
ignoreras To l.
• Om du använder
Approximate
flyttalsaritmetik.
• Om Tol utelämnas eller inte används beräknas
standardtoleransen som:
5EM14 ·max(dim(Matrix)) ·rowNorm(Matrix)
Faktoriseringsalgoritmen LU använder partiell pivotering med
radutbyten.
/
· eller ställer in Auto or
på Approximate utförs beräkningarna med
Katalog
>
M
mat4list()
mat4list(Matrix) ⇒ lista
Ger en lista med elementen i Matrix. Elementen kopieras från Matrix
rad för rad.
Ger de två argumentens maximum. Ger, om argumenten är två listor
eller matriser, en lista eller matris som innehåller maximumvärdet för
varje par av motsvarande element.
max(List) ⇒ uttryck
Ger maximumelementet i list.
max(Matrix1) ⇒ matris
Ger en radvektor som innehåller maximumelemen tet för varje kolumn
i Matrix1.
Obs: Se även fMax() och min().
Katalog
>
mean()
mean(List[, freqList]) ⇒ uttryck
Ger medelvärdet för elementen i List.
Varje freqList-element räknar antalet förekomster av motsvarande
element i List.
mean(Matrix1[, freqMatrix]) ⇒ matris
Ger en radvektor med medelvärdena för alla kolumner i Matrix1.
Varje freqMatrix-element räknar antalet förekomster av
motsvarande element iMatrix1.
median()
median(List) ⇒ uttryck
Ger medianen för elementen i List.
median(Matrix1) ⇒ matris
Ger en radvektor som innehåller medianerna för kolumnerna i
Matrix1.
Obs: Alla inmatningar i listan eller matrisen måste förenklas till tal.
I vektorformatet Rectangular:
Katalog
Katalog
>
>
66TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
MedMed
MedMed X,Y[, Freq][, Category, Include]]
Beräknar median-median-linjen y = (m·x+b) på listorna X och Y
med frekvensen Freq. En sammanfattning av resultaten visas i
variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xoch Y-data.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
stat.m, stat.bModellkoefficienter
stat.ResidResidualer från median-median-linjen
stat.XRegLista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.YRegLista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.FreqRegLista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg
Ekvation för median-median-linje m·x+b
Freq, Category List och Include Categories
Freq, Category List och Include Categories
Katalog
>
mid()
mid(sourceString, Start[, Count]) ⇒ sträng
Ger Count-tecknen från teckensträngen sourceString och börjar med
teckennumret Start.
Ger, om Count utelämnas eller är större än dimensionen på
sourceString, alla tecken från sourceString med start från
teckennumret Start.
Count måste vara ‚ 0. Om Count = 0 erhålls en tom sträng.
mid(sourceList, Start[, Count]) ⇒ lista
Ger Count-elementen från sourceList och börjar med elementnumret
Start.
Ger, om Count utelämnas eller är större än dimensionen på
sourceList, alla element från sourceList med start från elementnumret Start.
Count måste vara ‚ 0. Om Count = 0 erhålls en tom lista.
mid(sourceStringList, Start[, Count]) ⇒ lista
Ger Count-strängarna från stränglistan sourceStringList och börjar
med elementnumret Start.
Ger de två argumentens minimum. Ger, om argumenten är två listor
eller matriser, en lista eller matris som innehåller minimumvärdet för
varje par av motsvarande element.
min(List) ⇒ uttryck
Ger minimumelementet för List.
min(Matrix1) ⇒ matris
Ger en radvektor som innehåller minimumelement et för varje kolumn
i Matrix1.
Finansiell funktion som beräknar den modifierade internräntan på en
investering.
financeRate är den räntesats som du betalar på
kassaflödesbeloppen.
rein vestRa te är den räntesats vid vilken kassaflödena återinvesteras.
CF0 är det initiala kassaflödet vid tidpunkt 0 och måste vara ett r eellt
tal.
CFList är en lista på kassaflödesbelopp efter det initiala kassaflödet
CF0.
CFFreq är en frivillig lista i vilken varje element specificerar
frekvensen för ett grupperat (konsekutivt) kassaflödesbelopp, vilket
är det motsvarande elementet i CFList. Förinställningen är 1. Om du
vill mata in värden måste de vara positiva heltal < 10.000.
Ger det första argumentet modulo det andra argumentet definierat av
identiteterna:
mod(x,0) = x
mod(x,y) = x -ìy floor(x/y)
När det andra argumentet är skilt från noll är resultatet periodiskt i
det argumentet. Resultatet är antingen noll eller har samma tecken
som det andra argumentet.
Ger, om argumenten är två listor eller matriser, en lista eller matris
som innehåller modulen för varje par av motsvarande element.
Obs: Se även remain() på sidan 89
Katalog
Katalog
>
>
68TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
mRow()
mRow(Expr, Matrix1, Index) ⇒ matris
Ger en kopia av Matrix1 med varje element i rad Index i Matrix1
multiplicerat med Expr.
Katalog
>
mRowAdd()
mRowAdd(Expr, Matrix1, Index1, Index2) ⇒ matris
Ger en kopia av Matrix1 med varje element i rad Index2 i Matrix1
ersatt med:
Expr· rad Index1 + rad Index2
MultReg
MultReg Y, X1[,X2[,X3,…[,X10]]]
Beräknar den multipla linjära regressionen i lista Y på listorna X1, X2,
…, X10. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln
stat.results. (Se sidan 105.)
Alla listor måste ha samma dimensioner.
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
Regressionsekvation: b0+b1·x1+b2·x2+ ...
stat.b0, stat.b1, ...Regressionskoefficienter
stat.R
2
Koefficient för multipel bestämning
stat.yListyList = b0+b1·x1+ ...
stat.ResidResidualer från regressionsanalysen
MultRegIntervals
MultRegIntervals Y, X1[,X2[,X3,…[,X10]]],XValList[,CLevel]
Beräknar ett prognostiserat y-värde, ett nivå-C-prediktionsintervall
för en enstaka observation och ett nivå-C-konfidensintervall för
medelvärdet på svaret.
En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se
sidan 105.)
Alla listor måste ha samma dimensioner.
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
Regressionsekvation: b0+b1·x1+b2·x2+ ...
stat.yEn punktuppskattning: y = b0 + b1 · xl + ... för XValList
stat.dfErrorFel hos frihetsgrader
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok69
ResultatvariabelBeskrivning
stat.CLower, stat.CUpperKonfidensintervall för ett medelvärde på svaret
stat.MEKonfidensintervall - felmarginal
stat.SEStandardfel hos medelvärdet på svaret
stat.LowerPred,
stat.UpperrPred
Prediktionsintervall för en enstaka observation
stat.MEPredPrediktionsintervall - felmarginal
stat.SEPredStandardfel för prognostisering
stat.bListLista på regressionskoefficienter, {b0,b1,b3,...}
stat.ResidResidualer från regressionen
MultRegTests
MultRegTests Y, X1[,X2[,X3,…[,X10]]]
Ett multipelt linjärt regressionstest utför en multipel linjär
regressionsanalys på givna data och ger den globala F-teststatistiken
och t-teststatistiken för koefficienterna.
En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se
sidan 105.)
Katalog
Utdata
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
Regressionsekvation: b0+b1·x1+b2·x2+ ...
stat.FGlobal F-teststatistik
stat.PValP-värde associerat med global F-statistik
stat.R
stat.AdjR
2
2
Koefficient för multipel bestämning
Justerad koefficient för multipel bestämning
stat.sStandardavvikelse hos felet
stat.DWDurbin-Watson-statistik: används för att bestämma om modellen innehåller autokorrelation av första
ordningen
stat.dfRegFrihetsgrader hos regressionen
stat.SSRegRegressionens kvadratsumma
stat.MSRegRegression medelkvadrat
stat.dfErrorFel hos frihetsgrader
stat.SSErrorFelens kvadratsumma
stat.MSErrorFelens medelkvadrat
stat.bList{b0,b1,...} Lista på koefficienter
stat.tListLista på t-statistik för varje koefficient i bList
stat.PListLista på P-värden för varje t-statistik
stat.SEListLista på standardfel för koefficienter i bList
>
70TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
ResultatvariabelBeskrivning
stat.yListyList = b0+b1·x1+...
stat.ResidResidualer från regressionen
stat.sResidStandardiserade residualer: erhållna genom att dividera en residual med dess standardavvikelse
stat.CookDistCooks avstånd: mått på den influens som en observation har, baserat på residual och stigning
stat.LeverageMått på hur långt värdena i den oberoende variabeln är från sina medelvärden
N
nCr()
nCr(Expr1, Expr2) ⇒ uttryck
För heltal Expr1 och Expr2 med Expr1 ‚ Expr2 ‚ 0 är nCr()
antalet kombinationer av Expr1 saker tagna Expr2 åt gången . (Detta
kallas också en binomial koefficient.) Båda argumenten kan vara
heltal eller symboliska uttryck.
nCr(Expr, 0) ⇒ 1
Expr, negInteger) ⇒ 0
nCr(
Expr, posInteger) ⇒Expr·(ExprN1)...
nCr(
(ExprNposInteger+1)/ posInteger!
Expr, nonInteger) ⇒ expression!/
nCr(
((ExprNnonInteger)!·nonInteger!)
List1, List2) ⇒ lista
nCr(
Ger en lista på kombinationer baserat på motsvarande elementpar i
de två listorna. Argumenten måste ha samma liststorlek.
nCr(Matrix1, Matrix2) ⇒ matris
Ger en matris över kombinationer baserat på motsvarande
elementpar i de två matriserna. Argumenten måste ha samma
matrisstorlek.
nDeriv()
nDeriv(Expr1, Va r [=Value] [, H]) ⇒ uttryck
nDeriv(Expr1, Va r [, H] | Var = Va lu e ) ⇒ uttryck
nDeriv(Expr1, Va r [=Value], List) ⇒ lista
nDeriv(List1, Va r [=Value] [, H]) ⇒ lista
nDeriv(Matrix1, Va r [=Value][, H]) ⇒ matris
Ger den numeriska derivatan som ett uttryck. Använder formeln för
symmetrisk differenskvot.
När Va lu e specificeras överstyr värdet eventuella tidigare
variabeltilldelningar eller aktuella ersättningar av typ “så att” för
variabeln.
H är stegvärdet. Om H uelämnas används förinställningen 0.001.
När du använder List1 eller Matrix1 avbildas operationen över
värdena i listan eller över matriselementen.
Obs: Se även avgRC() och d().
Katalog
Katalog
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok71
newList()
newList(numElements) ⇒ lista
Ger en lista med dimensionen på numElements. Varje element är
noll.
Katalog
>
newMat()
newMat(numRows, numColumns) ⇒ matris
Ger en matris med nollor med dimensionen numRows gånger
numColumns.
nfMax()
nfMax(Expr, Va r) ⇒ värde
nfMax(Expr, Va r, lowBound) ⇒ värde
nfMax(Expr, Va r, lowBound, upBound) ⇒ värde
nfMax(Expr, Var) | lowBound<Va r<upBound ⇒ värde
Ger ett möjligt numeriskt värde på variabeln Va r där lok alt maximum
för Expr inträffar.
Om du inför lowBound och upBound söker funktionen efter lokalt
maximum mellan dessa värden.
Obs: Se även fMax() och d().
nfMin()
nfMin(Expr, Va r) ⇒ värde
nfMin(Expr, Va r, lowBound) ⇒ värde
nfMin(Expr, Va r, lowBound, upBound) ⇒ värde
nfMin(Expr, Var) | lowBound<Var <upBound ⇒ värde
Ger ett möjligt numeriskt värde på variabeln Va r där lokalt minimum
för Expr inträffar.
Om du inför lowBound och upBound söker funktionen efter lokalt
minimum mellan dessa värden.
Obs: Se även fMin() och d().
nInt()
nInt(Expr1, Var, Lower, Upper) ⇒ uttryck
Om integranden Expr1 inte innehåller någon variabel utöver Va r , och
om Lower och Upper är konstanter, positiv ˆ eller negativ ˆ, ger
nInt() en uppskattning av ‰(Expr1,Va r,Lower,Upper). Denna
uppskattning är ett vägt genomsnitt av vissa sampelvärden hos
integranden i intervallet Lower<Va r <Upper.
Målsättningen är sex signifikanta siffror. Den adaptiva algoritmen
bestämmer när det verkar sannolikt att målet har uppnåtts, eller när
det verkar osannolikt att ytterligare sampling ger en nämnvärd
förbättring.
En varning (“Questionable accuracy”) visas när det verkar som om
målet inte har uppnåtts.
Katalog
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
>
Man kan kapsla in nInt() för att utföra multipel numerisk
integrering. Integrationsgränser kan bero på integrationsvariabler
utanför gränserna.
72TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
nInt()
Obs: Se även ‰() på sidan 134.
Katalog
>
nom()
nom(effectiveRate,CpY) ⇒ värde
Finansiell funktion som konverterar den årliga effektiva räntan
effectiveRate till en nominell ränta, given av CpY som antalet
sammansatta ränteperioder per år.
effectiveRate måste vara ett reellt tal och CpY måste vara ett reellt
tal > 0.
Obs: Se även eff() på sidan 36.
norm()
norm(Matrix) ⇒ uttryck
norm(Ve c to r ) ⇒ uttryck
Ger Frobenius norm.
normalLine()
normalLi ne (Expr1,Va r,Point) ⇒ uttryck
normalLine(Expr1,Va r =Point) ⇒ uttryck
Ger normalen för kurvan representerad av Expr1 vid punkten som
specificeras i Var =Point.
Kontrollera att den oberoende variabeln inte är definierad. Om
exempelvis f1(x):=5 och x:=3 ger normalLine(f1(x),x,2) "falskt".
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
normCdf()
normCdf(lowBound,upBound[,m[,s]]) ⇒ tal om lowBound
upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor
och
Beräknar sannolikheten vid en normalfördelning mellan lowBound
och upBound för specificerad m (förinställning=0) och s
(förinställning=1).
Katalog
>
För P(X upBound), sätt lowBound = .ˆ.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok73
normPdf()
normPdf(XVal[, m[,s]]) ⇒ tal om XVal är ett tal, lista om
XVal är en lista
Beräknar värde hos täthetsfunktionen för normalfördelning vid ett
specificerat XVal-värde för specificerad m och s.
Katalog
>
not
not BooleanExpr ⇒ Booleskt uttryck
Ger en sann, falsk eller förenklad form av argumentet.
not Integer1 ⇒ heltal
Ger ettkomplementet till ett reellt heltal. Internt omvandlas Integer1
till ett 64-bitars binärt tal. Värdet på varje bit växlas (0 blir 1 och vice
versa) för ettans komplement. Resultaten visas enligt det inställda
basläget.
Du kan skriva in heltalet i valfri talbas. För en binär eller hexadecimal
inmatning måste du använda prefixet 0b respektive 0h. Utan prefix
behandlas heltalet som ett decimalt tal (bas 10).
Om du skriver in ett decimalt heltal som är alltför stort för att anges i
64-bitars binär form används en symmetrisk moduloperation för att få
ned värdet till lämplig nivå.
nPr()
nPr(Expr1, Expr2) ⇒ uttryck
För heltal Expr1 och Expr2 med Expr1 ‚ Expr2 ‚ 0 är nPr()
antalet permutationer av Expr1 saker tagna Expr2 åt gången. Båda
argumenten kan vara heltal eller symboliska uttryck.
nPr(Expr, 0) ⇒ 1
nPr(
Expr, negInteger) ⇒ 1/((Expr+1)·(Expr+2)...
expressionNnegInteger))
(
nPr(
Expr, posInteger) ⇒ Expr·(ExprN1)...
ExprNposInteger+1)
(
Expr, nonInteger) ⇒ Expr! / (ExprNnonInteger)!
nPr(
Katalog
>
I hexadecimalt basläge:
Viktigt: Noll, inte bokstaven O.
I binärt basläge:
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
¢ för att flytta markören.
Obs: En binär inmatning kan ha upp till 64 siffror (exklusive
prefixet 0b). En hexadecimal inmatning kan ha upp till 16 siffror.
Katalog
>
nPr(
List1, List2) ⇒ lista
Ger en lista på permutationer baserat på motsvarande elementpar i
de två listorna. Argumenten måste ha samma liststorlek.
nPr(Matrix1, Matrix2) ⇒ matris
Ger en matris över permutationer baserat på motsvarande
elementpar i de två matriserna. Argumenten måste ha samma
matrisstorlek.
74TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
npv()
npv(InterestRate,CFO,CFList[,CFFreq])
Finansiell funktion som beräknar nettovärdet, dvs. summan av
aktuella värden för kassainflöden och kassautflöden. Ett positivt
resultat för npv indikerar en vinstgivande investering.
InterestRate är räntan med vilken kassaflödena
(kapitalanskaffningskostnaderna) diskonteras under en period.
CF0 är det initiala kassaflödet vid tidpunkt 0 och måste vara e tt reellt
tal.
CFList är en lista på kassaflödesbelopp efter det initiala kassaflödet
CF0.
CFFreq är en lista i vilken varje element specificerar frekvensen för
ett grupperat (konsekutivt) kassaflödesbelopp, vilket är det
motsvarande elementet i CFList. Förinställningen är 1. Om du vill
mata in värden måste de vara positiva heltal < 10.000.
Katalog
>
nSolve()
nSolve(Equation,Var [=Guess]) ⇒ tal eller fel_sträng
nSolve(Equation,Var [=Guess],lowBound)
⇒ tal eller fel_sträng
nSolve(Equation,Var [=Guess],lowBound,upBound) ⇒ tal
eller fel_sträng
nSolve(Equation,Var [=Guess]) | lowBound<Va r <upBound
⇒ tal eller fel_sträng
Söker iterativt efter en ungefärlig reell numerisk lösning på Equation
för dess variabel. Specificera variabeln som:
variabel
– eller –
variabel = reellt tal
Som exempel är x giltigt och likaså x=3.
nSolve() är ofta mycket snabbare än solve() eller zeros(), särskilt
om operatorn “|” används för att begränsa sökningen till ett litet
intervall som innehåller exakt en enkel lösning.
nSolve() försöker att bestämma antingen en punkt där residualen är
noll eller två relativt närliggande punk ter där residualen har motsatta
tecken och inte är överdrivet stor. Om detta inte kan uppnås med ett
måttligt antal samplingspunkter erhålls strängen “no solution
found”.
Obs: Se även cSolve(), cZeros(), solve() och zeros().
Katalog
>
Obs: Om det finns flera lösningar kan du använda en gissning
för att lättare hitta en viss lösning.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok75
O
OneVar
OneVar [1,]X[,[Freq][,Category,Include]]
OneVar [
n,]X1,X2[X3[,…[,X20]]]
Beräknar 1-variabelstatistik på upp till 20 listor. En sammanfattning
av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X-argumenten är datalistor.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X-värde. Det
förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xvärden.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
ResultatvariabelBeskrivning
stat.v
stat.Gx
2
stat.Gx
stat.sxStandardavvikelse för x (sampling)
stat.ssssxStandardavvikelse för x (population)
stat.nAntal datapunkter
stat.MinXMinsta x-värde
stat.Q1XUndre kvartil för x
stat.MedianXMedian för x
stat.Q3XÖvre kvartil för x
stat.MaxXStörsta x-värde
stat.SSXKvadratsumma av avvikelser från medelvärdet på x
Medelvärde av x-värden
Summa av x-värden
Summa av x2-värden
Katalog
>
76TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
or (eller)
BooleanExpr1 or BooleanExpr2
⇒ Booleskt uttryck
Ger resultatet sant eller falskt eller en förenklad form av den
ursprungliga inmatningen.
Ger sant om ettdera eller båda uttrycken förenklas till sant. Ger
resultatet falskt om båda uttrycken utvärderas som falska.
Obs: Se xor.
Anmärkning om inmatningen av exemplet:
I handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
Katalog
>
Integer1 or Integer2 ⇒ heltal
Jämför två reella heltal bit för bit med en or-operation. Internt
omvandlas båda heltalen till 64-bitars binära tal. När motsvarande
bitar jämförs blir resultatet 1 om båda bitarna är 1. Resultatet blir 0
endast om båda bitarna är 0. Det erhållna värdet representerar
bitresultaten och visas enligt det inställda basläget.
Du kan skriva in heltalen i valfri talbas. För en binär eller hexadecimal
inmatning måste du använda prefixet 0b respektive 0h. Utan prefix
behandlas heltalen som decimala (bas 10).
Om du skriver in ett decimalt heltal som är alltför stort för att anges i
64-bitars binär form används en symmetrisk modulooperation för att
få ned värdet till lämplig nivå.
Obs: Se xor.
ord()
ord(Str ing) ⇒ integer
ord(List1) ⇒ lista
Ger den numeriska koden för det första tecknet i teckensträngen
Strin g eller en lista på de första tecknen i varje listelement.
Ger den ekvivalenta y-koordinaten för paret (r, q).
Obs: Argumentet q tolkas som en vinkel i antingen grader, radianer
eller nygrader beroende på det aktuella vinkelläget. Om argumentet
är ett uttryck kan du använda
vinkelläget.
G
ó,
eller ôför att tillfälligt överstyra
I vinkelläget Radianer:
Katalog
>
PassErr
PassErr
Flyttar ett fel till nästa nivå.
Om systemvariabeln errCode är noll utför PassErr ingenting.
Villkoret Else i blocket Try...Else...EndTry bör använda ClrErr
eller PassErr. Om felet skall processas eller ignoreras, använd
ClrErr. Om det är okänt hur felet skall hanteras, använd PassErr för
att skicka felet vidare till nästa felhanterare. Om det inte finns någon
ytterligare felhanterare för Try...Else...EndTry visas feldialogrutan
som normal.
Obs: Se även ClrErr på sidan 15 och Try på sidan 115.
Anmärkning om inmatningen av exemplet:
I handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
Ger definitioner för en stegvis funktion i form av en lista. Du kan
också skapa stegvisa definitioner med hjälp av en mall.
Obs: Se även Piecewise template på sidan 2.
poissCdf()
poissCdf(l,lowBound,upBound) ⇒ tal om lowBound och
upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor
poissCdf(
l,upBound) (för P(0XupBound) ⇒ tal om
upBound är ett tal, lista om upBound är en lista
Beräknar en kumulativ sannolikhet för den diskreta Poissonfördelningen med det specificerade medelvärdet l.
För P(X upBound), sätt lowBound=0
Katalog
>
För ett exempel på PassErr, se exempel 2 under kommandot
Try på sidan 115.
Katalog
>
Katalog
>
poissPdf()
poissPdf(l,XVal) ⇒ tal om XVal är ett tal, lista om XVal är
en lista
Beräknar en sannolikhet för den diskreta Poisson-fördelni ngen med det
specificerade medelvärdet l.
Katalog
>
78TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
Polar
4
4Polar
Vec t o r
Visar vector i polär form [r q]. Vektorn måste ha dimensionen 2
och kan vara en rad eller en kolumn.
Obs: 4Polar är en visa format-instruktion, inte en
konverteringsfunktion. Du kan endast använda den i slutet av en
inmatningsrad, och den uppdaterar inte ans.
Obs: Se även 4Rect på sidan 88.
complexValue 4Polar
Visar complexVector i polär form.
• Vinkelläget Grader ger (rq).
• Vinkelläget Radianer ger re
complexValue kan ha valfri komplex form. En inmatning av re
orsakar dock ett fel i vinkelläget Grader.
Obs: Du måste använda parenteserna för en (rq) polär inmatning.
i
q
.
i
q
I vinkelläget Radianer:
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Grader:
Katalog
>
polyCoeffs()
polyCoeffs(Poly [,Var ]) ⇒ lista
Ger en lista på koefficienterna för polynomet Poly med avseende på
variabeln Var .
Poly måste vara ett polynomuttryck i Va r . Vi rekommenderar att du
inte utelämnar Va r såvida inte Poly är ett uttryck i bara en variabel.
Katalog
>
Expanderar polynomet och väljer x för den utelämnade Va r.
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok79
polyDegree()
polyDegree(Poly [,Var ]) ⇒ värde
Ger graden för polynomuttrycket Poly med avseende på variabeln
Var . Om du utelämnar Va r väljer funktionen polyDegree() en förinställning från variablerna i polynomet Poly.
Poly måste vara ett polynomuttryck i Va r . Vi rekommenderar att
du inte utelämnar Va r såvida inte Poly är ett uttryck i en singulär
variabel.
Katalog
>
Konstanta polynom
Graden kan extraheras även om koefficienterna inte kan
extrahera den. Detta beror på att graden kan extraheras utan att
utveckla polynomet.
Tolkar det första argumentet som koefficienten för ett polynom med
fallande ordning och ger polynomet utvärderat för det andra
argumentets värde.
polyGcd()
polyGcd(Expr1,Expr2) ⇒ uttryck
Ger den största gemensamma delaren för de två argumenten.
Expr1 och Expr2 måste vara polynomuttryck.
Listargument, matrisargument och booleska argument är ej tillåtna.
Katalog
Katalog
>
>
80TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
polyQuotient()
polyQuotient(Poly1,Poly2 [,Var ]) ⇒ uttryck
Ger kvoten på polynomet Poly1 dividerat med polynomet Poly2 med
avseende på den specificerade variabeln Va r .
Poly1 och Poly2 måste vara polynomuttryck i Va r . Vi
rekommenderar att du inte utelämnar Va r såvida inte Poly1 och
Poly2 är uttryck i samma variabel.
Katalog
>
polyRemainder()
polyRemainder(Poly1,Poly2 [,Var ]) ⇒ uttryck
Ger resten på polynomet Poly1 dividerat med polynomet Poly2
med avseende på den specificerade variabeln Va r .
Poly1 och Poly2 måste vara polynomuttryck i Va r .
Vi rekommenderar att du inte utelämnar Va r såvida inte Poly1 och
Poly2 är uttryck i samma variabel.
PowerReg
PowerReg X,Y[, Freq][, Category, Include]]
Utför potensregressionsanalys y = (a·(x)b) på listorna X och Y med
frekvensen Freq. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln
stat.results. (Se sidan 105.)
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xoch Y-data.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
Katalog
Katalog
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok81
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
Regressionsekvation: a·(x)
b
stat.a, stat.bRegressionskoefficienter
stat.r
2
Koefficient för linjär bestämning av transformerade data
stat.rKorrelationskoefficient för transformerade data (ln(x), ln(y))
stat.ResidResidualer associerade med potensmodellen
stat.ResidTransResidualer associerade med linjär anpassning av transformerade data
stat.XRegLista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.YRegLista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i
Freq, Category List och Include Categories
Freq, Category List och Include Categories
stat.FreqRegLista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg
Prgm
Prgm
Block
EndPrgm
Mall för att skapa ett användardefinierat program. Måste användas
med kommandot Define, Define LibPub eller Define LibPriv.
Block kan vara ett enstaka påstående, en serie av påståenden
separerade med tecknet “:” eller en serie av påståenden på separata
rader.
Anmärkning om inmatningen av exemplet:
I handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
Product (PI)
Beräkna GCD och visa mellanliggande resultat.
Se Π() på sidan 135.
Katalog
>
82TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
product()
product(List[, Start[, end]]) ⇒ uttryck
Ger produkten av elementen i List. Start och end är valfria. De
specificerar ett område med element.
product(Matrix1[, Start[, end]]) ⇒ matris
Ger en radvektor som innehåller produkterna av elementen i
kolumnerna i Matrix1. Start och end är valfria. De specificerar ett
område med rader.
Katalog
>
propFrac()
propFrac(Expr1[, Va r ]) ⇒ uttryck
propFrac(rational_number) ger rational_number som summan
av ett heltal och ett bråk med samma tecken och med större nämnare
än täljare.
propFrac(rational_expression,Var ) ger summan av egentliga bråk
och ett polynom med avseende på Va r. Graden hos Va r i nämnaren
överskrider graden hos Va r i täljaren i varje egentligt bråk. Liknande
potenser av Var samlas in. Termerna och deras faktorer sorteras med
Var som huvudvariabel.
Om Va r utelämnas utförs en utveckling av ett egentligt bråk med
avseende på den mest betydande variabeln. Koefficienterna för
polynomdelen görs sedan egentliga, först med avseende på deras
mest betydande variabel och så vidare.
För rationella uttryck är propFrac() ett snabbare, men mindre
extremt alternativ till expand().
Du kan använda funktionen propFrac() för att representera
blandade bråk och demonstrera addition och subtraktion av blandade
bråk.
Katalog
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok83
Q
QR
QR Matrix, qMatName, rMatName[, Tol ]
Beräknar faktoriseringen Householder QR av en reell eller komplex
matris. De resulterande Q- och R-matriserna lagras i specificerad
MatNames. Q-matrisen är unitär. R-matrisen är övertriangulär.
Alternativt behandlas varje matriselement som noll om dess
absolutvärde är mindre än To l. Denna tolerans används endast om
matrisen har inmatning i flyttalsform och inte innehåller några
symboliska variabler som inte har tilldelats ett värde. Annars
ignoreras To l.
/
• Om du använder
Approximate
flyttalsaritmetik.
• Om Tol utelämnas eller inte används beräknas
standardtoleransen som:
5Eë14 ·max(dim(Matrix)) ·rowNorm(Matrix)
QR-faktoriseringen beräknas numeriskt med Householdertransformationer. Den symboliska lösningen beräknas med GramSchmidt. Kolumnerna i qMatName är de ortonormerade
basvektorerna som täcker utrymmet som definieras av matrix.
· eller ställer in Auto or
på Approximate utförs beräkningarna med
Katalog
>
Siffran för flytande komma (9.) i m1 medför att resultat beräknas
med flyttalsaritmetik.
QuadReg
QuadReg X,Y[, Freq][, Category, Include]]
Utför den kvadratiska regressionsanalysen y = a·x2+b·x+c på
listorna X och Y med frekvensen Freq. En sammanfattning av
resultaten visas i variabeln stat.results. (Se sidan 105.)
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xoch Y-data.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
Katalog
>
84TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
Regressionsekvation: a·x2+b·x+c
stat.a, stat.b, stat.cRegressionskoefficienter
stat.R
2
Determinationskoefficient
stat.ResidResidualer från regressionen
stat.XRegLista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.YRegLista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i
Freq, Category List och Include Categories
Freq, Category List och Include Categories
stat.FreqRegLista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg
QuartReg
QuartReg X,Y[, Freq][, Category, Include]]
Katalog
Utför en fjärdegrads regressionsanalys
y = a·x4+b·x3+c· x2+d·x+e på listorna X och Y med frekvensen
Freq. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results.
(Se sidan 105.)
Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.
X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.
Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq
specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt.
Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.
Category är en lista på numeriska kategorikoder för motsvarande Xoch Y-data.
Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de
dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.
ResultatvariabelBeskrivning
stat.RegEqn
stat.a, stat.b, stat.c,
stat.d, stat.e
2
stat.R
Regressionsekvation: a·x4+b·x3+c· x2+d·x+e
Regressionskoefficienter
Determinationskoefficient
stat.ResidResidualer från regressionen
stat.XRegLista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i
stat.YRegLista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i
Freq, Category List och Include Categories
Freq, Category List och Include Categories
stat.FreqRegLista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg
Ger den ekvivalenta r-koordinaten för argumentparen (x,y).
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Radianer:
I vinkelläget Radianer:
Katalog
Katalog
>
>
4
Rad
Expr14Rad ⇒ uttryck
Konvertar argumentet till en vinkel i radianer.
rand()
rand() ⇒ uttryck
rand(#Trials) ⇒ lista
rand() ger ett slumpvärde mellan 0 och 1.
rand(#Trials) ger en lista med #Trials slumpvärden mellan 0 och 1.
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Nygrader:
Bestämmer slumptalsfröet.
Katalog
Katalog
>
>
86TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
randBin()
randBin(n, p) ⇒ uttryck
randBin(n, p, #Trials) ⇒ lista
randBin(n, p) ger ett reellt slumptal från en specificerad
binomialfördelning.
randBin(n, p, #Trials) ger en lista med #Trials reella slumptal från
en specificerad binomialfördelning.
Katalog
>
randInt()
randInt(lowBound,upBound) ⇒ uttryck
randInt(lowBound,upBound,#Trials) ⇒ lista
randInt(lowBound,upBound) ger ett slumptal med heltalsvärde
inom det område som specificeras av heltalsgränserna lowBound och
upBound.
randInt(lowBound,upBound,#Trials) ger en lista med #Trials
slumptal med heltalsvärden inom det specificerade området.
randMat()
randMat(numRows, numColumns) ⇒ matris
Ger en matris med heltal mellan -9 och 9 med specificerad dimension.
Båda argumenten måste förenklas till heltal.
randNorm()
randNorm(m, s [,numTrials]) ⇒ uttryck
Ger ett decimalt tal från den specificerade normalfördelningen. Det
kan vara ett reellt tal, men det blir kraftigt koncentrerat i intervallet
[mN3·s, m+3·s].
randPoly()
randPoly(Va r , Order) ⇒ uttryck
Ger ett polynom i Va r med specificerad Order. Koefficienterna är
slumpheltal i området ë9 t.o.m. 9. Den första koefficienten är inte
noll.
Order måste vara 0–99.
Catalog
>
Katalog
>
Obs: Värdena i denna matris ändras varje gång du trycker på
·.
Katalog
>
Katalog
>
randSamp()
randSamp(List,numTrials[,noRepl]) ⇒ lista
Ger en lista på ett slumpmässigt urval av numTrials försök från List
med ett alternativ för urvalsutbyte (noRepl=0) eller inget
urvalsutbyte (noRepl=1). Förinställningen är med urvalsutbyte.
Katalog
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok87
RandSeed
RandSeed Number
Om Number = 0 ställs fröna in på fabriksinställningarna för
slumptalsgeneratorn. Om Number
två frön, vilka lagras i systemvariablerna seed1 och seed2.
ƒ 0 används det för att generera
Katalog
>
real()
real(Expr1) ⇒ uttryck
Ger argumentets reella del.
Obs: Alla odefinierade variabler behandlas som reella variabler. Se
även imag() på sidan 51.
real(List1) ⇒ lista
Ger de reella delarna av alla element.
real(Matrix1) ⇒ matris
Ger de reella delarna av alla element.
Rect
4
Vec t o r 4Rect
Visar Vec t o r i rektangulär form [x, y, z]. Vektorn måste ha
dimensionen 2 eller 3 och kan vara en rad eller en kolumn.
Obs: 4Rect är en visa format-instruktion, inte en
konverteringsfunktion. Du kan endast använda den i slutet av en
inmatningsrad, och den uppdaterar inte ans.
Obs: Se även 4Polar på sidan 79.
complexValue 4Rect
Visar complexValue i rektangulär form a+bi. complexValue kan ha
valfri komplex form. En inmatning av re
vinkelläget Grader.
Obs: Du måste använda parenteserna för en (rq) polär inmatning.
i
q
orsakar dock ett fel i
I vinkelläget Radianer:
Katalog
Katalog
>
>
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Grader:
Obs: För att skriva in tecknet , välj det från symbollistan i
Catalog.
88TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
ref()
ref(Matrix1[, To l]) ⇒ matris
Ger radtrappstegsformen av Matrix1.
Alternativt behandlas varje matriselement som noll om dess
absolutvärde är mindre än To l. Denna tolerans används endast om
matrisen har inmatning i flyttalsform och inte innehåller några
symboliska variabler som inte har tilldelats ett värde. Annars
ignoreras To l.
• Om du använder
Approximate
flyttalsaritmetik.
• Om Tol utelämnas eller inte används beräknas
standardtoleransen som:
Ger resten på det första argumentet med avseende på det andra
argumentet definierat av identiteterna:
remain(x,0) x
remain(x,y) xNy·iPart(x/y)
Som en följd av detta, obeservera att remain(Nx,y)
Nremain(x,y ). Resultatet är antingen noll eller har samma tecken
som det första argumentet.
Obs: Se även mod() på sidan 68.
Return
Return [Expr]
Ger Expr som resultatet av funktionen. Använd inom ett
Func...EndFunc-block.
Obs: Använd Return utan ett argument inom ett
Prgm...EndPrgm-block för att gå ur ett program.
Anmärkning om inmatningen av exemplet:
I handenhetens applikation Calculator kan du skriva in flerradiga
definitioner genom att trycka på @ i stället för · i slutet av
varje rad. På datorns tangentbord, håll ned Alt och tryck på Enter.
right()
right(List1[, Num]) ⇒ lista
Ger Num-elementen längst till höger i List1.
Om du utelämnar Num erhålls alla i List1.
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok89
right()
right(sourceString[, Num]) ⇒ sträng
Ger Num-tecknen längst till höger i teckensträngen sourceString.
Om du utelämnar Num erhålls alla i sourceString.
right(Comparison) ⇒ uttryck
Ger den högra sidan av en ekvation eller olikhet.
Katalog
>
root()
root(Expr) ⇒ rot
root(Expr1, Expr2) ⇒ rot
root(Expr) ger kvadratroten ur Expr.
root(Expr1, Expr2) ger Expr2-roten ur Expr1. Expr1 kan vara en
reell eller komplex konstant i flyttalsform, ett heltal eller komplex
rationell konstant eller ett allmänt symboliskt uttryck.
Obs: Se även Nth root template på sidan 1.
rotate()
rotate(Integer1[,#ofRotations]) ⇒ heltal
Roterar bitarna i ett binärt heltal. Du kan skriva in Integer1 i valfri
talbas. Det konverteras automatiskt till 64-bitars binär form. Om
storleken på Integer1 är alltför stor för denna form för en symmetrisk
modulooperation talet inom området.
Om #ofRotations är positiv sker rotationen åt vänster. Om
#ofRotations är negativ sker rotationen åt höger. Förinställningen är
ë1 (rotera en bit åt höger).
Vid exempelvis höger rotation:
Varje bit roteras åt höger.
0b00000000000001111010110000110101
Biten längst till höger roteras till positionen längst till vänster.
ger:
0b10000000000000111101011000011010
Resultatet visas enligt det inställda basläget.
rotate(List1[,#ofRotations]) ⇒ lista
Ger en kopia av List1 roterad åt höger eller vänster av #ofRotations-
elementen. Ändrar inte List1.
Om #ofRotations är positiv sker rotationen åt vänster. Om
#ofRotations är negativ sker rotationen åt höger. Förinställningen är
ë1 (rotera ett element åt höger).
rotate(String1[,#ofRotations]) ⇒ sträng
Ger en kopia av String1 roterad åt höger eller vänster av
#ofRotations-tecknen. Ändrar inte String1.
Om #ofRotations är positiv sker rotationen åt vänster. Om
#ofRotations är negativ sker rotationen åt höger. Förinställningen är
ë1 (rotera ett tecken åt höger).
Katalog
>
Katalog
>
I binärt basläge:
För att se hela resultatet, tryck på £ och använd sedan ¡ och
¢ för att flytta markören.
I hexadecimalt basläge:
Viktigt: När du skriver in ett binärt eller hexadecimalt tal,
använd alltid prefixet 0b eller 0h (noll, inte bokstaven O).
I decimalt basläge:
90TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
round()
round(Expr1[, digits]) ⇒ uttryck
Ger argumentet avrundat till det specificerade antalet siffror efter
decimalpunkten.
digits måste vara ett heltal i området 0–12. Om digits inte inkluderas
erhålls argumentet avrundat till 12 signifikanta siffror.
Obs: Läget Display digits (Visa siffror) kan påverka hur detta visas.
round(List1[, digits]) ⇒ lista
Ger en lista på elementen avrundade till det specificerade antalet
siffror.
round(Matrix1[, digits]) ⇒ matris
Ger en matris över elementen avrundade till det specificerade antalet
siffror.
Katalog
>
rowAdd()
rowAdd(Matrix1, rIndex1, rIndex2) ⇒ matris
Ger en kopia av Matrix1 med rad rIndex2 ersatt av summan av
raderna rIndex1 och rIndex2.
rowDim()
rowDim(Matrix) ⇒ uttryck
Ger antalet rader i Matrix.
Obs: Se även colDim() på sidan 16.
rowNorm()
rowNorm(Matrix) ⇒ uttryck
Ger maximum av summorna av absolutbeloppen på elementen i
raderna i Matrix.
Obs: Alla matriselement måste förenklas till tal. Se även colNorm()
på sidan 16.
rowSwap()
rowSwap(Matrix1, rIndex1, rIndex2) ⇒ matris
Ger Matrix1 med raderna rIndex1 och rIndex2 växlade.
Katalog
Katalog
Katalog
Katalog
>
>
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok91
rref()
rref(Matrix1[, To l]) ⇒ matris
Ger den reducerade radtrappstegsformen av Matrix1.
Alternativt behandlas varje matriselement som noll om dess
absolutvärde är mindre än To l. Denna tolerans används endast om
matrisen har inmatning i flyttalsform och inte innehåller några
symboliska variabler som inte har tilldelats ett värde. Annars
ignoreras To l.
• Om du använder
Approximate
flyttalsaritmetik.
• Om Tol utelämnas eller inte används beräknas
standardtoleransen som:
5Eë14 ·max(dim(Matrix1)) ·rowNorm(Matrix1)
Obs: Se även ref() på sidan 89.
/
· eller ställer in Auto or
på Approximate utförs beräkningarna med
S
Katalog
>
sec()
sec(Expr1) ⇒uttryck
sec(List1) ⇒lista
Ger sekansfunktionen för Expr1 eller en lista på sekansfunktionerna
för alla element i List1.
Obs: Argumentet tolkas som en vinkel i grader, nygrader eller
radianer enligt det inställda vinkelläget. Du kan använda ó,G
ellerôför att tillfälligt överstyra vinkelläget.
sec/()
sec/(Expr1) ⇒uttryck
sec/(List1) ⇒lista
Ger den vinkel vars sekansfunktion är Expr1 eller en lista på de
inversa sekansfunktionerna för alla element i List1.
Obs: Resultatet erhålls som en vinkel i grader, nygrader eller radianer
beroende på det aktuella vinkelläget.
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Grader:
I vinkelläget Nygrader:
I vinkelläget Radianer:
Katalog
Katalog
>
>
92TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
sech()
sech(Expr1) ⇒uttryck
sech(List1) ⇒lista
Ger den hyperboliska sekansfunktionen för Expr1 eller en lista på de
hyperboliska sekansfunktionerna för elementen i List1.
Katalog
>
sechê()
sechê(Expr1) ⇒uttryck
sechê (List1) ⇒lista
Ger den inversa hyperboliska sekansfunktionen för Expr1 eller en
lista på den inversa hyperboliska sekansfunktionen för alla element i
List1.
seq()
seq(Expr, Va r, Low, High[, St ep]) ⇒ lista
Stegvis ökning av Va r från Low till High med det steg som anges av
Step, utvärderar Expr och ger resultatet som en lista. Det
ursprungliga innehållet i Va r är fortfarande kvar när seq() har
utförts.
Var får inte vara en systemvariabel.
Det förinställda värdet på Ste p är 1.
Katalog
I vinkelläget Radianer och i Rektangulärt komplext läge:
Katalog
Tryck på Ctrl+Enter/· för att urvärdera:
>
>
TI-Nspire™ CAS Referenshandbok93
series()
series(Expr1, Var , Order[, Point]) ⇒ uttryck
series(Expr1, Var , Order[, Point]) | Va r >Point ⇒ uttryck
series(Expr1, Var , Order[, Point]) | Va r <Point ⇒ uttryck
Ger en generaliserad trunkerad potensserierepresentation av Expr1
utvecklat kring Point genom Order-graden Order kan vara ett
rationellt tal vilket som helst. De resulterande potenserna av (Va r NPoint) kan inkludera negativa och/eller exponenter i bråkform.
Koefficienterna för dessa potenser kan inkludera logaritmer av
(Va r N Point) och andra funktioner av Va r som domineras av alla
potenser av (Va r N Point) som har samma exponenttecken.
Point förinställs till 0. Point kan vara ˆ eller Nˆ, varvid
utvecklingen sker genom Order-graden i 1/(Va r N Point).
series(...) ger “series(...)” om den inte kan bestämma en sådan
representation, t.ex. för väsentliga singulariteter såsom sin(1/z) vid
N1/z
z=0, e
vid z=0, eller ez vid z = ˆ eller Nˆ.
Om serien eller någon av dess derivator har en språngdiskontinuitet
vid Point innehåller resultatet troligen deluttryck i formen sign(…)
eller abs(…) för en reell expansionsvariabel, eller
floor(…angle(…)…)
(-1)
med "_". Om du tänker använda serien endast för värden på ena
sidan av Point, lägg då till den lämpliga av "| Va r > Point", "| Va r <
Point", "| "Var ‚ Point" eller "Va r Point" för att erhålla ett
enklare resultat.
series() kan ge symboliska approximationer av obestämda och
bestämda integraler, för vilka symboliska lösningar annars inte kan
erhållas.
series() fördelas över 1:a-argumentlistor och matriser.
series() är en generaliserad version av taylor().
Som det sista exemplet till höger illustrerar kan visningsrutinerna
nedåt i resultatet som produceras av series(...) arrangera om termer
så att den dominanta termen inte är längst till vänster.
Obs: Se även dominantTerm() på sidan 35.
för en komplex expansionsvariabel, vilken slutar
Catalog
>
94TI-Nspire™ CAS Referenshandbok
Loading...
+ hidden pages
You need points to download manuals.
1 point = 1 manual.
You can buy points or you can get point for every manual you upload.