Texas Instruments TI-Nspire CX CAS Reference Guide [sv]

TI-Nspire™CAS

Referenshandbok

Denna handbok avser TI-Nspire™ programvara version 4.5. För att erhålla den senaste versionen av dokumentationen, besök education.ti.com/go/download.

Viktigt information

Med undantag för vad som uttryckligen anges i den licens som medföljer ett program lämnar Texas Instruments inga garantier, vare sig uttryckliga eller underförstådda, inklusive garantier avseende säljbarhet eller lämplighet för visst ändamål beträffande något program- eller bokmaterial, och tillhandahåller sådant material "i befintligt skick". Under inga omständigheter skall Texas Instruments hållas ansvarigt för några speciella, indirekta eller tillfälliga skador eller följdskador i samband med inköpet eller användningen av materialet, och Texas Instruments:s enda och uteslutande skadeståndsskyldighet, oberoende av anspråkets form, skall inte överstiga det belopp som anges i licensen för programmet. Inte heller skall Texas Instruments hållas ansvarigt för anspråk av något som helst slag beträffande användningen av materialet av annan part.

Licens

Se den fullständiga licensen som installerats i

C:\ProgramFiles\TIEducation\<TI-Nspire™ Product Name>\license.

iii

Innehåll

Viktigt information

Mallar för uttryck 1

Alfabetisk lista 8

A B C D E F G I L M N O P Q R S T U V W X Z

17 20 46 59 69 79 89

97 114 122 131 133 142 146 160 186 201 202 203 205 206

Symboler 215

Tomma element 241

Kortkommandon för att mata in matematiska uttryck 243

EOS™-hierarki (Equation Operating System) 245

Konstanter och värden 247

Felkoder och meddelanden 248

Varningskoder och meddelanden 257

Service och Support 259

Service och garanti för TI-produkter

259

Innehållsförteckning 261

Mallar för uttryck

Mallar för uttryck erbjuder ett enkelt sätt att mata skriva in uttryck med matematiska standardtecken. När du matar in en mall visas den på inmatningsraden med små block i positioner där du kan skriva in element. En markör visar vilket element du kan skriva in.

Använd piltangenterna eller tryck på e för att flytta till varje elements position, och skriv ett värde eller uttryck för det aktuella elementet. Tryck på · eller /· för

att utvärdera uttrycket.

Mall för Bråk

Obs: Se även / (dela), på sidan 217.

Mall för Exponent

Obs: Skriv in det första värdet, tryck på l

och skriv sedan in exponenten. För att återföra markören till basraden, tryck på

högerpilen (¢).

Obs: Se även ^ (potens), på sidan 217.

Mall för Kvadratrot

Obs: Se även ‡() (kvadratrot), på sidan

228.

/p tangenter

Exempel:

l tangent

Exempel:

/q tangenter

Exempel:

Mall för N:te rot

Obs: Se även root(), på sidan 157.

/l tangenter

Exempel:

Mallar för uttryck 1

Mall för N:te rot

/l tangenter

e exponent mall

Basen för den naturliga logaritmen e upphöjd till

Obs: Se även e^(), på sidan 59.

Mall för Log

Beräknar logaritmen till en specificerad bas. För en förinställning av bas 10, utelämna basen.

Obs: Se även log(), på sidan 109.

Stegvis mall (2 steg)

Låter dig skapa uttryck och villkor för en stegvis funktion med två steg.- För att lägga till ett steg, klicka i mallen och upprepa mallen.

Obs: Se även stegvis(), på sidan 135.

u tangent

Exempel:

/s tangenter

Exempel:

Katalog >

Exempel:

2 Mallar för uttryck

Stegvis mall (N steg)

Låter dig skapa uttryck och villkor för en stegvis funktion med N steg.- Promptar för

Obs: Se även stegvis(), på sidan 135.

Katalog >

Exempel:

Se exempletpåStegvis mall(2 steg).

Mall för System med 2 ekvationer

Skapar ett ekvationssystem med två ekvationer. För att lägga till en rad i ett befintligt system, klicka i mallen och upprepa mallen.

Obs: Se även system(), på sidan 185.

Mall för System med N ekvationer

Låter dig skapa ett ekvationssystem med

Nekvationer. Promptar för N.

Obs: Se även system(), på sidan 185.

Katalog >

Exempel:

Katalog >

Exempel:

Se exempletpåmallför Ekvationssystem(2 ekvationer).

Mall för Absolutbelopp

Obs: Se även abs(), på sidan 8.

Katalog >

Exempel:

Mallar för uttryck 3

Mall för Absolutbelopp

Katalog >

Mall för dd°mm’ss.ss’’

Låter dig skriva in vinklar i formatet

dd°mm’ss.ss’’, där dd är antalet decimala

grader, mm är antalet minuter och ss.ss är antalet sekunder.

Matrismall (2 x 2)

Skapar en 2 x 2-matris.

Matrismall (1 x 2)

Matrismall (2 x 1)

Katalog >

Exempel:

Katalog >

Exempel:

Katalog >

Exempel:

Katalog >

Exempel:

Matrismall (m x n)

Mallen visas när du har uppmanats att specificera antalet rader och kolumner.

4 Mallar för uttryck

Katalog >

Exempel:

Matrismall (m x n)

Obs: Om du skapar en matris med många

rader och kolumner kan det ta några sekunder innan den visas.

Katalog >

Mall för Summa (G)

Obs: Se även G() (sumSeq), på sidan 229.

Mall för Produkt (Π)

Obs: Se även Π() (prodSeq), på sidan 228.

Mall för förstaderivata

Mallen för förstaderivata kan också användas för att beräkna förstaderivatan i en punkt.

Obs: Se även d() (derivata), på sidan 225.

Katalog >

Exempel:

Katalog >

Exempel:

Katalog >

Exempel:

Mallar för uttryck 5

Andraderivata, mall

Mallen för andraderivata kan också användas för att beräkna andraderivatan i en punkt.

Obs: Se även d() (derivata), på sidan 225.

Katalog >

Exempel:

Mall för N:te derivata

Obs: Se även d() (derivata), på sidan 225.

Mall för Bestämd integral

Obs: Se även ‰() integral(), på sidan 215.

Mall för obestämd integral

Obs: Se även ‰() integral(), på sidan 215.

Mall för Gränsvärde

Katalog >

Exempel:

Katalog >

Exempel:

Katalog >

Exempel:

Katalog >

Exempel:

Använd N eller (N) för det vänstra gränsvärdet. Använd + för det högra gränsvärdet.

6 Mallar för uttryck

Mall för Gränsvärde

Obs: Se även gränsvärde(), på sidan 99.

Katalog >

Mallar för uttryck 7

Alfabetisk lista

Poster som inte är alfabetiska (till exempel, +, ! och >) listas i slutet av detta avsnitt och börjar, på sidan 215. Om inget annat anges har alla exempel i detta avsnitt utförts i det förinställda återställningsläget och alla variabler betraktas som odefinierade.

abs()

abs(Expr1)⇒uttryck abs(List1)⇒lista abs(Matrix1)⇒matris

Ger argumentets absolutbelopp.

Obs: Se även Mall för Absolutbelopp, på

sidan 3.

Om argumentet är ett komplext tal erhålls talets modul.

Obs: Alla odefinierade variabler behandlas

som reella variabler.

amortTbl()

amortTbl(NPmt,N,I,PV, [Pmt], [FV], [PpY], [CpY], [PmtAt], [roundValue])

⇒matris

Amorteringsfunktion som ger en matris i form av en amorteringstabell för en uppsättning av TVM-argument.

NPmt är antalet inbetalningar som skall

inkluderas i tabellen. Tabellen börjar med den första inbetalningen.

N, I, PV, Pmt, FV, PpY, CpY och PmtAt

beskrivs i tabellen över TVM-argument, se på sidan 199.

• Om du utelämnar Pmt används förinställningen Pmt=tvmPmt (N,I,PV,FV,PpY,CpY,PmtAt).

• Om du utelämnar FV används förinställningen FV=0.

• Förinställningarna av PpY, CpY och

Katalog >

8 Alfabetisk lista

amortTbl()

PmtAt är desamma som för TVM-

funktionerna.

roundValue anger antalet decimaler för

avrundning. Förinställning: 2.

Kolumnerna i resultatmatrisen har följande ordning: Inbetalningsnummer, räntebelopp, kapitalbelopp och balans.

Balansen som visas på rad n är balansen efter inbetalning n.

Du kan använda resultatmatrisen som indata för de andra amorteringsfunktionerna GInt() och GPrn(), se på sidan 229, och bal(), se på sidan 17.

Katalog >

and (och)

BooleanExpr1 and BooleanExpr2⇒Booleskt uttryck

BooleanList1 and BooleanList2⇒Boolesk lista

BooleanMatrix1 and BooleanMatrix2⇒Boolesk matris

Ger resultatet sant eller falskt eller en förenklad form av den ursprungliga inmatningen.

Integer1andInteger2⇒heltal

Jämför två reella heltal bit för bit med en

och-operation. Internt omvandlas båda

heltalen till 64-bitars binära tal. När motsvarande bitar jämförs blir resultatet 1 om båda bitarna är 1, annars blir resultatet

0. Det erhållna värdet representerar bitresultatet och visas enligt Bas-läget.

Du kan skriva in heltalen i valfri talbas. För en binär eller hexadecimal inmatning måste du använda prefixet 0b respektive 0h. Utan prefix behandlas heltalen som decimala (bas10).

Katalog >

I hexadecimaltbasläge:

Viktigt: Noll, intebokstaven O.

I binärt basläge:

I decimalt basläge:

Alfabetisk lista 9

and (och)

Om du skriver in ett decimalt heltal som är alltför stort för att anges i 64-bitars binär form används en symmetrisk moduloberäkning för att få ned värdet till lämplig nivå.

Katalog >

Obs: En binär inmatning kanha upptill64

siffror (exklusiveprefixet0b). En hexadecimal inmatning kan ha upptill16 siffror.

angle()

angle(Expr1)⇒uttryck

Ger argumentets vinkel med argumentet tolkat som ett komplext tal.

Obs: Alla odefinierade variabler behandlas

som reella variabler.

vinkel(List1)⇒lista vinkel(Matrix1)⇒matris

Ger en lista eller matris över vinklarna hos elementen i List1 eller Matrix1, där varje element tolkas som ett komplext tal som representerar en tvådimensionell rektangulär koordinatpunkt.

Katalog >

I vinkellägetGrader:

I vinkellägetNygrader:

I vinkellägetRadianer:

ANOVA

ANOVA List1,List2[,List3,...,List20][,Flag]

Utför en 1-vägs variansanalys för att jämföra medelvärdena hos 2 till 20 populationer. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se på sidan 180.)

10 A lfabetisk lista

Katalog >

ANOVA

Flag=0 för Data, Flag=1 för Statistik

Resultatvariabel Beskrivning

stat.F Värdetpå F-statistiken

stat.PVal Lägstasignifikansnivå vid vilken nollhypotesenkan förkastas

stat.df Frihetsgrader hos grupperna

stat.SS Kvadratsumma hos grupperna

stat.MS Kvadratmedelvärde hos grupperna

stat.dfError Frihetsgrader hos felen

stat.SSError Kvadratsumma hos felen

stat.MSError Kvadratmedelvärde hos felen

stat.sp Sammanslagen(pooled)standardavvikelse

stat.xbarlist Medelvärdet på listornas indata

stat.CLowerList 95 % konfidensintervall för medelvärdet hos varje indatalista

stat.CUpperList 95% konfidensintervallför medelvärdethos varje indatalista

Katalog >

ANOVA2way

ANOVA 2-vägsLista1,Lista2

[,Lista3,…,Lista10][,LevRow]

Beräknar en 2-vägs variansanalys för att jämföra medelvärdena hos 2 till 10 populationer. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se på sidan 180.)

NivRad=0 för Block

NivRad=2,3,...,Län-1, för Två Faktorer, där Län=längd(Lista1)=längd(Lista2) = … =

längd(Lista10) och Län/NivRad ∈ {2,3,…}

Utdata: Block Design

Resultatvariabel Beskrivning

stat.F F statistik för kolumnfaktorn

stat.PVal Lägstasignifikansnivå vid vilken nollhypotesenkan förkastas

Katalog >

Alfabetisk lista 11

Resultatvariabel Beskrivning

stat.df Frihetsgrader hos ko lumnfaktorn

stat.SS Kvadratsummahos kolumnfaktorn

stat.MS Kvadratmedelvärde hos kolumnfaktorn

Statistik.F Block F statistik för faktor

stat.PValBlock Lägstasannolikhetvidvilkennollhypotesen kan förkastas

stat.dfBlock Frihetsgrader hos faktor

stat.SSBlock Kvadratsumma hos faktor

stat.MSBlock Kvadratmedelvärde hos faktor

stat.dfError Frihetsgrader hos felen

stat.SSError Kvadratsumma hos felen

stat.MSError Kvadratmedelvärde hos felen

stat.s Standardavvikelsehos felet

Utdata för KOLUMNFAKTOR

Resultatvariabel Beskrivning

stat.Fcol F statistik för kolumnfaktorn

stat.PValCol Sannolikhetsvärde på kolumnfaktorn

stat.dfCol Frihetsgrader hos ko lumnfaktorn

stat.SSCol Kvadratsumma hos kolumnfaktorn

stat.MSCol Kvadratmedelvärde hos kolumnfaktorn

Utdata för RADFAKTOR

Resultatvariabel Beskrivning

stat.FRow F statistik för radfaktorn

stat.PValRow Sannolikhetsvärde på radfaktorn

stat.dfRow Frihetsgrader hos radfaktorn

stat.SSRow Kvadratsumma hos radfaktorn

stat.MSRow Kvadratmedelvärde hos radfaktorn

Utdata för INTERAKTION

12 A lfabetisk lista

Resultatvariabel Beskrivning

stat.FInteract F statistik för interaktionen

stat.PValInteract Sannolikhetsvärde på interaktionen

stat.dfInteract Frihetsgrader hos interaktionen

stat.SSInteract Kvadratsumma hos interaktionen

stat.MSInteract Kvadratmedelvärdehos interaktionen

Utdata för FEL

Resultatvariabel Beskrivning

stat.dfError Frihetsgrader hos felen

stat.SSError Kvadratsumma hos felen

stat.MSError Kvadratmedelvärde hos felen

s Standardavvikelsehos felet

Ans (svar)

Ans⇒värde

Ger resultatet på det senast beräknade uttrycket.

approx()

approx(Expr1)⇒uttryck

Visar resultatet av beräkningen av argumentet som ett uttryck med decimala värden, när så är möjligt, oavsett den aktuella inställningen av Auto eller

Ungefärlig.

Detta motsvarar att skriva in argumentet och trycka på /·.

approx(List1)⇒lista approx(Matrix1)⇒matris

Ger en lista eller matris där varje element har beräknats till ett decimalt värde, när så är möjligt.

/v tangenter

Katalog >

Alfabetisk lista 13

4approxFraction()

Expr 4approxFraction([Tol])⇒uttryck List 4approxFraction([Tol])⇒lista Matrix 4approxFraction([Tol])⇒matris

Ger indata som ett bråk med hjälp av toleransen hos Tol. Om Tol utelämnas används en tolerans på 5.E-14.

Obs: Du kan infoga denna funktion med

datorns tangentbord genom att skriva

@>approxFraction(...).

Katalog >

approxRational()

approxRational(Expr[, Tol])⇒uttryck approxRational(List[, Tol])⇒lista approxRational(Matrix[, Tol])⇒matris

Ger argumentet som ett bråk med hjälp av toleransen hos Tol. Om Tol utelämnas används en tolerans på 5.E-14.

arccos()

arccosh()

arccot()

arccoth()

Katalog >

Se cos/(), på sidan 32.

Se cosh/(), på sidan 33.

Se cot/(), på sidan 34.

Se coth/(), på sidan 35.

arccsc()

14 A lfabetisk lista

Se csc/(), på sidan 37.

arccsch()

Se csch/(), på sidan 38.

arcLen()

arcLen(Expr1,Var,Start,End) ⇒uttryck

Ger båglängden hos Expr1 från Start till

End med hänsyn till variabeln Var.

Båglängden beräknas som en integral baserat på ett definierat funktionsläge.

arcLen(List1,Var,Start,End)⇒lista

Ger en lista på båglängden hos varje element i List1 från Start till End med hänsyn till Var.

arcsec()

arcsech()

arcsin()

Katalog >

Se sec/(), på sidan 160.

Se sech/(), på sidan 161.

Se sin/(), på sidan 172.

arcsinh()

arctan()

arctanh()

Se sinh/(), på sidan 173.

Se tan/(), på sidan 187.

Se tanh/(), på sidan 188.

Alfabetisk lista 15

augment()

augment(List1, List2)⇒lista

Ger en ny lista med List2 inlagd i slutet på

List1.

augment(Matrix1, Matrix2)⇒matris

Ger en ny matris med Matrix2 fogad till

Matrix1. När kommatecknet (,) används

måste matriserna ha samma raddimensioner och Matrix2 fogas till

Matrix1 som nya kolumner. Ändrar inte Matrix1 eller Matrix2.

Katalog >

avgRC()

avgRC(Expr1, Var [=Value] [, Step])

⇒uttryck

avgRC(Expr1, Var [=Value] [, List1])

⇒lista

avgRC(List1, Var [=Value] [, Step])⇒lista

avgRC(Matrix1, Var [=Value] [, Step])

⇒matris

Ger differenskvoten i positiv riktning.

Expr1 kan vara ett användardefinierat

funktionsnamn (se Func).

När Värde specificeras överstyr detta värde eventuella tidigare variabeltilldelningar eller aktuella ersättningar av typ “|” för variabeln.

Step är stegvärdet. Om Step utelämnas

används förinställningen 0.001.

Observera att den liknande funktionen

centralDiff() använder den symmetriska

differenskvoten.

Katalog >

16 A lfabetisk lista

bal()

bal(NPmt,N,I,PV,[Pmt], [FV], [PpY], [CpY], [PmtAt], [roundValue])⇒värde

bal(NPmt,amortTable)⇒värde

Amorteringsfunktion som beräknar planerad balans efter en specificerad inbetalning.

N, I, PV, Pmt, FV, PpY, CpY och PmtAt

beskrivs i tabellen över TVM-argument, se på sidan 199.

NPmt anger numret på den inbetalning

efter vilken du vill att data skall beräknas.

N, I, PV, Pmt, FV, PpY, CpY och PmtAt

beskrivs i tabellen över TVM-argument, se på sidan 199.

• Om du utelämnar Pmt används förinställningen Pmt=tvmPmt (N,I,PV,FV,PpY,CpY,PmtAt).

• Om du utelämnar FV används förinställningen FV=0.

• Förinställningarna av PpY, CpY och

PmtAt är desamma som för TVM-

funktionerna.

roundValue anger antalet decimaler för

avrundning. Förinställning: 2.

bal(NPmt,amortTable) beräknar

lånebalansen efter inbetalning nummer

NPmt, baserat på amorteringstabell amortTable. Argumentet amortTable

måste vara en matris i den form som beskrivs under amortTbl(), på sidan 8.

Obs: Se även GInt() och GPrn(), på sidan

229.

Katalog >

4Base2

Integer1 4Base2⇒heltal

Katalog >

Alfabetisk lista 17

4Base2

Obs: Du kan infoga denna operator med

datorns tangentbord genom att skriva

@>Base2.

Omvandlar Integer1 till ett binärt tal. Binära och hexadecimala tal har alltid prefixet 0b respektive 0h. Noll, inte bokstaven O, följt av b eller h.

0b binärtTal

0h hexadecimaltTal Ett binärt tal kan ha upp till 64 siffror. Ett

hexadecimalt tal kan ha upp till 16 siffror.

Utan prefix behandlas Integer1 som ett decimalt tal (bas10). Resultatet visas i binär form, oavsett Bas-läget.

Negativa tal visas i “tvåkomplement”-form. Exempel,

N1visas som 0hFFFFFFFFFFFFFFFFi Hexadecimalt basläge 0b111...111 (641’s) i Binärt basläge

N263visas som 0h8000000000000000i Hexadecimalt basläge 0b100...000 (63 zeros)i Binärt basläge

Om du skriver in ett decimalt heltal som är alltför stort för att anges i 64-bitars binär form används en symmetrisk modulooperation för att få ned värdet till lämplig nivå. Se följande exempel på värden utanför området.

263blir N263och visas som 0h8000000000000000i Hexadecimalt basläge 0b100...000 (63 nollor)i Binärt basläge

264blir 0 och visas som 0h0i Hexadecimalt basläge 0b0i Binärt basläge

N263N 1 blir 263N 1 och visas som 0h7FFFFFFFFFFFFFFFi Hexadecimalt basläge 0b111...111 (64ettor)i Binärt basläge

Katalog >

18 A lfabetisk lista

4Base10

Integer1 4Base10⇒heltal

Obs: Du kan infoga denna operator med

datorns tangentbord genom att skriva

@>Base10.

Omvandlar Integer1 till ett decimalt tal (bas10). En binär eller hexadecimal inmatning måste alltid ha prefixet 0b respektive 0h.

0b binaryNumber

0h hexadecimalNumber

Noll, inte bokstaven O, följt av b eller h.

Ett binärt tal kan ha upp till 64 siffror. Ett hexadecimalt tal kan ha upp till 16 siffror.

Utan prefix behandlas Integer1 som ett decimalt tal. Resultatet visas i decimal form, oavsett Bas-läget.

Katalog >

4Base16

Integer1 4Base16⇒heltal

Obs: Du kan infoga denna operator med

datorns tangentbord genom att skriva

@>Base16.

Konverterar Integer1 till ett hexadecimalt tal. Binära och hexadecimala tal har alltid prefixet 0b respektive 0h.

0b binaryNumber

0h hexadecimalNumber

Noll, inte bokstaven O, följt av b eller h.

Ett binärt tal kan ha upp till 64 siffror. Ett hexadecimalt tal kan ha upp till 16 siffror.

Utan prefix behandlas Integer1 som ett decimalt tal (bas10). Resultatet visas i hexadecimal form, oavsett Bas-läget.

Katalog >

Alfabetisk lista 19

4Base16

Om du skriver in ett decimalt heltal som är alltför stort för att anges i 64-bitars binär form används en symmetrisk modulooperation för att få ned värdet till lämplig nivå. För mer information, se 4Base2, på sidan 17.

Katalog >

binomCdf()

binomCdf(n,p)⇒lista binomCdf(n,p,lowBound,upBound)⇒tal om

lowBound och upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor

binomCdf(n,p,upBound)för P(0{X{upBound)

⇒tal om upBound är ett tal, lista om

upBound är en lista

Beräknar en kumulativ sannolikhet för den diskreta binomialfördelningen med n antal försök och sannolikheten p förattlyckas vid varje försök.

För P(X { upBound), sätt lowBound=0

binomPdf()

binomPdf(n,p)⇒lista binomPdf(n,p,XVal)⇒tal om XVal är ett

tal, lista om XVal är en lista

Beräknar en sannolikhet för den diskreta binomialfördelningen med n antal försök och sannolikheten p för att lyckas vid varje försök.

Katalog >

ceiling()

ceiling(Expr1)⇒heltal

Ger det närmaste heltal som är | argumentet.

20 A lfabetisk lista

Katalog >

ceiling()

Argumentet kan vara ett reellt eller ett komplext tal.

Obs: Se även floor().

ceiling(List1)⇒lista ceiling(Matrix1)⇒matris

Ger en lista eller matris över taket för varje element.

Katalog >

centralDiff()

centralDiff(Uttr1,Var [=Värde][,Steg])

⇒uttryck

centralDiff(Uttr1,Var [,Steg]) |Var=Värde⇒uttryck

centralDiff(Uttr1,Var [=Värde][,Lista])

⇒lista

centralDiff(Lista1,Var [=Värde][,Steg])

⇒lista

centralDiff(Matris1,Var [=Värde][,Steg])

⇒matris

Ger den numeriska derivatan genom att använda formeln för symmetrisk differenskvot.

När Värde specificeras överstyr detta värde eventuella tidigare variabeltilldelningar eller aktuella ersättningar av typ “|” för variabeln.

Steg är stegvärdet. Om Steg utelämnas

används förinställningen 0.001.

När du använder Lista1 eller Matris1 utförs operationen på värdena i listan eller matriselementen.

Obs: Se även avgRC() och d().

Katalog >

Alfabetisk lista 21

cFactor()

cFactor(Expr1[,Var])⇒uttryck cFactor(List1[,Var])⇒lista cFactor(Matrix1[,Var])⇒matris

cFactor(Expr1) ger en faktorisering av

Expr1 baserad på uttryckets alla variabler

med en gemensam nämnare.

Expr1 faktoriseras så långt det går till

linjära, rationella faktorer även om detta inför nya icke-reella tal. Detta alternativ är lämpligt om du vill ha en faktorisering baserad på mer än en variabel.

cFactor(Expr1,Var) ger en faktorisering av

Expr1 baserad på variabeln Var.

Expr1 faktoriseras så långt det går till

faktorer som är linjära i Var, med kanske icke-reella konstanter, även om detta inför irrationella konstanter eller deluttryck som är irrationella i andra variabler.

Faktorerna och deras termer sorteras med

Var som huvudvariabel. Liknande potenser

av Var samlas in i varje faktor. Inkludera

Var om faktorisering baserad på endast

denna variabel behövs och du är villig att acceptera irrationella uttryck i andra variabler för att öka faktoriseringen baserad på Var. Viss tillfällig faktorisering kan ske vad gäller andra variabler.

Med inställningen Auto i läge Auto eller

Ungefärlig medger inkludering av Var också

en uppskattning med koefficienter med flytande decimalkomma när irrationella koefficienter inte explicit kan uttryckas kortfattat med termerna i de inbyggda funktionerna. Även med endast en variabel kan inkludering av Var ge en mer fullständig faktorisering.

Obs: Se även faktor().

Katalog >

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

22 A lfabetisk lista

char()

char(Integer)⇒tecken

Ger en teckensträng som innehåller tecknet med numret Integer från handenhetens teckenuppsättning. Det giltiga området för

Integer är 0–65535.

Katalog >

charPoly()

charPoly(squareMatrix,Var)⇒polynom charPoly(squareMatrix,Expr)⇒polynom

charPoly(squareMatrix1,Matrix2)

⇒polynom

Ger det karakteristiska polynomet för

squareMatrix. Det karakteristiska

polynomet för n×n matris A, betecknat p (l), är polynomet definierat av

(l) = det(l• I NA)

där I betecknar enhetsmatrisen n×n.

squareMatrix1 och squareMatrix2 måste

ha samma dimensioner.

2way

c22way ObsMatrix

chi22way ObsMatrix

Beräknar ett c2-test för association på 2vägstabellen över antal i den observerade matrisen ObsMatrix. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se på sidan 180.)

För information om effekten av tomma element i en matris, se “Tomma element” (på sidan 241).

Katalog >

Resultatvariabel Beskrivning

stat.c

stat.PVal Lägsta signifikansnivå vidvilkennollhypotesen kan förkastas

Chi-kvadratstatistik: summa (observerad - förväntad)2/förväntad

Alfabetisk lista 23

Resultatvariabel Beskrivning

stat.df Frihetsgrader hos chi-kvadratstatistiken

stat.ExpMat Matris över förväntad elementräknetabell, baseradpå nollhypotesen

stat.CompMat Matris över elementbidrag tillchi-kvadratstatistiken

Cdf()

Cdf(lowBound,upBound,df)⇒tal om

lowBound och upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor

chi2Cdf(lowBound,upBound,df)⇒tal om

lowBound och upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor

Beräknar sannolikheten för c2-fördelning mellan lowBound och upBound för den specificerade frihetsgraden df.

För P(X Å upBound), sätt lowBound = 0.

För information om effekten av tomma element i en lista, se “Tomma element” (på sidan 241).

GOF

c2GOF obsList,expList,df

chi2GOF obsList,expList,df

Utför ett test för att bekräfta att urvalsdata är från en population som följer en specificerad fördelning. obsList är en lista med data och måste innehålla heltal. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results, på sidan 180.

För information om effekten av tomma element i en lista, se “Tomma element” (på sidan 241).

Katalog >

Resultatvariabel Beskrivning

stat.c

stat.PVal Lägstasignifikansnivå vid vilken nollhypotesenkan förkastas

24 A lfabetisk lista

Chi-kvadratstatistik: summa (observerad - förväntad)2/förväntad

Resultatvariabel Beskrivning

stat.df Frihetsgrader hos chi-kvadratstatistiken

stat.CompList Elementbidrag tillchi-kvadratstatistiken

Pdf()

Pdf(XVal,df)⇒tal om XVal är ett tal,

lista om XVal är en lista

chi2Pdf(XVal,df)⇒tal om XVal är ett tal,

lista om XVal är en lista

Beräknar värde hos täthetsfunktionen (pdf) för c2-fördelningen vid ett specificerat

XVal-värde för den specificerade

frihetsgraden df.

För information om effekten av tomma element i en lista, se “Tomma element” (på sidan 241).

ClearAZ

Rensar alla variabler som har ett enda tecken i det aktuella problemet.

Om en eller flera variabler är låsta visar detta kommando ett felmeddelande och tar endast bort olåsta variabler. Se unLock, på sidan 202.

Katalog >

ClrErr

Rensar felstatusen och ställer in systemvariabeln errCode på noll.

Katalog >

För ett exempelpå ClrErr, se exempel2 under ko mmandot Try, på sidan 195.

Alfabetisk lista 25

ClrErr

Villkoret Else i blocket Try...Else...EndTry bör använda ClrErr eller PassErr. Om felet skall processas eller ignoreras, använd ClrErr. Om det är okänt hur felet skall hanteras, använd

PassErr för att skicka felet vidare till nästa

felhanterare. Om det inte finns någon ytterligare felhanterare för

Try...Else...EndTry visas feldialogrutan som

normal.

Obs: Se även PassErr, på sidan 134 och Try,

på sidan 195.

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet

Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multilineprogram och funktionsdefinitioner.

Katalog >

colAugment()

colAugment(Matrix1, Matrix2)⇒matris

Ger en ny matris med Matrix2 fogad till

Matrix1. Matriserna måste ha samma

kolumndimensioner och Matrix2 fogas till

Matrix1 som nya rader. Ändrar inte Matrix1 eller Matrix2.

colDim()

colDim(Matrix)⇒uttryck

Ger antalet kolumner i Matrix.

Obs: Se även rowDim().

colNorm()

colNorm(Matrix)⇒uttryck

Ger maximum av summorna av absolutbeloppen på elementen i kolumnerna i Matrix.

Obs: Odefinierade matriselement är ej

tillåtna. Se även rowNorm().

Katalog >

26 A lfabetisk lista

comDenom()

comDenom(Expr1[,Var])⇒uttryck comDenom(List1[,Var])⇒lista comDenom(Matrix1[,Var])⇒matris

comDenom(Expr1) ger en reducerad kvot

mellan en fullt expanderad täljare och en fullt expanderad nämnare.

comDenom(Expr1,Var) ger en reducerad

kvot mellan täljare och nämnare som expanderats enligt Var. Termerna och deras faktorer sorteras med Var som huvudvariabel. Liknande potenser av Var samlas in. Viss tillfällig faktorisering kan ske av de insamlade koefficienterna. Jämfört med att utesluta Var sparar detta ofta tid, minne och skärmutrymme, vilket gör uttrycket mer begripligt. Det gör också att påföljande operationer på resultatet går snabbare och med mindre risk att minnet tar slut.

Om Var inte förekommer i Expr1 ger

comDenom(Expr1,Var) en reducerad kvot

mellan en oexpanderad täljare och en oexpanderad nämnare. Sådana resultat sparar i regel ännu mer tid, minne och skärmutrymme. Sådana delvis faktoriserade resultat gör också att påföljande operationer på resultatet går mycket snabbare och med mycket mindre risk att minnet tar slut.

Även om det inte finns någon nämnare är funktionen comden ofta ett snabbt sätt att erhålla en delvis faktorisering om factor() är för långsam eller om den utarmar minnet.

Tips: Mata in denna comden()

funktionsdefinition och prova den rutinmässigt som ett alternativ till

comDenom() och factor().

Katalog >

Alfabetisk lista 27

completeSquare ()

completeSquare(ExprOrEqn, Var)Þuttryck eller ekvation

completeSquare(ExprOrEqn, Var^Power)

⇒uttryck eller ekvation

completeSquare(ExprOrEqn, Var1, Var2

[,...])⇒uttryck eller ekvation

completeSquare(ExprOrEqn, {Var1, Var2

[,...]})⇒uttryck eller ekvation

Konverterar ett kvadratiskt polynomuttryck på formen a·x2+b·x+c till formen a·(x-h)2+k

– eller –

Konverterar en andragradsekvation på formen a•x2+b•x+c=d till formen a·(x-h)2=k

Det första argumentet måste vara ett kvadratiskt uttryck eller en andragradsekvation i standardform med avseende på det andra argumentet.

Det andra argumentet måste vara en enda envariabelterm eller en enda envariabelterm upphöjd till en rationell potens, till exempel x,y2ellerz

Den tredje och fjärde syntaxen försöker att fullborda kvadraten avseende variablerna Var1, Var2 [,… ]).

(1/3)

Katalog >

conj()

conj(Expr1)⇒uttryck conj(List1)⇒lista conj(Matrix1)⇒matris

Ger argumentets komplexkonjugat.

Obs: Alla odefinierade variabler behandlas

som reella variabler.

28 A lfabetisk lista

Katalog >

constructMat()

constructMat (Expr,Var1,Var2,numRows,numCols)

⇒matris

Ger en matris baserad på argumenten.

Expr är ett uttryck i variablerna Var1 och Var2. Element i den resulterande matrisen

skapas genom att utvärdera Expr för varje ökat värde på Var1 och Var2.

Var1 ökas automatiskt från 1 till och med numRows. Inom varje rad ökas Var2 från 1

till och med numCols.

Katalog >

CopyVar

CopyVar Var1, Var2

CopyVar Var1., Var2.

CopyVar Var1, Var2 kopierar värdet på

variabel Var1 till variabel Var2, och skapar

Var2 vid behov. Variabeln Var1 måste ha

ett värde.

Om Var1 är namnet på en befintlig användardefinierad funktion kopieras definitionen på denna funktion till funktionen Var2. Funktionen Var1 måste vara definierad.

Var1 måste uppfylla kraven för

namngivning av variabler eller måste vara ett indirection-uttryck som förenklas till ett variabelnamn som uppfyller kraven.

CopyVar Var1., Var2. kopierar alla led i

variabelgruppen Var1. till gruppen Var2. och skapar Var2. vid behov.

Var1. måste vara namnet på en befintlig

variabelgrupp, till exempel, den statistiska

stat.nn-resultat eller variabler skapade med

funktionen LibShortcut(). Om Var2. redan finns ersätter detta kommando alla led som är gemensamma för båda grupperna och lägger till de led som inte redan finns. Om en eller flera medlemmar av Var2. är låsta lämnas alla medlemmar av Var2. oförändrade.

Katalog >

Alfabetisk lista 29

corrMat()

corrMat(List1,List2[,…[,List20]])

Beräknar korrelationsmatrisen för den sammanfogade matrisen [List1, List2, ...,

List20].

Katalog >

4cos

Expr 4cos

Obs: Du kan infoga denna operator med

datorns tangentbord genom att skriva

@>cos.

Representerar Expr i termer av cosinus. Detta är en omvandlingsoperator för visning. Den kan endast användas i slutet av inmatningsraden.

4cos reducerar alla potenser av sin(...) modulo 1Ncos(...)^2 så att eventuella återstående potenser av cos(...) har exponenter i området (0, 2). Resultatet kommer sålunda att vara fritt från sin(...) om, och endast om, sin(...) finns i det givna uttrycket vid jämna potenser.

Obs: Denna omvandlingsoperator stöds inte

i vinkellägena Grader och Nygrader. Innan du använder den, kontrollera att vinkelläget är inställt på Radianer och att Expr inte innehåller explicita referenser till vinklar i grader eller nygrader.

cos()

cos(Expr1)⇒uttryck

Katalog >

µ tangent

I vinkellägetGrader:

cos(List1)⇒lista

cos(Expr1) ger argumentets cosinus som

ett uttryck.

cos(List1) ger en lista på cosinus för alla

element i List1.

30 A lfabetisk lista

I vinkellägetNygrader:

cos()

Obs: Argumentet tolkas som en vinkel i

grader, nygrader eller radianer enligt det inställda vinkelläget. Du kan använda ¡, eller R för att tillfälligt överstyra vinkelläget.

µ tangent

I vinkellägetRadianer:

cos(squareMatrix1)⇒kvadratMatris

Ger matrisen med cosinus för

squareMatrix1. Detta är inte detsamma

som att beräkna cosinus för varje element.

När en skalär funktion f(A) används på

squareMatrix1 (A) beräknas resultatet med

algoritmen:

Beräkna egenvärdena (li) och egenvektorerna (Vi) för A.

squareMatrix1 måste vara möjlig att

diagonalisera. Den får inte heller ha symboliska variabler som inte har tilldelats ett värde.

Forma matriserna:

Då är A = X B X/och f(A) = X f(B) X/. Exempelvis cos(A) = X cos(B) X/ där:

cos(B) =

I vinkellägetRadianer:

Alla beräkningar utförs med flyttalsaritmetik.

Alfabetisk lista 31

cos/()

cos/(Expr1)⇒uttryck cos/(List1)⇒lista

µ tangent

I vinkellägetGrader:

cos/(Expr1) ger den vinkel vars cosinus är

Expr1 som ett uttryck.

cos/(List1) ger en lista på invers cosinus

för varje element i List1.

Obs: Resultatet erhålls som en vinkel i

grader, nygrader eller radianer beroende på det aktuella vinkelläget.

Obs: Du kan infoga denna funktion med

datorns tangentbord genom att skriva

arccos(...).

cos/(squareMatrix1)⇒squareMatrix

Ger matrisen med invers cosinus för

squareMatrix1. Detta är inte detsamma

som att beräkna invers cosinus för varje element. Se cos( ) för information om beräkningsmetoden.

squareMatrix1 måste vara möjlig att

diagonalisera. Resultatet visas alltid i flyttalsform.

cosh()

cosh(Expr1)⇒uttryck

I vinkellägetNygrader:

I vinkellägetRadianer:

I vinkellägetRadianer och i Rektangulärt komplext format:

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

Katalog >

I vinkellägetGrader:

cosh(List1)⇒lista

cosh(Expr1) ger argumentets hyperboliska

cosinus som ett uttryck.

cosh(List1) ger en lista på hyperbolisk

cosinus för varje element i List1.

cosh(squareMatrix1)⇒kvadratMatris

32 A lfabetisk lista

I vinkellägetRadianer:

cosh()

Ger matrisen med hyperbolisk cosinus för

squareMatrix1. Detta är inte detsamma

som att beräkna hyperbolisk cosinus för varje element. Se cos() för information om beräkningsmetoden.

squareMatrix1 måste vara möjlig att

diagonalisera. Resultatet visas alltid i flyttalsform.

Katalog >

cosh/()

cosh/(Expr1)⇒uttryck cosh/(List1)⇒lista

cosh/(Expr1) ger argumentets inversa

hyperboliska cosinus som ett uttryck.

cosh/(List1) ger en lista på invers

hyperbolisk cosinus för varje element i

List1.

Obs: Du kan infoga denna funktion med

datorns tangentbord genom att skriva

arccosh(...).

cosh/(squareMatrix1)⇒kvadratMatris

Ger matrisen med invers hyperbolisk cosinus för squareMatrix1. Detta är inte detsamma som att beräkna invers hyperbolisk cosinus för varje element. Se

cos() för information om

beräkningsmetoden.

squareMatrix1 måste vara möjlig att

diagonalisera. Resultatet visas alltid i flyttalsform.

Katalog >

I vinkellägetRadianer och i Rektangulärt komplext format:

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

cot()

cot(Expr1) ⇒ uttryck cot(List1) ⇒ lista

µ tangent

I vinkellägetGrader:

Alfabetisk lista 33

cot()

Ger cotangens för Expr1 eller en lista på cotangens för alla element i List1.

Obs: Argumentet tolkas som en vinkel i

grader, nygrader eller radianer enligt det inställda vinkelläget. Du kan använda ¡, eller R för att tillfälligt överstyra vinkelläget.

µ tangent

I vinkellägetNygrader:

I vinkellägetRadianer:

cot/()

cot/(Expr1)⇒uttryck cot/(List1)⇒lista

Ger den vinkel vars cotangens är Expr1 eller en lista på invers cotangens för varje element i List1.

Obs: Resultatet erhålls som en vinkel i

grader, nygrader eller radianer beroende på det aktuella vinkelläget.

Obs: Du kan infoga denna funktion med

datorns tangentbord genom att skriva

arccot(...).

coth()

coth(Expr1)⇒uttryck coth(List1)⇒lista

Ger hyperbolisk cotangens för Expr1 eller en lista på hyperbolisk cotangens för alla element i List1.

µ tangent

I vinkellägetGrader:

I vinkellägetNygrader:

I vinkellägetRadianer:

Katalog >

34 A lfabetisk lista

coth/()

coth/(Expr1)⇒uttryck coth/(List1)⇒lista

Ger den inversa hyperboliska cotangensen för Expr1 eller en lista på invers hyperbolisk cotangens för alla element i

List1.

Obs: Du kan infoga denna funktion med

datorns tangentbord genom att skriva

arccoth(...).

Katalog >

count()

count(Value1orList1 [,Value2orList2

[,...]])⇒värde

Ger det totala ackumulerade antalet element i argumenten som utvärderas till numeriska värden.

Varje argument kan vara ett uttryck, ett värde, en lista eller en matris. Du kan blanda datatyper och använda argument med olika dimensioner.

För en lista, en matris, eller ett område av celler, utvärderas varje element för att bestämma om det skall inkluderas i räkningen.

I applikationen Listor och kalkylblad kan du använda ett område av celler i stället för ett argument.

Tomma element ignoreras. För mer information om tomma element, se på sidan 241.

countif()

countif(List,Criteria)⇒värde

Ger det totala ackumulerade antalet element i List som uppfyller specificerade

Criteria.

Criteria kan vara:

Katalog >

I detsista exempleträknas endast1/2 och 3+4*i. De återståendeargumenten, förutsattatt x är odefinierad, utvärderas inte till numeriska värden.

Katalog >

Räknar antaletelementsom är lika med3.

Alfabetisk lista 35

countif()

• Ett värde, ett uttryck eller en sträng. Som exempel räknar 3 endast de element i

List som förenklas till värdet 3.

• Ett booleskt uttryck som innehåller symbolen ? fungerar som platshållare för varje element. Som exempel räknar ?<5 endast de element i List som är lägre än

I applikationen Listor och kalkylblad kan du använda ett område av celler i stället för

List.

Tomma element i listan ignoreras. För mer information om tomma element, se på sidan 241.

Obs: Se även sumIf(), på sidan 185 och frequency() , på sidan 76.

Katalog >

Räknar antaletelementsom är lika med “def.”

Räknar antaletelementsom är lika medx. I detta exempelförutsätts attvariabelnx är odefinierad.

Räknar 1 och3.

Räknar 3, 5 och7.

Räknar 1, 3, 7 och 9.

cPolyRoots()

cPolyRoots(Poly,Var)⇒lista cPolyRoots(ListaPåKoeff)⇒lista

Den första syntaxen, cPolyRoots(Poly,Var), ger en lista på komplexa rötter i polynomet

Poly med avseende på Var.

Poly måste vara ett polynom i en variabel.

Den andra syntaxen, cPolyRoots

(ListaPåKoeff) , ger en lista på komplexa

rötter för koefficienterna i ListaPåKoeff.

Obs: Se även polyRoots(), på sidan 139.

36 A lfabetisk lista

Katalog >

crossP()

crossP(List1, List2)⇒lista

Ger vektorprodukten av List1 och List2 som en lista.

List1 och List2 måste ha samma

dimension och dimensionen måste vara antingen 2 eller 3.

crossP(Vector1, Vector2)⇒vektor

Ger en rad- eller kolumnvektor (beroende på argumenten) som är vektorprodukten av

Vector1 och Vector2.

Både Vector1 och Vector2 måste vara radvektorer eller båda måste vara kolumnvektorer. Båda vektorerna måste ha samma dimension och dimensionen måste vara antingen 2eller3.

Katalog >

csc()

csc(Expr1)⇒uttryck csc(List1)⇒lista

Ger cosekanten för Expr1 eller en lista på cosekanten för alla element i List1.

csc/()

csc/(Expr1) ⇒ uttryck csc/(List1) ⇒ lista

Ger den vinkel vars cosekant är Expr1 eller en lista på den inversa cosekanten för varje element i List1.

µ tangent

I vinkellägetGrader:

I vinkellägetNygrader:

I vinkellägetRadianer:

µ tangent

I vinkellägetGrader:

I vinkellägetNygrader:

Alfabetisk lista 37

csc/()

Obs: Resultatet erhålls som en vinkel i

grader, nygrader eller radianer beroende på det aktuella vinkelläget.

Obs: Du kan infoga denna funktion med

datorns tangentbord genom att skriva

arccsc(...).

µ tangent

I vinkellägetRadianer:

csch()

csch(Expr1) ⇒ uttryck csch(List1) ⇒ lista

Ger den hyperboliska cosekanten för Expr1 eller en lista på den hyperboliska cosekanten för alla element i List1.

csch/()

csch/(Expr1) ⇒ uttryck csch/(List1) ⇒ lista

Ger den inversa hyperboliska cosekanten för

Expr1 eller en lista på den inversa

hyperboliska cosekanten för alla element i

List1.

Obs: Du kan infoga denna funktion med

datorns tangentbord genom att skriva

arccsch(...).

cSolve()

cSolve(Equation, Var)⇒Booleskt uttryck cSolve(Equation, Var=Guess)⇒Booleskt

uttryck

Katalog >

cSolve(Inequality, Var)⇒Booleskt uttryck

38 A lfabetisk lista

cSolve()

Ger möjliga komplexa lösningar på en ekvation eller olikhet för Var. Målet är att producera “kandidater” för alla reella och icke-reella lösningar. Även om Equation är reell medger cSolve() icke-reella resultat i Real Complex Format.

Även om alla odefinierade variabler som inte slutar med ett understrykningstecken (_) behandlas som om de vore reella kan

cSolve() lösa polynomekvationer för

komplexa lösningar.

cSolve() ställer temporärt in området på

komplext under lösningen även om det aktuella området är reellt. I det komplexa området använder rationella potenser med udda nämnare principaldelen framför den reella delen. Följaktligen är lösningar från

solve() på ekvationer som innehåller sådana

rationella potenser inte nödvändigtvis deluppsättningar av lösningarna från cSolve

(). cSolve() börjar med exakta symboliska

metoder. cSolve() använder om nödvändigt också iterativ ungefärlig komplex polynomfaktoruppdelning.

Obs: Se även cZeros(), solve() och zeros().

Obs: Om Equation är ett icke-polynom med

funktioner såsom abs(), angle(), conj(), real

() eller imag() bör du placera ett

understrykningstecken (tryck på /_) i slutet på Var. Som förinställning behandlas en variabel som ett reellt värde.

Om du använder var_ behandlas variabeln som komplex.

Du bör också använda var_ för övriga variabler i Equation som kan ha icke-reella värden. Annars kan du få oväntade resultat.

cSolve(Eqn1andEqn2 [and…],

VarOrGuess1, VarOrGuess2 [, … ])

⇒Boolesktuttryck

Katalog >

I läge Display Digits(Visa siffror) för Fix 2:

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

cSolve(SystemOfEqns, VarOrGuess1,

Alfabetisk lista 39

cSolve()

VarOrGuess2 [, …]) ⇒Boolesktuttryck

Ger möjliga komplexa lösningar på ekvationssystem där varje VarOrGuess specificerar en variabel som du vill lösa.

Du kan som alternativ specificera en initial gissning för en variabel. Varje VarOrGuess måste ha formen:

variable

– eller –

variable = reellt eller icke-reellt tal

Som exempel är x giltigt och likaså x=3+i. Om alla ekvationer är polynom och om du

INTE specificerar några initiala gissningar använder cSolve() eliminationsmetoden Gröbner/Buchberger för att försöka bestämma alla komplexa lösningar.

Komplexa lösningar kan innehålla både reella och icke-reella lösningar, som i exemplet till höger.

Ekvationssystem som innehåller polynom kan ha extra variabler som saknar värden, men representerar givna numeriska värden som kan ersättas senare.

Katalog >

Obs: I följandeexempel användsett

understrykningstecken (tryck på /_) så att variablerna behandlas som komplexa.

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

Du kan också inkludera lösningsvariabler som inte visas i ekvationerna. Dessa lösningar visar hur familjer av lösningar kan innehålla godtyckliga konstanter med formen ck där k är ett heltalssuffix från 1 till och med 255.

40 A lfabetisk lista

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

cSolve()

För polynomsystem kan beräkningstiden och användningen av minne i hög grad bero på i vilken ordning du listar lösningsvariabler. Om ditt första val utarmar minnet, eller tar på ditt tålamod, kan du försöka med att arrangera om variablerna i ekvationerna och/eller i listan

VarOrGuess.

Om du inte inkluderar några gissningar och om någon ekvation är ett icke-polynom i någon variabel, men alla ekvationer är linjära i alla lösningsvariabler, använder

cSolve() Gauss eliminationsmetod för att

försöka bestämma alla lösningar. Om ett system är varken polynomt i alla

dess variabler eller linjärt i dess lösningsvariabler bestämmer cSolve() högst en lösning med en ungefärlig iterativ metod. För att göra detta måste antalet lösningsvariabler vara lika med antalet ekvationer och alla övriga variabler i ekvationerna måste förenklas till tal.

En icke-reell gissning är ofta nödvändig för att bestämma en icke-reell lösning. För konvergens kan en gissning behöva vara ganska nära en lösning.

Katalog >

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

CubicReg

CubicReg X, Y[, [Freq] [, Category,

Include]]

Utför en tredjegrads regressionsanalysy = a·x3+b· x2+c·x+dpå listorna X och Y med frekvensen Freq. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results, på sidan 180.

Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.

X och Y är listor på oberoende och beroende

variabler.

Katalog >

Alfabetisk lista 41

CubicReg

Freq är en frivillig lista på frekvensvärden.

Varje element i Freq specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt. Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.

Category är en lista på kategorikoder för

motsvarande X- och Y-data.

Include är en lista på en eller flera av

kategorikoderna. Endast de dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.

För information om effekten av tomma element i en lista, se “Tomma element” (på sidan 241).

Resultatvariabel Beskrivning

stat.RegEqn

stat.a, stat.b, stat.c, stat.d

stat.R

stat.Resid Residualer från regressionsanalysen

stat.XReg

stat.YReg

stat.FreqReg

Regressionsekvation: a·x3+b·x2+c·x+d

Regressionskoefficienter

Determinationskoefficient

Lista på datapunkter i den modifierade X Listsom används i regressionen baseratpå begränsningar i Freq, Category Listoch Include Categories

Lista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baseratpå begränsningar i Freq, Category Listoch Include Categories

Lista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg

Katalog >

cumulativeSum()

cumulativeSum(List1)⇒lista

Ger en lista på de kumulativa summorna av elementen i List1 och börjar med element1.

cumulativeSum(Matrix1)⇒matris

Ger en matris över de kumulativa summorna av elementen i Matrix1. Varje element är den kumulativa summan i kolumnen räknat uppifrån och ned.

42 A lfabetisk lista

Katalog >

cumulativeSum()

Ett tomt element i List1 eller Matrix1 ger ett tomt element i den resulterande listan eller matrisen. För mer information om tomma element, se på sidan 241.

Katalog >

Cycle

Överför omedelbart kontroll till nästa iteration i den aktuella slingan (For, While eller Loop).

Cycle tillåts inte utanför de tre

slingstrukturerna (For, While eller Loop).

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet

Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multilineprogram och funktionsdefinitioner.

4Cylind

Vector 4Cylind

Obs: Du kan infoga denna operator med

datorns tangentbord genom att skriva

@>Cylind.

Visar rad- eller kolumnvektorn i cylindrisk form [r,±q, z].

Vector måste ha exakt tre element. Den

kan vara antingen en rad eller en kolumn.

Katalog >

Funktion som listar heltalfrån 1 till100utom

50.

Katalog >

cZeros()

cZeros(Expr, Var)⇒lista

Ger en lista på möjliga reella och ickereella värden på Var som gör Expr=0.

cZeros() gör detta genom att beräkna exp4list(cSolve(Expr=0,Var),Var). Annars

är cZeros() lika zeros().

Obs: Se även cSolve() , s olve() och zeros().

Katalog >

I läge Display Digits(Visa siffror) för Fix 3:

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

Alfabetisk lista 43

cZeros()

Obs: Om Expr är ett icke-polynom med

funktioner såsom abs(), angle(), conj(), real

() eller imag() bör du placera ett

understrykningstecken (tryck på /_) i slutet på Var. Som förinställning behandlas en variabel som ett reellt värde. Om du använder var_ behandlas variabeln som komplex.

Du bör också använda var_ för övriga variabler i Expr som kan ha icke-reella värden. Annars kan du få oväntade resultat.

cZeros({Expr1, Expr2 [, … ] }, {VarOrGuess1,VarOrGuess2 [, … ] })

⇒matris

Ger möjliga positioner där uttrycken är noll samtidigt. Varje VarOrGuess specificerar en okänd vars värde du söker.

Du kan som alternativ specificera en initial gissning för en variabel. Varje VarOrGuess måste ha formen:

variable

– eller –

variable = reellt eller icke-reellt tal

Som exempel är x giltigt och likaså x=3+i. Om alla ekvationer är polynom och om du

INTE specificerar några initiala gissningar använder cZeros() eliminationsmetoden Gröbner/Buchberger för att försöka bestämma alla komplexa nollställen.

Komplexa nollställen kan innehålla både reella och icke-reella nollställen, som i exemplet till höger.

Varje rad i den resulterande matrisen representerar ett alternativt nollställe, med komponenterna ordnade på samma sätt som i listan VarOrGuess. För att extrahera en rad, indexera matrisen med [row].

Katalog >

Obs: I följandeexempel användsett

understrykningstecken _ (tryck på /_) så att variablerna behandlas som komplexa.

Extrahera rad 2:

44 A lfabetisk lista

cZeros()

System av polynom kan ha extra variabler som saknar värden, men representerar givna numeriska värden som kan ersättas senare.

Du kan också inkludera okända variabler som inte visas i uttrycken. Dessa nollställen visar hur familjer av nollställen kan innehålla godtyckliga konstanter med formen ck, där k är ett heltalssuffix från 1 till och med 255.

För polynomsystem kan beräkningstiden och användningen av minne i hög grad bero på i vilken ordning du listar okända. Om ditt första val utarmar minnet, eller tar på ditt tålamod, kan du försöka med att arrangera om variablerna i uttrycken och/eller i listan

VarOrGuess.

Om du inte inkluderar några gissningar och om något uttryck är ett icke-polynom i någon variabel, men alla uttryck är linjära i alla okända, använder cZeros() Gauss eliminationsmetod för att försöka bestämma alla nollställen.

Om ett system är varken polynomt i alla dess variabler eller linjärt i dess okända bestämmer cZeros( ) högst ett nollställe med en ungefärlig iterativ metod. För att göra detta måste antalet okända vara lika med antalet uttryck och alla övriga variabler i uttrycken måste förenklas till tal.

En icke-reell gissning är ofta nödvändig för att bestämma ett icke-reellt nollställe. För konvergens kan en gissning behöva vara ganska nära ett nollställe.

Katalog >

Alfabetisk lista 45

dbd()

dbd(date1,date2)⇒värde

Ger antalet dagar mellan date1 och date2 med dagräkningsmetoden.

date1 och date2 kan vara tal eller listor på

tal inom den normala kalendern. Om både

date1 och date2 är listor måste de vara lika

långa.

date1 och date2 måste vara mellan 1950

och 2049.

Du kan mata in datumen i ett av två format. Decimalplaceringen skiljer sig mellan de två datumformaten.

MM.DDYY (format som ofta används i USA)

DDMM.YY (format som ofta används i Europa)

4DD

Expr1 4DD⇒värde List1 4DD⇒lista Matrix1 4DD⇒matris

Obs: Du kan infoga denna operator med

datorns tangentbord genom att skriva

@>DD.

Ger den decimala ekvivalenten till argumentet uttryckt i grader. Argumentet är ett tal, en lista eller en matris som tolkas av vinkelläget i nygrader, radianer eller grader.

Katalog >

I vinkellägetGrader:

I vinkellägetNygrader:

46 A lfabetisk lista

I vinkellägetRadianer:

4Decimal

Expression1 4Decimal⇒uttryck List1 4Decimal⇒uttryck Matrix1 4Decimal⇒uttryck

Obs: Du kan infoga denna operator med

datorns tangentbord genom att skriva

@>Decimal.

Visar argumentet i decimal form. Operatorn kan endast användas i slutet av inmatningsraden.

Katalog >

Define (Definiera)

Define Var = Uttryck

Define Function(Param1, Param2, ...) =

Uttryck

Definierar variabeln Var eller den användardefinierade funktionen Function.

Parametrar såsom Param1 utgör platshållare för att överföra argument till funktionen. När du anropar en användardefinierad funktion måste du ha argument (till exempel, värden eller variabler) som överensstämmer med parametrarna. När funktionen anropas beräknar den Expression med de givna argumenten.

Var och Function får inte vara namnet på

en systemvariabel eller inbyggd funktion eller ett kommando.

Obs: Denna form av Define är ekvivalent

med att exekvera uttrycket:

expression & Function(Param1,Param2).

Define Function(Param1, Param2, ...) = Func

Block

Katalog >

EndFunc

Alfabetisk lista 47

Define (Definiera)

Define Program(Param1, Param2, ...) = Prgm

Block

EndPrgm

I denna form kan den användardefinierade funktionen eller programmet exekvera ett block av flera påståenden.

Block kan vara antingen ett enstaka

påstående eller en serie av påståenden på separata rader. Block kan även inkludera uttryck och instruktioner (till exempel, If,

Then, Else och For).

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet

Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multilineprogram och funktionsdefinitioner.

Obs: Se även Define LibPriv, på sidan 48 och Define LibPub, på sidan 49.

Katalog >

Define LibPriv

Define LibPriv Var = Uttryck

Define LibPriv Function(Param1, Param2, ...) = Uttryck

Define LibPriv Function(Param1, Param2, ...) = Func

Block

EndFunc

Define LibPriv Program(Param1, Param2, ...) = Prgm

Block

EndPrgm

Fungerar på samma sätt som Define förutom att en privat biblioteksvariabel, funktion eller program definieras. Privata funktioner och program visas inte i Katalogen.

48 A lfabetisk lista

Katalog >

Define LibPriv

Obs: Se även Define, på sidan 47 och Define LibPub, på sidan 49.

Katalog >

Define LibPub

Define LibPub Var = Uttryck

Define LibPub Function(Param1, Param2, ...) = Uttryck

Define LibPub Function(Param1, Param2, ...) = Func

Block

EndFunc

Define LibPub Program(Param1, Param2, ...) = Prgm

Block

EndPrgm

Fungerar på samma sätt som Define förutom att en allmän biblioteksvariabel, funktion eller program definieras. Allmänna funktioner och program visas i Katalogen när biblioteket har sparats och uppdaterats.

Obs: Se även Define, på sidan 47 och Define LibPriv, på sidan 48.

deltaList()

Katalog >

Se @List(), på sidan 105.

deltaTmpCnv()

Se @tmpCnv(), på sidan 193.

Alfabetisk lista 49

DelVar

DelVar Var1[, Var2] [, Var3] ...

DelVar Var.

Tar bort den specificerade variabeln eller variabelgruppen från minnet.

Om en eller flera variabler är låsta visar detta kommando ett felmeddelande och tar endast bort olåsta variabler. Se unLock, på sidan 202.

DelVar Var. tar bort alla led i

variabelgruppen Var. variabelgrupp (till exempel, den statistiska stat.nn-resultaten eller variabler skapade med funktionen

LibShortcut()). Punkten (.) i denna form av DelVar-kommandot begränsar kommandot

till borttagning av en variabelgrupp: den enkla variabeln Var påverkas inte.

Katalog >

delVoid()

delVoid(List1)⇒lista

Ger en lista med innehållet i List1 med alla tomma element borttagna.

För mer information om tomma element, se på sidan 241.

derivative()

deSolve()

deSolve(1stOr2ndOrderODE, Var,

depVar) ⇒en allmän lösning

Ger en ekvation som explicit eller implicit specificerar en generell lösning på den ordinära differentialekvationen (ODE) av 1:a eller 2:a ordningen. I ODE:

• Använd en primsymbol (tryck på º) för

50 A lfabetisk lista

Katalog >

Se d(), på sidan 225.

Katalog >

deSolve()

att beteckna förstaderivatan av den beroende variabeln med avseende på den oberoende variabeln.

• Använd två primsymboler för att beteckna motsvarande andraderivata.

Primsymbolen används endast för derivata inom deSolve(). Användd() i övriga fall.

Den generella lösningen på en ekvation av 1:a ordningen innehåller en godtycklig konstant med formen ck, där k är ett heltalssuffix från 1 till och med 255. Lösningen på en ekvation av 2:a ordningen innehåller två sådana konstanter.

Använd s olve() på en implicit lösning om du vill försöka konvertera den till en eller flera ekvivalenta explicita lösningar.

När du jämför dina resultat med lösningar i läroböcker eller egna lösningar för hand, tänk på att olika metoder inför godtyckliga konstanter på olika ställen i beräkningen, vilket kan ge olika generella lösningar.

deSolve(1stOrderODEandinitCond, Var,

depVar) ⇒en partikulärlösning

Ger en partikulärlösning som uppfyller

1stOrderODE och initCond. Detta är

vanligen enklare än att bestämma en allmän lösning, ersätta initiala värden, lösa den godtyckliga konstanten och sedan ersätta värdet i den allmänna lösningen.

initCond är en ekvation med formen:

depVar (initialIndependentValue) = initialDependentValue

initialIndependentValue och initialDependentValue kan vara variabler

såsom x0 och y0 som saknar lagrade värden. Implicit derivering kan underlätta verifieringen av implicita lösningar.

Katalog >

Alfabetisk lista 51

deSolve()

deSolve (2ndOrderODEandinitCond1andinitCond2,

Var, depVar)⇒en partikulärlösning

Ger en partikulärlösning som uppfyller 2nd

Order ODE och har ett specificerat värde

på den beroende variabeln och dess förstaderivata i en punkt.

För initCond1, använd formen:

depVar (initialIndependentValue) = initialDependentValue

För initCond2, använd formen:

depVar (initialIndependentValue) = initial1stDerivativeValue

deSolve (2ndOrderODEandbndCond1andbndCond2,

Var, depVar)⇒en partikulärlösning

Ger en partikulärlösning som uppfyller

2ndOrderODE och har specificerade värden

i två punkter.

Katalog >

det()

det(squareMatrix[, Tolerance])⇒uttryck

Ger determinanten för squareMatrix.

Alternativt behandlas varje matriselement som noll om dess absolutvärde är mindre än Tolerance. Denna tolerans används endast om matrisen har inmatning i flyttalsform och inte innehåller några symboliska variabler som inte har tilldelats ett värde. Annars ignoreras Tolerance.

• Om du använder /· eller ställer in Auto eller Ungefärlig på Approximate

52 A lfabetisk lista

Katalog >

det()

utförs beräkningarna med flyttalsaritmetik.

• Om Tolerance utelämnas eller inte används beräknas standardtoleransen som:

5EM14 ·max(dim(squareMatrix)) ·

rowNorm(squareMatrix)

Katalog >

diag()

diag(List)⇒matris diag(rowMatrix)⇒matris diag(columnMatrix)⇒matris

Ger en matris med värdena i argumentlistan eller matrisen i dess huvuddiagonal.

diag(squareMatrix)⇒radMatris

Ger en radmatris som innehåller elementen från huvuddiagonalen hos squareMatrix.

squareMatrix måste vara kvadratisk.

dim()

dim(List)⇒heltal

Ger dimensionen på List.

dim(Matrix)⇒lista

Ger dimensionerna på en matris som en lista med två element {rader, kolumner}.

dim(String)⇒heltal

Ger antalet tecken i teckensträngen String.

Katalog >

Alfabetisk lista 53

Disp

Disp exprOrString1 [, exprOrString2] ...

Visar argumenten i Calculator-historiken. Argumenten visas i ordningsföljd med utslutning som separatorer.

Huvudsakligen användbart i program och funktioner för att säkerställa visningen av mellanliggande beräkningar.

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet

Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multilineprogram och funktionsdefinitioner.

Katalog >

DispAt

DispAt int,expr1 [,expr2 ...] ...

DispAt låter dig specificera den rad där

det specifika uttrycket eller strängen kommer att visas på skärmen.

Radnumret kan specificeras som ett uttryck.

Observera att radnumret inte gäller för hela skärmen utan för det område som direkt följer kommandot/programmet.

Detta kommando möjliggör kontrollpanelsliknande utdata från program där värdet av ett uttryck eller från en sensoravläsning uppdateras på samma rad.

DispAtoch Disp kan användas i samma

program.

Obs: Maxnummer är inställt på 8

eftersom detta motsvarar en skärm fylld med rader på en skärm hos en handenhet– så länge raderna inte har matematiska uttryck i 2D. Det exakta antalet rader beror på innehållet i den information som visas.

Katalog >

Exempel

54 A lfabetisk lista

Illustrativa exempel:

DispAt

Katalog >

Define z()= Prgm For n,1,3 DispAt 1,"N: ",n Disp "Hej" EndFor EndPrgm

Define z1()= Prgm For n,1,3 DispAt 1,"N: ",n EndFor

For n,1,4 Disp "Hej" EndFor EndPrgm

Utdata z()

Iteration 1:

Rad 1: N:1 Rad 2: Hej

Iteration 2:

Rad 1: N:2 Rad 2: Hej Rad 3: Hej

Iteration 3:

Rad 1: N:3 Rad 2: Hej Rad 3: Hej Rad 4: Hej

z1()

Rad 1: N:3 Rad 2: Hej Rad 3: Hej Rad 4: Hej Rad 5: Hej

Feltillstånd:

Felmeddelande Beskrivning

Radnummer för DispAt måste vara mellan 1 och 8

Too few arguments (För få argument) Funktionen eller kommandot saknar ett

Inga argument Samma som nuvarande dialogruta för

Too many arguments (För många argument) Begränsa argument. Samma fel som Disp. Invalid data type (Ogiltig datatyp) Första argumentet måste vara ett tal. Tom: DispAt tom Datatypfelet "Hello World" kastas bort

Uttryck utvärderar radnummer utanför intervallet 1-8 (inklusive)

eller flera argument.

"syntaxfel" dialog

Alfabetisk lista 55

Felmeddelande Beskrivning

(om återanrop definieras)

Konverteringsoperator: DispAt 2_ft @> _m, "Hello World"

CAS: Datatypfel kastas bort (om återanrop definieras)

Numeriska: Konvertering kommer att utvärderas och om resultatet är ett giltigt argument, skriver DispAt ut strängen på resultatraden.

4DMS

Expr 4DMS

List 4DMS

Matrix 4DMS

Obs: Du kan infoga denna operator med

datorns tangentbord genom att skriva

@>DMS.

Tolkar argumentet som en vinkel och visar motsvarande DMS-värde (DDDDDD¡MM'SS.ss''). Se ¡, ', '', på sidan 233 för DMS-format (grad, minuter, sekunder).

Obs: 4DMS konverterar från radianer till

grader vid användning i läget radianer. Om inmatningen följs av en gradsymbol ¡ sker ingen konvertering. Du kan bara använda 4DMS i slutet av en inmatningsrad.

domain() (område)

domain(Uttr1, Var)⇒uttryck

Ger området Uttr1 med avseende på Var.

domain() kan användas för att undersöka

områden hos funktioner. Det är begränsat till reella och ändliga områden.

Denna funktionalitet har begränsningar på grund av brister i förenkling av datoriserad algebra och algoritmlösare.

Katalog >

I vinkellägetGrader:

Katalog >

56 A lfabetisk lista

domain() (område)

Vissa funktioner kan inte användas som argument för domain(), oavsett om de visas explicit eller inom användardefinierade variabler och funktioner. I följande exempel kan inte uttrycket förenklas eftersom ‰() är en otillåten funktion.

Katalog >

dominantTerm()

dominantTerm(Expr1, Var [, Point])

⇒uttryck

dominantTerm(Expr1, Var [, Point]) |

Var>Point ⇒uttryck

dominantTerm(Expr1, Var [, Point]) |

Var<Point ⇒uttryck

Ger den dominanta termen i en potensserierepresentation av Expr1 expanderat kring Point. Den dominanta termen är den term som snabbast ökar i storlek nära Var = Point. Den resulterande potensen av (Var N Point) kan ha en negativ och/eller exponent i bråkform. Koefficienten för denna potens kan inkludera logaritmer av (Var N Point) och andra funktioner av Var som domineras av alla potenser av (Var N Point) som har samma exponenttecken.

Point förinställs till 0. Point kan vara ˆ

eller Nˆ, varvid den dominanta termen kommer att vara den term som har den största exponenten av Var snarare än den minsta exponenten av Var.

dominantTerm(…) ger “dominantTerm(…)”

om den inte kan bestämma en sådan representation, till exempel, för essentiella singulariteter såsom sin(1/z) vid z=0, e vid z=0, eller ezvid z = ˆ eller Nˆ.

1/z

Katalog >

Alfabetisk lista 57

dominantTerm()

Om serien eller någon av dess derivator har en språngdiskontinuitet vid Point innehåller resultatet troligen deluttryck i formen sign (…) eller abs(…) för en reell expansionsvariabel, eller (-1)

floor(…angle(…)…)

för en komplex expansionsvariabel, vilken slutar med “_”. Om du tänker använda den dominanta termen endast för värden på ena sidan av Point, bifoga då till

dominantTerm(...) den lämpliga av “| Var >

Point”, “| Var < Point”, “| “Var | Point”

eller “Var { Point” för att erhålla ett enklare resultat.

dominantTerm() fördelas över 1:a-

argumentlistor och matriser.

dominantTerm() kan användas när du vill

veta det enklaste uttrycket som är asymptotiskt med ett annat uttryck såsom

Var " Point. dominantTerm() kan också

användas när det inte är uppenbart vilken grad den första icke-nolltermen i en serie kommer att ha, och du inte vill gissa varken iterativt eller interaktivt eller använda en programslinga.

Obs: Se även series(), på sidan 164.

Katalog >

dotP()

dotP(List1, List2)⇒uttryck

Ger “prick”-produkten av två listor.

dotP(Vector1, Vector2)⇒uttryck

Ger “prick”-produkten av två vektorer.

Båda måste vara radvektorer eller båda måste vara kolumnvektorer.

58 A lfabetisk lista

Katalog >

e^()

e^(Expr1)⇒uttryck

Ger e upphöjt till potensen Expr1.

Obs: Se även e exponentmall, på sidan 2.

Obs: Att trycka på u för att visa e^(skiljer

sig från att trycka på tecknet E på tangentbordet.

Du kan skriva in ett komplext tal i den polära formen re form endast i vinkelläget Radianer: den orsakar ett områdesfel i vinkelläget Grader eller Nygrader.

e^(List1)⇒lista

Ger e upphöjt till potensen för varje element i List1.

e^(squareMatrix1)⇒kvadratMatris

Ger matrisen med exponenten för

. Använd dock denna

squareMatrix1. Detta är inte detsamma

som att beräkna e upphöjt till potensen för varje element. Se cos() för information om beräkningsmetoden.

squareMatrix1 måste vara möjlig att

diagonalisera. Resultatet visas alltid i flyttalsform.

u-tangent

eff()

eff(nominalRate,CpY)⇒värde

Finansiell funktion som konverterar den nominella räntan nominalRate till en årlig effektiv ränta, given av CpY som antalet ränteperioder per år.

nominalRate måste vara ett reellt tal och CpY måste vara ett reellt tal > 0.

Obs: Se även nom(), på sidan 126.

Katalog >

Alfabetisk lista 59

eigVc()

eigVc(squareMatrix)⇒matris

Ger en matris som innehåller egenvektorerna för en reell eller komplex

squareMatrix där varje kolumn i resultatet

motsvarar ett egenvärde. Observera att en egenvektor inte är unik: den kan vara skalad med vilken konstant faktor som helst. Egenvektorerna är normaliserade, vilket innebär att om V = [x1, x2, …, xn], så är:

+x

+ … +x

= 1

squareMatrix balanseras först med

liknande transformationer tills rad- och kolumnnormerna har så nära samma värde som möjligt. squareMatrix reduceras sedan till övre Hessenberg-form och egenvektorerna beräknas med en Schurfaktorisering.

Katalog >

I Rektangulärt komplext format:

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

eigVl()

eigVl(squareMatrix)⇒lista

Ger en lista på egenvärdena för en reell eller komplex squareMatrix.

squareMatrix balanseras först med

likhetstransformationer tills rad- och kolumnnormerna har så nära samma värde som möjligt. squareMatrix reduceras sedan till övre Hessenberg-form och egenvektorerna beräknas från den övre Hessenberg-matrisen.

Else

Katalog >

I lägetRektangulärt komplext format:

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

Se If, på sidan 89.

60 A lfabetisk lista

ElseIf

If BooleanExpr1 Then

 Block1

ElseIf BooleanExpr2 Then

 Block2

ElseIf BooleanExprN Then

 BlockN

EndIf

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet

Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multilineprogram och funktionsdefinitioner.

Katalog >

EndFor

EndFunc

EndIf

EndLoop

EndPrgm

Se For, på sidan 74.

Se Func, på sidan 78.

Se If, på sidan 89.

Se Loop, på sidan 113.

Se Prgm, på sidan 141.

Alfabetisk lista 61

EndTry

Se Try, på sidan 195.

EndWhile

euler ()

euler(Expr, Var, depVar, {Var0, VarMax},

depVar0, VarStep [, eulerStep]) ⇒matris

euler(SystemOfExpr, Var, ListOfDepVars, {Var0, VarMax}, ListOfDepVars0,

VarStep [, eulerStep]) ⇒matris

euler(ListOfExpr, Var, ListOfDepVars, {Var0, VarMax}x ListOfDepVars0,

VarStep [, eulerStep]) ⇒matris

Använder Eulers metod för att lösa systemet

med depVar(Var0)=depVar0 på intervallet [Var0,VarMax]. Ger en matris vars första rad definierar resultatvärdena för Var och vars andra rad definierar den första lösningskomponenten vid motsvarande

Var-värden, och så vidare.

Expr är det högra ledet som definierar den

ordinära differentialekvationen (ODE).

SystemOfExpr är systemet av högerled

som definierar systemet av ODE:er (motsvarar ordningen av oberoende variabler i ListOfDepVars).

ListOfExpr är en lista på högerled som

definierar systemet av ODE:er (motsvarar ordningen av oberoende variabler i

ListOfDepVars).

Var är den oberoende variabeln.

ListOfDepVars är en lista på oberoende

variabler.

Se While, på sidan 205.

Katalog >

Differentialekvation:

y'=0,001*y*(100-y) ochy(0)=10

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

Jämför o vanståenderesultatmedCAS exakta lösning som erhållitsmeddeSolve() och seqGen():

Ekvationssystem:

medy1(0)=2och y2(0)=5

62 A lfabetisk lista

euler ()

Katalog >

{Var0, VarMax} är en lista med två element som instruerar funktionen att integrera från Var0 till VarMax.

ListOfDepVars0 är en lista på startvärden

för oberoende variabler.

VarStep är ett tal skilt från noll så att sign

(VarStep) = sign(VarMax-Var0) och

lösningar ges vid Var0+i·VarStep för alla i=0,1,2,… sådana att Var0+i·VarStep är i intervallet [var0,VarMax] (det kanske inte finns ett lösningsvärde vid VarMax).

eulerStep är ett positivt heltal (förinställs

på 1) som definierar antalet euler-steg mellan resultatvärden. Den verkliga stegstorleken som används av eulermetoden är VarStepàeulerStep.

eval () Hubb-meny

eval(Expr) ⇒ string

eval() är giltig endast i TI-Innovator™ Hub

Kommandoargument i programmeringskommandona Get, GetStr och Send. Programmet beräknar uttrycket

Ställinden blå komponenten hos RGBlysdiodenpå halv intensitet.

Expr och ersätter eval()-meddelandet med

resultatet som en teckensträng.

Återställ denblå komponententillOFF.

Argumentet Expr måste generera ett reellt tal.

Argumenteteval()måste generera ettreellt tal.

Program för att tona in den röda komponenten

Alfabetisk lista 63

eval () Hubb-meny

Kör programmet.

Även om eval() inte visar dess resultat kan du visa den resulterande Hubbkommandosträngen efter att ha kört kommandot genom att kontrollera någon av följande speciella variabler.

iostr.SendAns iostr.GetAns iostr.GetStrAns

Obs: Se även Get(på sidan 80), GetStr(på

sidan 87), och Send(på sidan 162).

exact()

exact(Expr1 [, Tolerance])⇒uttryck exact(List1 [, Tolerance])⇒lista exact(Matrix1 [, Tolerance])⇒matris

Använder det aritmetiska läget Exact för att, när så är möjligt, geargumentet som ett rationellt tal.

Tolerance specificerar konverteringens

tolerans: förinställningen är0(noll).

Exit

Avslutar det aktuella blocket For, While eller

Loop.

64 A lfabetisk lista

Katalog >

Funktionslista:

Exit

Exit tillåts inte utanför de tre

slingstrukturerna (For, While eller Loop).

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet

Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multilineprogram och funktionsdefinitioner.

Katalog >

4exp

Expr 4exp

Representerar Expr i termer av basen för den naturliga logaritmen e. Detta är en omvandlingsoperator för visning. Den kan endast användas i slutet av inmatningsraden.

Obs: Du kan infoga denna operator med

datorns tangentbord genom att skriva

@>exp.

exp()

exp(Expr1)⇒uttryck

Ger e upphöjt till potensen Expr1.

Obs: Se även e exponentmall, på sidan 2.

Du kan skriva in ett komplext tal i den polära formen re form endast i vinkelläget Radianer: den orsakar ett områdesfel i vinkelläget Grader eller Nygrader.

exp(List1)⇒lista

Ger e upphöjt till potensen för varje element i List1.

exp(squareMatrix1)⇒kvadratMatris

. Använd dock denna

Katalog >

u-tangent

Alfabetisk lista 65

exp()

Ger matrisen med exponenten för

squareMatrix1. Detta är inte detsamma

som att beräkna e upphöjt till potensen för varje element. Se cos() för information om beräkningsmetoden.

squareMatrix1 måste vara möjlig att

diagonalisera. Resultatet visas alltid i flyttalsform.

u-tangent

exp4list()

exp4list(Expr,Var)⇒lista

Undersöker Expr för ekvationer som är separerade med ordet “eller,” och ger en lista med de högra sidorna av ekvationerna med formen Var=Expr. Detta ger dig en enkel metod att extrahera vissa lösningsvärden i resultaten från funktionerna solve(), cSolve(), fMin() och

fMax().

Obs: exp4list() behövs inte med

funktionerna zeros och cZeros() eftersom de direkt ger en lista på lösningsvärden.

Du kan infoga denna funktion med datorns tangentbord genom att skriva exp@>list

(...).

expand()

expand(Expr1 [, Var])⇒uttryck expand(List1 [,Var])⇒lista expand(Matrix1 [,Var])⇒matris

expand(Expr1) ger Expr1 utvecklat med

avseende på alla dess variabler. Utvecklingen är en polynomutveckling för polynom och partiell bråkutveckling för rationella uttryck.

Katalog >

66 A lfabetisk lista

expand()

Målsättningen med expand() är att transformera Expr1 till en summa av och/eller skillnad mellan enkla termer. Som kontrast är målsättningen med factor() att transformera Expr1 till en produkt av och/eller kvot mellan enkla faktorer.

expand(Expr1,Var) ger Expr1 utvecklat

med avseende på Var. Liknande potenser av Var samlas in. Termerna och deras faktorer sorteras med Var som huvudvariabel. Viss tillfällig faktorisering eller utveckling kan ske av de insamlade koefficienterna. Jämfört med att utesluta

Var sparar detta ofta tid, minne och

skärmutrymme, vilket gör uttrycket mer begripligt.

Även med endast en variabel kan användning av Var göra den faktorisering av nämnare som används för partialbråksutveckling mer fullständig.

Tips: För rationella uttryck är propFrac() ett snabbare, men mindre extremt, alternativ till expand().

Obs: Se även comDenom() för en

expanderad täljare genom en expanderad nämnare.

expand(Expr1,[Var]) fördelar också

logaritmer och rationella potenser oberoende av Var. För ökad fördelning av logaritmer och rationella potenser kan olikhetsbegränsningar vara nödvändiga för att säkerställa att vissa faktorer är naturliga tal.

expand(Expr1, [Var]) fördelar också

absolutvärden, sign() och exponentialer oberoende av Var.

Obs: Se även tExpand() för utveckling av

trigonometriska utryck.

Katalog >

Alfabetisk lista 67

expr()

expr(String)⇒uttryck

Ger teckensträngen i String som ett uttryck och exekverar det omedelbart.

Katalog >

ExpReg

ExpReg X, Y [, [Freq][, Category,

Include]]

Beräknar den exponentiella regressioneny = a·(b)xpå listorna X och Y med frekvensen

Freq. En sammanfattning av resultaten

visas i variabeln stat.results. (Se på sidan

180.)

Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.

X och Y är listor på oberoende och beroende

variabler.

Freq är en frivillig lista på frekvensvärden.

Varje element i Freq specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt. Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.

Category är en lista på kategorikoder för

motsvarande X- och Y-data.

Include är en lista på en eller flera av

kategorikoderna. Endast de dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.

För information om effekten av tomma element i en lista, se “Tomma element” (på sidan 241).

Katalog >

Resultatvariabel Beskrivning

stat.RegEqn Regressionsekvation: a·(b)

stat.a, stat.b Regressionskoefficienter

68 A lfabetisk lista

Resultatvariabel Beskrivning

stat.r

stat.r Korrelationskoefficientför transformerade data (x, ln(y))

stat.Resid Residualer associerademedden exponentiella modellen

stat.ResidTrans Residualer associerade med linjär anpassning av transformerade data

stat.XReg

stat.YReg

stat.FreqReg

Koefficientför linjär bestämning av transformerade data

Lista på datapunkter i den modifierade X Listsom används i regressionen baseratpå begränsningar i Freq, Category Listoch Include Categories

Lista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baseratpå begränsningar i Freq, Category Listoch Include Categories

Lista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg

factor()

factor(Expr1[, Var])⇒uttryck factor(List1[,Var])⇒lista factor(Matrix1[,Var])⇒matris

factor(Expr1) ger en faktorisering av Expr1

baserad på uttryckets alla variabler med en gemensam nämnare.

Expr1 faktoriseras så långt det går till

linjära, rationella faktorer utan att införa nya icke-reella deluttryck. Detta alternativ är lämpligt om du vill ha en faktorisering baserad på mer än en variabel.

factor(Expr1,Var) ger en faktorisering av

Expr1 baserad på variabeln Var.

Expr1 faktoriseras så långt det går till

reella faktorer som är linjära i Var, även om detta inför irrationella konstanter eller deluttryck som är irrationella i andra variabler.

Katalog >

Alfabetisk lista 69

factor()

Faktorerna och deras termer sorteras med

Var som huvudvariabel. Liknande potenser

av Var samlas in i varje faktor. Inkludera

Var om faktorisering baserad på endast

Med inställningen Auto i läge Auto eller

Ungefärlig medger inkludering av Var en

uppskattning med koefficienter i flyttalsform när irrationella koefficienter inte explicit kan uttryckas kortfattat med termerna i de inbyggda funktionerna. Även med endast en variabel kan inkludering av

Var ge en mer fullständig faktorisering.

Obs: Se även comDenom() för ett snabbt

sätt att erhålla partiell faktorisering när

factor() inte är snabb nog eller om den

utarmar minnet.

Obs: Se även cFactor() för faktorisering hela

vägen till komplexa koefficienter i sökningen efter linjära faktorer.

factor(rationalNumber) ger det rationella

talet faktoriserat i primtal. För sammansatta tal ökar beräkningstiden exponentiellt med antalet siffror i den näst största faktorn. Som exempel kan faktorisering av ett 30-siffrigt heltal ta mer än en dag och faktorisering av ett 100siffrigt tal kan ta mer än 100 år.

För att stoppa en beräkning manuellt,

Katalog >

• Handenhet: Håll ned c och tryck på

· upprepade gånger.

• Windows®: Håll ned F12 och tryck på Enter upprepade gånger.

• Macintosh®: Håll ned F5 och tryck på Enter upprepade gånger.

• iPad®: Appen visar en uppmaning. Du kan fortsätta att vänta eller avbryta.

70 A lfabetisk lista

factor()

Om du endast vill bestämma om ett tal är ett primtal, använd isPrime() i stället. Detta går mycket fortare, särskilt om

rationalNumber inte är ett primtal och om

den näst största faktorn har mer än fem siffror.

Katalog >

FCdf()

FCdf

(lowBound,upBound,dfNumer,dfDenom)

⇒number om lowBound och upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor

FCdf (lowBound,upBound,dfNumer,dfDenom)

⇒tal om lowBound och upBound är tal,

lista om lowBound och upBound är listor

Beräknar sannolikheten för F -fördelningen mellan undre gräns och övre gräns för det specificerade dfNämn (frihetsgrader) och

dfTälj.

För P(X { övrGräns), ange undrGräns = 0.

Fill

Fill Expr, matrixVar⇒matris

Ersätter varje element i variabeln

matrixVar med Expr.

matrixVar måste redan existera.

Fill Expr, listVar⇒lista

Ersätter varje element i variabeln listVar med Expr.

listVar måste redan existera.

Katalog >

FiveNumSummary

FiveNumSummary X[,[Freq] [,Category,Include]]

Katalog >

Alfabetisk lista 71

FiveNumSummary

Ger en förkortad version av envariabelstatistiken för listan X. Ensammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se på sidan 180.)

X representerar en lista på aktuella data.

Freq är en frivillig lista på frekvensvärden.

Varje element i Freq specificerar frekvensen för varje motsvarande X-värde. Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.

Category är en lista på kategorikoder för

motsvarande X-data.

Include är en lista på en eller flera av

kategorikoderna. Endast de dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.

Ett tomt element i någon av listorna X, Freq eller Category resulterar i ett tomrum för motsvarande element i dessa listor. För mer information om tomma element, se på sidan 241.

Resultatvariabel Beskrivning

stat.MinX Minsta x-värde

stat.Q1X Undre kvartilför x

stat.MedianX Medianför x

stat.Q3X Övre kvartilför x

stat.MaxX Största x-värde

Katalog >

floor()

floor(Expr1)⇒heltal

Ger det största heltal som är { argumentet. Denna funktion är identisk med int().

Argumentet kan vara ett reellt eller ett komplext tal.

72 A lfabetisk lista

Katalog >

floor()

floor(List1)⇒lista floor(Matrix1)⇒matris

Ger en lista eller matris med golvvärden för varje element.

Obs: Se även ceiling() och int().

Katalog >

fMax()

fMax(Expr, Var)⇒Booleskt uttryck

fMax(Expr, Var,lowBound)

fMax(Expr, Var,lowBound,upBound)

fMax(Expr, Var) | lowBound{Var

{upBound

Ger ett booleskt uttryck som specificerar möjliga värden på Var som maximerar

Expr eller lokaliserar dess lägsta övre

gräns. Du kan använda (“|”)-operatorn

begränsning för att begränsa lösningsintervallet och/eller specificera andra begränsningar.

Med inställningen Approximate i läge Auto

eller Ungefärlig söker fMax() iterativt efter

ett ungefärligt lokalt maximum. Detta går ofta fortare, särskilt om du använder operatorn “|” för att begränsa sökningen till ett relativt litet intervall som innehåller exakt ett lokalt maximum.

Obs: Se även fMin() och max() .

Katalog >

fMin()

fMin(Expr, Var)⇒Booleskt uttryck

fMin(Expr, Var,lowBound)

fMin(Expr, Var,lowBound,upBound)

fMin(Expr, Var) | lowBound{Var

{upBound

Katalog >

Alfabetisk lista 73

fMin()

Ger ett booleskt uttryck som specificerar möjliga värden på Var som minimerar

Expr eller lokaliserar dess största nedre

gräns.

Du kan använda (“|”)-operatorn begränsning för att begränsa lösningsintervallet och/eller specificera andra begränsningar.

Med inställningen Approximate i läge Auto

eller Ungefärlig söker fMin() iterativt efter

ett ungefärligt lokalt minimum. Detta går ofta fortare, särskilt om du använder operatorn “|” för att begränsa sökningen till ett relativt litet intervall som innehåller exakt ett lokalt minimum.

Obs: Se även fMax() och min() .

Katalog >

For

For Var, Low, High [, Step]

Block

EndFor

Exekverar iterativt påståendena i Block för varje värde på Var, från Low till High, i steg enligt Step.

Var får inte vara en systemvariabel.

Step kan vara positivt eller negativt. Det

förinställda värdet är 1.

Block kan vara antingen ett enstaka

påstående eller en serie av påståenden separerade med tecknet “:”.

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet

Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multilineprogram och funktionsdefinitioner.

Katalog >

74 A lfabetisk lista

format()

format(Expr[, formatString])⇒sträng

Ger Expr som en teckensträng baserad på formatmallen.

Expr måste förenklas till ett tal.

formatString är en sträng och måste ha

formen: “F[n]”, “S[n]”, “E[n]”, “G[n][c]”, där [] indikerar frivilliga delar.

F[n]: Fast format. n är antalet siffror som skall visas efter decimalpunkten.

S[n]: Scientific format (Grundpotensform). n är antalet siffror som skall visas efter decimalpunkten.

E[n]: Engineering format. n är antalet siffror efter den första signifikanta siffran. Exponenten justeras till en multipel av tre och decimalpunkten flyttas åt höger med noll, en eller två siffror.

G[n][c]: Samma som fast format, men separerar också siffor till vänster om basen i grupper om tre. c specificerar det gruppseparerande tecknet och är förinställt på kommatecken. Om c är en punkt visas basen som ett kommatecken.

[Rc]: Samtliga ovanstående specifikationssymboler kan förses med suffix med Rc-basflaggan, där c är ett enstaka tecken som specificerar vad som skall ersättas för baspunkten.

Katalog >

fPart()

fPart(Expr1)⇒uttryck fPart(List1)⇒lista fPart(Matrix1)⇒matris

Ger argumentets bråkdel.

Ger, för en lista eller matris, elementens bråkdelar.

Katalog >

Alfabetisk lista 75

fPart()

Argumentet kan vara ett reellt eller ett komplext tal.

Katalog >

FPdf()

FPdf(XVal,dfNumer,dfDenom)⇒tal om

XVal är ett tal, lista om XVal är en lista

Beräknar sannolikheten för F-fördelning vid

XVal för specificerad dfNumer

(frihetsgrader) och dfDenom.

freqTable4list()

freqTable4list(List1,freqIntegerList)

⇒lista

Ger en lista som innehåller elementen från

List1 expanderad enligt frekvenserna i freqIntegerList. Denna funktion kan

användas för att skapa en frekvenstabell för applikationen Data & Statistik.

List1 kan vara vilken giltig lista som helst.

freqIntegerList måste ha samma

dimensioner som List1 och får endast innehålla icke-negativa heltalselement. Varje element specificerar antalet gånger motsvarande List1-element kommer att upprepas i resultatlistan. Ett värde på noll utesluter motsvarande List1-element.

Obs: Du kan infoga denna funktion med

datorns tangentbord genom att skriva

freqTable@>list(...).

Tomma element ignoreras. För mer information om tomma element, se på sidan 241.

Katalog >

frequency()

frequency(List1,binsList)⇒lista

Ger en lista med antalet element i List1. Talen baseras på områden (bins = staplar) som du definierar i binsList.

76 A lfabetisk lista

Katalog >

frequency()

Om binsList är {b(1), b(2), …, b(n)} är de specificerade områdena {?{b(1), b(1)<?{b (2),…,b(n-1)<?{b(n), b(n)>?}. Den resulterande listan är ett element längre än

binsList.

Varje element i resultatet motsvarar antalet element från List1 som är i området för denna stapel. Uttryckt enligt funktionen countIf() är resultatet {countIf (list, ?{b(1)), countIf(list, b(1)<?{b(2)), …, countIf(list, b(n-1)<?{b(n)), countIf(list, b(n) >?)}.

Element i List1 som inte kan “placeras i en stapel” ignoreras. Även tomma element ignoreras. För mer information om tomma element, se på sidan 241.

I applikationen Listor och kalkylblad kan du använda ett område av celler i stället för båda argumenten.

Obs: Se även countIf(), på sidan 35.

Katalog >

Förklaring av resultat:

2 element från Datalist är {2.5

4 element från Datalist är >2.5 och {4.5

3 element från Datalist är >4.5

Elementet“hello” är en sträng ochkan inte placeras i någon av de definieradestaplarna.

FTest_2Samp

FTest_2Samp List1,List2[,Freq1[,Freq2

[,Hypoth]]]

FTest_2Samp List1,List2[,Freq1[,Freq2

[,Hypoth]]]

(Indatalista)

FTest_2Samp sx1,n1,sx2,n2[,Hypoth]

(Summary stats indata)

Utför ett 2-sampel Ftest. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se på sidan 180.)

eller Ha: s1 > s2, sätt Hypoth>0

För Ha: s1 ƒ s2 (förinställning), sätt Hypoth =0

För Ha: s1 < s2, sätt Hypoth<0

Katalog >

Alfabetisk lista 77

FTest_2Samp

För information om effekten av tomma element i en lista, se “Tomma element” (på sidan 241).

Resultatvariabel Beskrivning

stat.F BeräknadÛ-statistik för datasekvensen

stat.PVal Lägstasignifikansnivå vid vilken nollhypotesenkan förkastas

stat.dfNumer täljare, frihetsgrader = n1-1

stat.dfDenom nämnare, frihetsgrader = n2-1

stat.sx1, stat.sx2

stat.x1_bar

stat.x2_bar

stat.n1, stat.n2 Storlek på urvalen

Standardavvikelser hos urvaleti datasekvenserna i List1 ochList2

Medelvärden hos urvaleti datasekvenserna i List1 och List2

Katalog >

Func

Block

EndFunc

Mall för att skapa en användardefinierad funktion.

Block kan vara ett enstaka påstående, en

serie av påståenden separerade med tecknet “:” eller en serie av påståenden på separata rader. Funktionen kan använda instruktionen Return för att ge ett specifikt resultat.

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet

Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multilineprogram och funktionsdefinitioner.

Katalog >

Definiera enstegvisfunktion:

Resultatfrån plottning av g(x)

78 A lfabetisk lista

gcd()

gcd(Value1, Value2)⇒uttryck

Ger den största gemensamma delaren för de två argumenten. gcdför två bråk är gcd för deras täljare dividerat med lcm för deras nämnare.

I läge Auto eller Approximate (Ungefärlig) är gcd 1.0 för bråktal i flyttalsform.

gcd(List1, List2)⇒lista

Ger största gemensamma delare för motsvarande element i List1 och List2.

gcd(Matrix1, Matrix2)⇒matris

Ger största gemensamma delare för motsvarande element i Matrix1och

Matrix2.

geomCdf()

geomCdf(p,lowBound,upBound)⇒tal om

lowBound och upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor

geomCdf(p,upBound)för P(1{X{upBound)

⇒tal om upBound är ett tal, lista om

upBound är en lista

Beräknar en kumulativ geometrisk sannolikhet från lowBound till upBound med den specificerade sannolikheten p för att lyckas.

För P(X { upBound), sätt lowBound = 1.

Katalog >

geomPdf()

geomPdf(p,XVal)⇒tal om XVal är ett tal,

lista om XVal är en lista

Katalog >

Alfabetisk lista 79

geomPdf()

Katalog >

Beräknar en sannolikhet vid XVal, vid vilket försök i försöksomgången som man lyckas första gången, för den diskreta geometriska fördelningen med den specificerade sannolikheten p för att lyckas.

Get Hubb-meny

Get[promtString,] var[, statusVar]

Get[promtString,] func(arg1, ...argn)

[,statusVar]

Programmeringskommando: Hämtar ett värde från en ansluten TI-Innovator™ Hub och tilldelar värdet till variabeln var.

Värdet måste begäras:

• På förhand genom ett Send"READ..." kommando.

— eller —

• Genom att bädda in en "READ..." begäran som alternativt promptStringargument. Med denna metod kan du använda ett enda kommando för att begära värdet och hämta det.

Implicit förenkling äger rum. Till exempel tolkas en mottagen sträng ”123” som ett numeriskt värde. För att bevara strängen, använd GetStr istället för Get.

Om du inkluderar det valfria argumentet

Exempel: Begär nuvarande värdefrån hubbens inbyggda ljusnivåsensor. Använd

Get för atthämta värdetochtilldela dettill

variabelnlightval.

Bädda inREAD-begäran i Get-kommandot.

statusVar, tilldelas det ett värde baserat på

om operationen har lyckats. Värdet noll betyder att inga data mottogs.

I den andra syntaxen kan ett program använda argumentet func() för att lagra den mottagna strängen som en funktionsdefinition. Denna syntax fungerar som om programmet exekverade kommandot:

Define func(arg1, ...argn) =

receivedstring

80 A lfabetisk lista

Get Hubb-meny

Programmet kan sedan använda den definierade funktionen func().

Obs: Du kan använda kommandot Get i ett

användardefinierat program, men inte i en funktion.

Obs: Se även GetStr, på sidan 87 och Send,

på sidan 162.

getDenom()

getDenom(Expr1)⇒uttryck

Transformerar argumentet till ett uttryck med reducerad gemensam nämnare och ger sedan dess nämnare.

getKey()

getKey([0|1]) ⇒ returnString

Beskrivning:getKey() – låter ett TI-Basic-

program tolka tangentbordsinmatning – på handenhet, dator och emulator på dator.

Exempel:

• keypressed := getKey() kommer att returnera en tangent eller tom sträng om ingen tangent har tryckts ned. Detta anrop returneras omedelbart.

• keypressed := getKey(1) väntar till en tangent trycks ned. Detta anrop pausar start av ett program tills en tangent trycks ned.

Katalog >

Exempel:

Hantering av tangentnedtryckningar:

Handhållen

enhet/emulatortangent

Esc Esc "esc"

Desktop (dator) Returvärde

Alfabetisk lista 81

Handhållen

enhet/emulatortangent

Desktop (dator) Returvärde

Pekplatta - toppklick Ej tillämpligt "up" På Ej tillämpligt "home"

Scratchapps Ej tillämpligt "scratchpad" Pekplatta - vänsterklick Ej tillämpligt "left" Pekplatta - mittklick Ej tillämpligt "center" Pekplatta - högerklick Ej tillämpligt "right" Doc Ej tillämpligt "doc"

Tab Tab "tab" Pekplatta – nederklick Pil ned "down" Meny Ej tillämpligt "menu"

Ctrl Ctrl ej retur Skift Skift ej retur Var Ej tillämpligt "var" Radera Ej tillämpligt "del"

= = "=" trig Ej tillämpligt "trig" 0 till 9 0–9 "0" ... "9" Mallar Ej tillämpligt "template" Katalog Ej tillämpligt "cat"

^ ^ "^" X^2 Ej tillämpligt "square" / (divisionstangent) / "/" * (multiplikationstangent) * "*" e^x Ej tillämpligt "exp" 10^x Ej tillämpligt "10power" + + "+"

- - "-"

82 A lfabetisk lista

Handhållen

enhet/emulatortangent

Desktop (dator) Returvärde

( ( "(" ) ) ")" . . "." (-) Ej tillämpligt "-" (negativt tecken) Mata in Mata in "enter"

ee Ej tillämpligt "E" (grundpotensform) a - z a-z alpha = bokstav nedtryckt

(gemen) ("a" - "z")

shift a-z shift a-z alpha = bokstav nedtryckt

"A" - "Z" Obs: ctrl-shift låser versaler

(caps)

?! Ej tillämpligt "?!"

pi Ej tillämpligt "pi" Flagga Ej tillämpligt ej retur

, , "," Retur Ej tillämpligt "return" Mellanslag Mellanslag " " (mellanslag)

Ej tillgänglig Specialtecken såsom @,!,^,

Tecknet returneras

etc. Ej tillämpligt Funktionstangenter Inga returnerade tecken Ej tillämpligt Specialkontrolltangenter för

Inga returnerade tecken

dator Ej tillgänglig Andra datortangenter som

inte finns tillgängliga på

handenheten medan getkey

Samma tecken du får i Anteckningar (inte i en

matematikruta) () väntar på en tangentnedtryckning. ({, },;, :, ...)

Alfabetisk lista 83

Obs: Det är viktigt att observera att närvaron av getKey() i ett program ändrar hur systemet hanterar vissa händelser. Vissa av dessa beskrivs nedan.

Avsluta program och hantera händelse – Precis som om användaren vill lämna programmet genom att trycka på tangenten ON

"Support" nedan innebär – Systemet fungerar som förväntat - programmet fortsätter att köras.

Händelse Enhet Dator – TI-Nspire™ Student

Snabbtest Avsluta program, hantera

Hantering av fjärrfil

(Inkl. utskick av fil "Exit Press 2 Test" från en annan handenhet eller dator)

Avsluta klass Avsluta program, hantera

Händelse Enhet Dator - TI-Nspire™ Alla

TI-Innovator™ Hub anslut/koppla från

händelse

Avsluta program, hantera händelse

händelse

Support – Kan enkelt utfärda kommandon till TIInnovator™ Hub. Efter att du lämnat programmet jobbar TI-Innovator™ Hub fortfarande med den handenheten.

Software

Samma som handenhet (TINspire™ Student Software, TI-Nspire™ Navigator™ NC Teacher Software-enbart)

Samma som handenhet. (TI-Nspire™ Student

Software, TI-Nspire™ Navigator™ NC Teacher Software-enbart)

Support (TI-Nspire™ Student

Software, TI-Nspire™ Navigator™ NC Teacher Software-enbart)

versioner

Samma som handenheten

getLangInfo()

getLangInfo()⇒sträng

Ger en sträng som motsvarar det korta namnet på det aktuella aktiva språket. Du kan exempelvis använda den i ett program eller i en funktion för att bestämma det aktuella språket.

84 A lfabetisk lista

Katalog >

getLangInfo()

Engelska = “en” Danska = “da” Tyska = “de” Finska = “fi” Franska = “fr” Italienska = “it” Holländska = “nl” Belgisk holländska = “nl_BE” Norska = “no” Portugisiska = “pt” Spanska = “es” Svenska = “sv”

Katalog >

getLockInfo()

getLockInfo(Var)⇒värde

Ger den aktuella låsta/olåsta statusen för variabeln Var.

värde = 0: Var är olåst eller finns inte.

värde = 1: Var är låst och kan inte

modifieras eller tas bort.

Se Lock, på sidan 109 ochunLock, på sidan

202.

getMode()

getMode(ModeNameInteger)⇒värde getMode(0)⇒lista

getMode(ModeNameInteger) ger ett värde

som representerar den aktuella lägesinställningen för ModeNameInteger.

getMode(0) ger en lista på talpar. Varje par

består av ett lägesheltal och ett inställningsheltal.

Se nedan för en lista på lägen och deras inställningar.

Katalog >

Alfabetisk lista 85

getMode()

Om du sparar inställningarna med getMode

(0) & var kan du använda s etMode(var) i

en funktion eller ett program för att temporärt återställa inställningarna endast inom exekveringen av funktionen eller programmet. Se setMode(), på sidan 165.

Katalog >

Lägets namn Läges-

Display Digits

heltal

1 1=Float, 2=Float1, 3=Float2, 4=Float3, 5=Float4,

(Antal siffror)

Heltal för inställningar

6=Float5, 7=Float6, 8=Float7, 9=Float8, 10=Float9, 11=Float10, 12=Float11, 13=Float12, 14=Fix0, 15=Fix1, 16=Fix2, 17=Fix3, 18=Fix4, 19=Fix5, 20=Fix6, 21=Fix7, 22=Fix8, 23=Fix9, 24=Fix10, 25=Fix11, 26=Fix12

Angle (Vinkel) 2 1=Radian, 2=Degree, 3=Gradian Exponential

3 1=Normal, 2=Scientific, 3=Engineering Format (Exponentiellt format)

Real or

4 1=Real, 2=Rectangular, 3=Polar Complex (Reellt eller Komplext)

Auto or Approx.

5 1=Auto, 2=Approximate, 3=Exact (Auto eller Ungefärlig)

Vector Format

6 1=Rectangular, 2=Cylindrical, 3=Spherical (Vektorformat)

Base (Bas) 7 1=Decimal, 2=Hex, 3=Binary Unit System

8 1=SI, 2=Eng/US (Enhetssystem)

getNum()

getNum(Expr1)⇒uttryck

Transformerar argumentet till ett uttryck med reducerad gemensam nämnare och ger sedan dess täljare.

86 A lfabetisk lista

Katalog >

GetStr Hubb-meny

GetStr[promtString,] var[, statusVar]

GetStr[promtString,] func(arg1, ...argn)

[,statusVar]

Programmeringskommando: Fungerar precis som kommandot Get, förutom att det mottagna värdet alltid tolkas som en sträng. I motsats tolkar kommandot Get svaret som ett uttryck såvida det inte är omgivet av citationstecken ("").

Obs: Se även Get, på sidan 80 och Send, på

sidan 162.

Se Get för exempel.

getType()

getType(var)⇒sträng

Ger en sträng som anger datatypen för variabeln var.

Om var inte har definierats erhålls strängen "NONE".

getVarInfo()

getVarInfo()⇒matris eller sträng getVarInfo(LibNameString)⇒matris eller

sträng

getVarInfo() ger en matris med information

(variabelnamn, typ, åtkomlighet till bibliotek och låst/olåst status) för alla variabler och biblioteksobjekt som är definierade i det aktuella problemet.

Om inga variabler är definierade ger

getVarInfo() strängen "NONE".

getVarInfo(LibNameString)ger en matris

med information för alla biblioteksobjekt som är definierade i biblioteket

LibNameString. LibNameString måste

vara en sträng (text omsluten med citationstecken) eller en strängvariabel.

Katalog >

Alfabetisk lista 87

getVarInfo()

Om biblioteket LibNameString inte finns uppstår ett fel.

Se exemplet till vänster där resultatet av

getVarInfo() tilldelas variabeln vs. Ett försök

att visa rad 2 eller rad 3 av vs ger ett “Ogiltig lista eller matris”-fel eftersom minst ett av elementen i dessa rader (till exempel, variabel b) omvärderas till en matris.

Detta fel kan också inträffa när Ans används för att utvärdera ett getVarInfo()resultat på nytt.

Systemet ger ovanstående fel eftersom den aktuella versionen av programvaran inte stöder en generaliserad matrisstruktur där ett element i en matris kan vara antingen en matris eller en lista.

Katalog >

Goto

Goto labelName

Överför kontroll till etiketten labelName.

labelName måste definieras i samma

funktion med en Lbl-instruktion.

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet

Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multilineprogram och funktionsdefinitioner.

4Grad

Expr1 4 Grad⇒uttryck

Konverterar Expr1 till en vinkelmätning i nygrader.

Obs: Du kan infoga denna operator med

datorns tangentbord genom att skriva

@>Grad.

Katalog >

I vinkellägetGrader:

I vinkellägetRadianer:

88 A lfabetisk lista

identity()

identity(Integer) ⇒ matrix

Ger identitetsmatrisen med dimensionen

Integer.

Integer måste vara positivt heltal.

If BooleanExpr

Påståenden

If BoolesktUttr Then

Block

EndIf

Om BooleanExpr är sant och exekverar sedan det enstaka påståendet Statement eller blocket av påståenden Block innan exekveringen fortsätter.

Om BooleanExpr är falskt, fortsätter exekveringen utan att exekvera påståendet eller blocket av påståenden.

Block kan vara antingen ett enstaka

påstående eller en serie av påståenden separerade med tecknet ":" .

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet

Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multilineprogram och funktionsdefinitioner.

If BoolesktUttr Then

 Block1

Else

 Block2

EndIf

Om BooleanExpr är sant, exekverar

Block1 och hoppar sedan över Block2.

Om BooleanExpr är falskt, hoppas Block1 över och Block2 exekveras.

Block1 och Block2 kan vara enstaka

påståenden.

Katalog >

Alfabetisk lista 89

If BoolesktUttr1 Then

 Block1

ElseIf BoolesktUttr2 Then

 Block2

⋮

ElseIf BoolesktUttrN Then

 BlockN

EndIf

Medger förgrening. If BooleanExpr1 utvärderar till sant och exekverar Block1. If

BooleanExpr1 utvärderar till falskt,

utvärderar BooleanExpr2, osv.

Katalog >

ifFn()

ifFn(BooleanExpr,Value_If_true [,Value_

If_false [,Value_If_unknown]]) ⇒ uttryck, lista eller matris

Utvärderar det booleska uttrycket

BooleanExpr (eller varje element från BooleanExpr ) och producerar ett resultat

baserat på följande regler:

• BooleanExpr kan testa ett enstaka

värde, en lista eller en matris.

• Om ett element i BooleanExpr

utvärderas som sant erhålls motsvarande element från Value_If_true.

• Om ett element i BooleanExpr

utvärderas som falskt erhålls motsvarande element från Value_If_false. Om du utelämnar Value_If_false erhålls undef.

• Om ett element i BooleanExpr är

varken sant eller falskt erhålls motsvarande element från Value_If_

unknown. Om du utelämnar Value_If_ unknown erhålls undef.

• Om det andra, tredje eller fjärde argumentet i funktionen ifFn() är ett enstaka uttryck tillämpas det booleska testet på varje position i BooleanExpr.

Katalog >

Testvärdetpå 1 är mindre än 2.5, varför dessmotsvarande

Value_If_True element5 kopieras till

resultatlistan.

Testvärdetpå 2 är mindre än 2.5, varför dessmotsvarande

Value_If_True element6 kopieras till

resultatlistan.

Testvärdetpå 3 är intemindre än 2,5, varför dessmotsvarandeValue_If_False element10 kopieras tillresultatlistan.

Value_If_true är ettenstaka värde och

motsvarar varjevald position.

90 A lfabetisk lista

ifFn()

Obs: Om det förenklade påståendet

BooleanExpr inbegriper en lista eller

matris måste alla övriga list- eller matrisargument ha samma dimensioner, och resultatet får då samma dimensioner.

Katalog >

Value_If_falseär ej specificerat. Undef

används.

Ettvaltelementfrån Value_If_true. Ettvalt elementfrånValue_If_unknown.

imag()

imag(Expr1) uttryck

Ger argumentets imaginärdel.

Obs: Alla odefinierade variabler behandlas

som reella variabler. Se även real(), page 149

imag(List1) ⇒ lista

Ger en lista på elementens imaginärdelar.

imag(Matrix1) ⇒ matris

Ger en matris med elementens imaginärdelar.

impDif()

impDif(Equation, Var, dependVar[,Ord])

⇒ uttryck

där ordningen Ord förinställs på 1.

Beräknar den implicita derivatan för ekvationer i vilka en variabel är implicit definierad med termer från en annan.

Indirection

Katalog >

Se #(), på sidan 231.

Alfabetisk lista 91

inString()

inString(srcString, subString[, Start]) ⇒

heltal

Ger teckenpositionen i strängen srcString där den första förekomsten av strängen

subString börjar.

Start, om inkluderad, specificerar

teckenpositionen inom srcString där sökningen börjar. Förinställning = 1 (det första tecknet i strängen srcString).

Återgår till noll om srcString inte innehåller subString eller om Start har en större längd än srcString.

Katalog >

int()

int(Expr) ⇒ heltal

int(List1) ⇒ lista int(Matrix1) ⇒ matris

Ger det största heltalet som är mindre än eller lika med argumentet. Denna funktion är identisk med floor().

Argumentet kan vara ett reellt eller ett komplext tal.

Ger, för en lista eller matris, det största heltalet för varje element.

intDiv()

intDiv(Number1, Number2) ⇒ heltal intDiv(List1, List2) ⇒ lista intDiv(Matrix1, Matrix2) ⇒ matris

Ger heltalsdelenmed tecken av (Number1

÷ Number2).

Ger, för listor och matriser, heltalsdelenmed tecken av (argument1 ÷ argument2) för varje elementpar.

Katalog >

92 A lfabetisk lista

integral

Se ∫(), på sidan 226.

Interpolera ()

Interpolera(xValue, xList, yList,

yPrimeList) ⇒ lista

Denna funktion gör följande:

Förutsatt xList, yList=f(xList) och

yPrimeList=f'(xList) används för en okänd

funktion f en kubisk interpolant för att uppskatta funktionen f vid xValue. Det förutsätts att xList är en lista på monotont ökande eller minskande tal, men denna funktion kan ge ett värde även när listan inte uppfyller förutsättningarna. Denna funktion går igenom xList och söker ett intervall [xList[i], xList[i+1]] som innehåller xValue. Om funktionen hittar ett sådant intervall ger den ett interpolerat värde på f(xValue), annars ger den undef.

xList, yList och yPrimeList måste ha

samma dimension ≥2 och innehålla uttryck som förenklas till tal.

xValue kan vara en odefinierad variabel, ett

tal eller en lista av tal.

invχ2()

invχ2(Area,df)

Katalog >

Differentialekvation:

y'=-3•y+6•t+5och y(0)=5

För att se hela resultatet, tryck på £ och användsedan ¡och¢ för att flytta markören.

Användfunktionen interpolate() för att beräkna funktionsvärdena för xvaluelist:

Katalog >

invChi2(Area,df)

Beräknar den inversa kumulativa sannolikhetsfunktionen χ2(chi-kvadrat) specificerad av frihetsgraden df för en given

Area under kurvan.

invF()

invF(Area,dfNumer,dfDenom)

Katalog >

Alfabetisk lista 93

invF()

beräknar den inversa kumulativa fördelningsfunktionen F specificerad av

dfNumer och dfDenom för en given Area

under kurvan.

Katalog >

invBinom()

invBinom (CumulativeProb,NumTrials,Prob,

OutputForm)⇒ skalär eller matris

Baserat på antalet försök (NumTrials) och sannolikheten för önskat utfall av varje försök (Prob) ger denna funktion det minimala antalet lyckade utfall, k, så att den kumulativa sannolikheten,k, är större än eller lika med den givna kumulativa sannolikheten (CumulativeProb).

OutputForm=0, visar resultatet som en

skalär (förvalt).

OutputForm=1, visar resultatet som en

matris.

invBinomN()

invBinomN(CumulativeProb,Prob,

NumSuccess,OutputForm)⇒ skalär eller

matris

Baserat på sannolikheten för lyckat utfall i varje försök (Prob) och antalet lyckade försök (NumSuccess) beräknar funktionen det minsta antalet försök, N, så att den kumulativa sannolikheten för x lyckade utfall är mindre eller lika med den givna kumulativ sannolikheten (CumulativeProb).

OutputForm=0, visar resultatet som en

skalär (förvalt).

OutputForm=1, visar resultatet som en

matris.

Katalog >

Exempel: Marie and Kallespelar ett tärningsspel. Marie ska gissa hur många gånger som mest tärningenvisar ensexa under 30 kast. Om tärningenger ensexa detta antalgånger eller mindre, vinner Marie. Dessutom får Marie högre poäng ju mindre antalsexor hon gissar. Vilket är det minstaantalgånger Marie kan gissa o m hon villattsannolikhetenattvinna ska vara högre än 77 %?

Katalog >

Exempel: Monika övar målskotti basket. Hon vet av erfarenhetattchansenatt göra målär 70 % i varje skott. Hon bestämmer sig för att öva tills hon har gjort 50 mål. Hur mångaförsök måste hon göra för att sannolikhetenför att göra minst50 mål ska vara högre än 0,99?

94 A lfabetisk lista

Texas Instruments TI-Nspire CX CAS Reference Guide [sv]

Specifications and Main Features

Frequently Asked Questions

User Manual

Viktigt information

Mallar för uttryck

Alfabetisk lista